Anala upphovsrättsinnehavare

Det är alltid roligt när man får kommentarer på det man skriver. Mitt förra inlägg fick nyligen en kommentar. Den lyder:

Bilden En Svensk Tiger skyddas av upphovsrätt. Upphovsrätten tillhör Beredskapsmuseet. Du har inte sökt eller erhållit tillstånd att använda bilden. Vänligen avlägsna bilden omedelbart från din sida.

Vill du använda bilden, kontakta undertecknad för information.

Marie Andrée
PAX Juristbyrå

Jag betvivlar inte seriositeten i den här ”cease and desist”:eska kommentaren. Marie Andrée, som driver Beredskapsmuseet som i sin tur äger upphovsrätten till bilden—som övertogs från dödsboet till skaparen Bertil Almqvist—, är uppenbart anal vad det gäller att försvara sin upphovsrätt. En sammanfattning av detta finns att läsa på svenska Wikipedia.

Nu hade hon på något sätt hittat hit till min lilla blogg. Troligen söker hon på ”en svensk tiger” ett par gånger om dagen på Google för att kunna skriva liknande kommentarer och mail till folk som råkar använda bilden. Den här gången hittade hon min header-bild som vid den tidpunkten kommentaren skrevs såg ut så här (om du i framtiden läser det här inlägget och bilden är borta från bildlagringssidan—som på intet sätt är kopplad till mig, har heller ingen aning om hur min header-bild hamnade där—så förstår du hur anal Marie Andrée är).

Naturligtvis ett fruktansvärt brott mot upphovsrätten som allvarligt minskar Beredskapsmuseets möjligheter att tjäna pengar på bilden. Det är ungefär på den nivån som man kan tycka att upphovsrätten bör användas. Visst, det är möjligt att jag hade fått fortsätta ha bilden kvar om jag hade gjort mig till och skrivit ett tiggeribrev till Marie eller om jag hade varit korrekt (och skitnödig) och bett om lov att använda bilden redan innan jag startade bloggen. Men herregud.

För det första är det så otroligt oförståeligt hur man kan se något positivt i att skicka kommentaren eftersom det inte finns någon rimlig anledning till att Beredskapsmuseet skulle förlora på att halva bilden ligger som header på min blogg. Så i grund och botten kan man tycka att en vettig människa hade låtit upphovsrättsbrottet passera utan åtgärd. För det andra skapar kommentaren bara negativ publicitet för Marie och Beredskapsmuseet. Inte för att min blogg läses av speciellt många (hej Björn och Kristina och Mathias och Michael och någon till!) men med tanke på att engångsbesökare kommer till bloggen genom Googlesökningar på allt från ”teewurst i sverige” via ”taco bell stockholm” till ”tjeckernas syn på Benešdekreten” så skulle det inte förvåna om framtida sökningar på ”en svensk tiger”, ”marie andrée” och ”beredskapsmuseet” får ett antal personer att hitta det här inlägget.

• • • • •

En av de frågor där åsikterna går skiljer sig åt väldigt mycket inom liberala kretsar är för övrigt patent och upphovsrätt. Vissa anser att det är lika självklart att dina tankar och idéer ska kunna skyddas precis som dina ägodelar och fysiska kreationer. Andra anser att bara fysiska saker kan ägas och att det är ohållbart att tvinga av någon en tanke bara för att den har tänkts tidigare. Jag är av ungefär samma åsikt som Ayn Rand som i Capitalism: The Unknown Ideal skriver att

[p]atents and copyrights are the legal implementation of the base of all property rights: a man’s right to the product of his mind. Every type of productive work involves a combination of mental and of physical effort: of thought and of physical action to translate that thought into a material form. The proportion of these two elements varies in different types of work. At the lowest end of the scale, the mental effort required to perform unskilled manual labor is minimal. At the other end, what the patent and copyright laws acknowledge is the paramount role of mental effort in the production of material values; these laws protect the mind’s contribution in its purest form the origination of an idea. The subject of patents and copyrights is intellectual property. … Thus the law establishes the property right of a mind to that which it has brought in existence.

men även att

If it were held in perpetuity, it would lead to the opposite of the very principle on which it is based: it would lead, not to the earned reward of achievement, but to the unearned support of parasitism. It would become a cumulative lien on the production of unborn generations, which would ultimately paralyze them. Consider what would happen if, in producing an automobile, we had to pay royalties to the descendants of all the inventors involved, starting with the inventor of the wheel and on up. Apart from the impossibility of keeping such records, consider the accidental status of such descendants and the unreality of their unearned claims.

Med andra ord ett godkännande av patent och upphovsrätt, men med någon form av tidsbegränsning (kortare än den vi har i dag, som dessutom går att förlänga). Det är helt okej med mig att en skapare av ett verk eller en idé ska ha rätten att tjäna pengar på detta verk eller denna idé. Vad som stör mig är att någon (läs: Marie Andrée och Beredskapsmuseet) ska ha denna rätt till verket/idén (läs: bilden ”En svensk tiger”) ett stort antal år sedan upphovsmannen (läs: Bertil Almqvist) skapade verket (läs: 1941, 69 år sedan) och/eller dog (läs: 1972, 38 år sedan). Bertil hade gott om tid på sig att utnyttja sin upphovsrätt och jag hoppas att han gjorde det. Däremot är det för mig helt oförståeligt hur någon annan än Bertil sedan ska ha ensamrätt på att kunna profitera på hans skapelse. Varför ska Marie och hennes museum ha större rätt till bilden än någon annan?

• • • • •

Kort och gott, jag vägrar förhandla med utpressare (även om de i lagens mening möjligen råkar ha rätt) och därför består min header-bild från och med nu av fem guldgula vertikala ränder med varierande höjd. All likhet med ryggen på tigern på bilden ”En svensk tiger” är en slump. Sue me!

Kvalitet, solidaritet, Wall Stréet

För det första. Det här är en desperat vädjan till mänskligheten (eller främst den svenskskrivande delen): snälla, snälla, snälla, använd inte skrivformen ”kvalité”, skriv ”kvalitet” istället. Det finns ingen som helst vettig anledning till att krångla till det med en akut accent i ett ord som inte behöver det. Dessutom är det språkliga antonymparet ”kvalitet och kvantitet” så mycket snyggare än ”kvalité och kvantitet”. Det finns inga ursäkter, sluta genast använda ”kvalité”, det är inte ett dugg kvalitativt. Jag får otäcka rysningar bara av att skriva det.

• • • • •

Något annat jag får rysningar av är när folk pratar om att vi måste vara solidariska, men utan att själva deltaga i någon högre utsträckning. Det är andras pengar man vill vara ”solidarisk” med, andras tid som ska förbrukas, andras idéer som det ska beslagtas, andras arbete som ska försvåras, för att förbättra för ”massan”. Droppen som fick bägaren att rinna över var när Eva Broms skrev en debattartikel på Newsmill med titeln ”Jag och min man är trötta på att vara alliansens älsklingar”. Eva Broms tycker nämligen att det är orättvist att hon har så mycket mer pengar i plånboken nu, pengar som hade kunnat användas mer solidariskt.

Ja, för det är ju jättejobbigt när man faktiskt måste vara solidarisk på riktigt, genom att faktiskt göra något själv, genom att faktiskt göra ett aktivt val. Eva Broms har inte insett att om hon hade haft riktig medmänsklighet, känt riktig solidaritet, agerat enligt de principer hon vill påtvinga andra, så hade hon inte skrivit en debattartikel. Då hade hon lagt det överskott som hon akumulerat under de senaste fyra åren på välgörenhet, eller på att hjälpa någon av de vänner som hon sett ha det svårt. Och det är här resonemangen inte riktigt går ihop hos de som pratar om att anledningen till att de röstar på ett parti i vänsterblocket är för att de vill vara solidariska.

Det är nämligen ingenting som hindrar en från att vara solidarisk bara för att man får en skattesänkning. I en nattväktarstat finns det ingenting som hindrar de som vill vara solidariska att spendera sina pengar på precis samma sätt som under en socialdemokratisk regering. Det finns ingenting som hindrar att de som vill går ihop och lägger 30 procent av sin inkomst i någon form av förening som sedan driver skolor, vårdcentraler, äldreboenden på precis samma sätt som inkomstskatten används i dag. Skattetrycket påverkar med andra ord inte förmågan att vara solidarisk. Ett lågt skattetryck förhindrar inte medmänsklighet. Snarare är det så att ett lågt skattetryck tvärt om ger än större möjligheter till att agera precis där man själv anser det vara mest nödvändigt—att faktiskt vara medmänsklig på riktigt.

När man lägger sin röst på V, S eller MP och motiverar den med att man gör det för att man är solidarisk, medmänsklig, handlar det egentligen inte om vad man själv vill göra—det handlar om vad man vill tvinga på andra människor att göra.

• • • • •

Wall Street: Money Never Sleeps var ingen höjdare. När man som regissör tar ett framgångsrikt koncept—girighet, finansvalpar och skumma affärer (det vill säga originalfilmen)—men känner sig tvungen att göra om halva filmen till ett romantiskt drama så vet man som tittare att det inte kommer sluta speciellt bra. Tyvärr känns det som ett allt vanligare drag i filmvärlden, att blanda in lite fler genrer för att locka en bredare publik.

Hellre noshörningar än krig

Som alla vet trillar det lite då och då in rapporter om att mycket av det bistånd—inte minst det svenska—som ges till världens utvecklingsländer hamnar i orätta händer. Vi ger bistånd direkt och indirekt till statsapparater som diskriminerar och kränker kvinnliga rättigheter, som hamnar i händerna på den styrande diktaturen, till länder som själva är stora biståndsgivare eller så används tillgängliga resurser och organisationer för att smuggla vapen till rebeller.

Den sista artikeln, som publicerades för drygt ett år sedan, handlar om hur bland annat Norska Folkhjälpen som i sin tur delvis stöttades av svenska Sida—med det svenska folkets skattepengar, så klart—använde sina transporter för att smuggla vapen till den sydsudanska gerillan SPLA.

Sverige fanns med som finansiär av vapensmugglingen. Den organisation som allra mest öppet stödde SPLA var Norska Folkhjälpen. I en norsk dokumentärfilm som visades 1999 berättar piloter om hur de hade fraktat vapen från Lokichoggio till Nubabergen i Folkhjälpens regi. Norska UD beslöt att utreda frågan och anlitade COWI, ett danskt konsultföretag. COWI:s rapport var förödande.

Norska Folkhjälpen sades vara mer upptagen med att hjälpa gerillan än civilbefolkningen i södra Sudan. Gerillan hade försetts med mat, hus och bilar och ett fältsjukhus för sårade gerillasoldater.

Lite historik. Efter 22 år av inbördeskrig, där Sydsudan med sin övervägande kristna och till kulturen sett mer östafrikanska befolkning önskat självstyre från centralmakten i nord med muslimskt styre och nordafrikanskt tankesätt, fick man slutligen fred år 2005. I fredsavtalet ingår att Sydsudan ska 2011 få hålla en folkomröstning om självständighet från Khartoumregeringen. Det kan ju verka som att den sydsudanska gerillan på något sätt kämpade för ett gott syfte (likt det kan verka som att Hamas i Palestina gör…) men det kan naturligtvis aldrig vara rätt att mina och dina skattepengar finansierar dylik verksamhet.

Därför känns det på något konstigt sätt ganska skönt att läsa att Sydsudans regering beslutat att lägga 10 miljarder dollar på att bygga om huvudstaden Juba så att staden från ovan ska likna en noshörning. Skönt eftersom jag med mina skattepengar hellre finansierar galna stadsplaneringsprojekt som aldrig lär bli verklighet än endera sidan i ett av Afrikas genom tiderna blodigaste inbördeskrig. Samtidigt vill jag bara gråta över det faktum att mina pengar förmodligen faktiskt går till dylika projekt.

En hjälparbetare i Juba tycker att resurserna skulle användas annorlunda när befolkningen inte ens får grundläggande behov som sjukvård och rent vatten tillfredsställda.

Duh.

Och oavsett var våra biståndspengar slutligen hamnar blir det en logisk kullerbytta i vilket fall, på ett eller annat sätt. Samtidigt som vi inom EU driver frågan för om jordbrukspolitik med jättelika subventioner för europeiskt jordbruk och hårda skyddstullar för jordbruksvaror så skickar vi högvis med pengar som är menade att utveckla till exempel afrikanskt jordbruk. Istället för att släppa in de afrikanska bönderna på världsmarknaden och på så vis ge dem chansen att konkurrera på lika villkor, vilket naturligtvis skulle driva utvecklingen framåt bra mycket mer än att ge dem bistånd för att de ska klara sig på en marknad som effektivt strypts av de tullar vi samtidigt drivit igenom. Så skruvad är den svenska biståndspolitiken.

Sydeuropa börjar någonstans i trakterna av Hamburg

Så känns det i alla fall. En gång i tiden hade jag vanföreställningen om att Nederländerna—inte Holland (även om det alltid är lockande att säga just Holland då det är så mycket enklare, bara två stavelser jämfört med fem)—var ett land som liksom på något sätt tillhörde den nordiska kultursfären. Där nyckelbegrepp som ”ordning och reda”, ”minimistandard”, ”rationalitet” och ”återhållsamhet” genomsyrar samhället. Ok, kanske inte återhållsamhet när det gäller, eh… låt oss kalla det ”rekreationella aktiviteter”, men när det gäller hur man uppträder gentemot andra, vad det gäller känslomässiga utbrott och liknande.

Sen besökte jag Amsterdam för ett par veckor sedan och min lilla illusion gick i kras. Det var ju som att komma till Sydeuropa. Förutom att det inte var 35 grader varmt och att det serverades bitterballen istället för friterad bläckfisk. Men allt annat var sig likt. Lades det ny trottoar någonstans så var det inte som i Sverige och övriga Norden tydligt avspärrat med höga stängsel och en hänvisning till andra sidan vägen. Nej, istället var det extremt otydligt var man kunde och inte kunde gå. Ibland låg det lite hafsigt utkastade träplankor som förmodligen var menade som gångväg över sanden som skulle vara grund för den nya trottoaren. Ibland gick man rakt över sanden. Ibland hamnade man rakt på en cykelväg (där har vi i och för sig ett litet ordningsinslag, är det något som är otroligt ordningsamt så är det att man jävlarimig inte ska gå på cykelvägen). Precis som runt Medelhavet.

När man tar in på hotell i Sverige, oavsett vilket, så förväntar man sig någon form av minimum av fräschör och funktionalitet. Lakanen ska vara rena, kaklet i duschen ska inte vara halvt försvunnet, draperier för att dra för fönster ska vara hela och så vidare. Basala grejer helt enkelt. När jag åker till Barcelona eller Tel Aviv så förväntar jag mig dock inte detta. Men i Nederländerna skulle väl ändå…? Icke. Jag trodde i min naivitet att den här minimistandarden faktiskt existerade även på vissa ställen utanför Norden, till exempel i just Nederländerna. Det bör dock påpekas att lakanen i just vårt rum faktiskt var rena. Tror vi.

Uppenbarligen går gränsen för den civiliserade världen någonstans tvärs över Bundesautobahn 7 mellan den danska gränsen och Hamburg.

• • • • •

Jag premiärsåg The Expendables häromveckan, en rejäl action med Dolph Lundgren, Sylvester Stallone, Jason Statham, Jet Li, Mickey Rourke, Arnold Schwarzenegger, Bruce Willis med flera. Det började bra med att Dolphan hade spelat in ett (ofrivilligt) roligt premiärvisningsvälkomsttal på svenska som visades på bioduken, men sen gick det tyvärr bara utför. Inte ens några roliga oneliners.

• • • • •

Bara en månad kvar till riksdagsvalet och jag vet faktiskt fortfarande inte vilket parti jag ska rösta på. Rent ideologiskt borde jag lägga min röst på Liberala partiet (som ställer upp i valet under namnet Klassiskt liberala partiet) men det känns tyvärr svårt att rösta på ett parti som jag egentligen inte vet någonting alls om mer än vad som står på hemsidan. De har inte synts till i media—vilket i och för sig inte nödvändigtvis är något dåligt—och deras kandidater är för mig helt okända. Tyvärr kommer de ju inte heller vara i närheten av en riksdagsplats så rösten känns något bortkastad. Ett moment 22 eftersom de aldrig heller kommer komma i närheten om alla resonerar som jag.

Så det får väl bli till att rösta lite mer pragmatiskt, på det minst onda av två ting, och därmed lägga en röst på något av allianspartierna (när det andra tinget inkluderar Mona som statsminister, butlers i Stockholms tunnelbana och förbud mot flygtrafik söder om Dalälven är valet inte så svårt). Anna Dahlberg i dagens Expressenledare formulerade mina egna tankegångar väl i sin avslutning.

Så jag går till vallokalen den 19:e september, tar ett djupt andetag och lägger min liberala röst på ett parti som inte riktigt förtjänar den.

Bränn behå … eh … pengarna!

F! bränner 100 000 kronor för att göra oss uppmärksamma på att kvinnor tjänar mindre än män. Fine, det ger dem mer uppmärksamhet än om de hade lagt 100 papp på att köpa tidningsannonser för pengarna—och det hade väl ingen klagat över—så det finns egentligen ingenting att vara upprörd över på sättet pengarna användes. Även om det så klart sticker i ögonen. Men först och främst satte det knappast fokus på frågan som Gudrun försökte lyfta, att det finns en löneklyfta mellan könen. Det borde naturligtvis vara självklart att kvinnor med samma utbildning, erfarenhet och uppgift som en man ska tjäna lika mycket. Frågan är, gör de inte redan det?

2006–2008 utförde JämO en undersökning hos 568 arbetsgivare med sammanlagt 751 000 anställda. Kartläggningen kom fram till att 5 246 anställda (både män och kvinnor men främst kvinnor så för enkelhetens skull antar vi att alla var kvinnor) hade oskäligt låga löner och dessa fick i genomsnitt en höjning av lönen med 1 120 kronor per månad. Utslaget över alla undersökta anställda och över ett år innebär detta att det innan justeringen i snitt fanns en oskälig löneskillnad mellan kvinnor och män på 94 kronor. 2007 var genomsnittslönen i Sverige 309 600 vilket innebär att lönegapet mellan kvinnor och män var ungefär 0.03 % till männens fördel.

Med andra ord, om en man har 100 kronor i timlön så har—ceteris paribus—kvinnan en timlön på 99 kronor och 97 öre. Naturligtvis är det orätt och en skillnad som bör försvinna. Men finns det inte väldigt många orättvisor på arbetsmarknaden som det kan vara viktigare att bränna 100 000 för?

Dagisguide till vänsterns politiska kampanjer

Idag—söndag—drar Almedalsveckan igång vilket på något sätt får ses som starten för kampanjandet inför höstens riksdagsval. Även om man börjar undra om inte allt egentligen bara är en ursäkt för politikerna för att få supa till riktigt ordentligt en gång per år.

Hur som helst har det redan kastats skit lite fram och tillbaka och valfläsket har börjat pumpas ut till oss. Här kommer ett par av vänsterns argument och attacker—översatt till femåringens perspektiv:

  • Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet ska bjuda över alliansen när det gäller välfärdssatsningar, oavsett vad alliansen ger för bud.
    Dagismotsvarighet: Lekkamraten säger att hans pappa är tio gånger starkare än din pappa oavsett hur stark du säger att din pappa är.
  • Sossarna säger att det är orättvist att 80 procent av alliansens skattesänkningar gått till ”den rikaste halvan” av Sveriges inkomsttagare och räknar in alla över 18 år som deklarerat över 0 kr i inkomst i begreppet ”inkomsttagare”.
    Dagismotsvarighet: Det är orättvist att du som är på dagis heltid får leka med leksakerna i många fler timmar än barnen som bara är på dagis deltid.
  • ”Hatkampanjen” mot Mona Sahlin med ett Flashbackskapat skämtmail som starkaste kort är enligt Socialdemokraterna något som Moderaterna ligger bakom.
    Dagismotsvarighet: Det är ditt fel att de andra barnen kallar en dagiskamrat du inte riktigt kommer överens med för elak trots att de gör det för att hon faktiskt snott spadar och förstört andras sandtorn och inte bara för att du en gång kallade henne elak.
  • Miljöpartiets ekonomiska talesperson tycker att det är rimligt att ta lån på, eller sälja, din fastighet för att kunna betala en eventuell fastighetsskatt.
    Dagismotsvarighet: Har du en koja i skogen som du byggt och vårdat under en längre tid är det helt ok att du tvingas riva och lämna från dig en del av kojan för att den är finare än de andra barnens.
  • Lars Ohly tycker att skattelättnader för elitidrottare är en bra grej för att kunna behålla de bästa inom Sveriges gränser så att han (och vi) kan få se lite bättre sport och tycker att det är helt ok att de tjänar mångdubbelt mer än en vanlig knegare, men tycker att det är ett problem när en VD gör detsamma.
    Dagismotsvarighet: Din nemesis på dagiset låter de tjejer han gillar leka fritt i hans del av sandlådan men vägrar låta dig vara där trots att du bygger både snyggare och mer hållbara sandhus till hans sandlådestad.

• • • • •

Deutschland, Deutschland über alles… Det är ganska intressant att den så välkända inledningen på första strofen till ”Das Deutschlandlied” inte alls sjungs i någon tysk nationalsång, eftersom det sedan 1991 är lagstadgat att det bara är den tredje strofen som är nationalsång. Kanske inte så konstigt å andra sidan då första strofen fortsätter med (de översatta) textraderna ”från Maas till Memel” och ”från Etsch till Belt”. Floden Maas (Meuse) flyter fram en bra bit in i Belgien och Frankrike, Memel (Neman) flyter genom Litauen, Etsch (Adige) flyter genom norra Italien och med Belt åsyftas danska Lilla Bält. Kanske inte helt politiskt korrekt att lovsjunga ett stortyskt rike…

Smått och gott

Underbart, ännu en flera månader lång period utan bloggande till ända. Nu ligger bloggen och mitt övriga webbimperium—ditt ASCII-ansikte i Adobe Flash-mörkret—på webbhotellet Bineros förträffliga servrar som till skillnad från min egen hemmaserver inte går i spinn så fort bloggen får fler än två besökare… Eventuellt innebär det att jag bloggar oftare. Mer sannolikt innebär det ingen större skillnad i tempo jämfört med tidigare.

• • • • •

Otroligt mycket har hänt sedan min senaste bloggpost i februari. Inte minst har tre meter snö ersatts av gröna gräsmattor. Här är ytterligare ett par saker som hänt (i skönsmässig ordning):

  • Börjat läsa en kompis blogg, närmare bestämt 100 anledningar. Skamlös reklam.
  • Jag satt en hel natt ensam (Björn höll mig sällskap till 04:00) i en av Chalmers studiehallar och pluggade till min tenta i subatomär fysik. Som nattmänniska var det extremt givande och mycket lättare att plugga på CTH från 18:00 till 12:00 än det någonsin varit att sitta och plugga från 12:00 till 18:00.
  • Rammstein spelade på Metaltown och gjorde det precis lika bra som för fem år sedan då jag också såg dem på Metaltown. Världens bästa liveband? Troligen.
  • Blivit lite smått kär i Centerpartiet, eller rättare sagt, i ett par centerpartister. (C) framstår plötsligt som det mest liberala partier i riksdagen, bland annat tack vare Johan Hedin, Hanna Wagenius och Elisabeth Thand Ringqvist.
  • Gais har fortfarande inte vunnit Allsvenskan. Kanske inte så konstigt då det inte delats ut något SM-guld sen februari. Inte för att det hade gjort någon skillnad, å andra sidan.
  • Jag klarade tentan i subatomär fysik med ett tentaresultat på 40 poäng av 100 möjliga. Gränsen för godkänt? 40 poäng. Onödigt att plugga mer än man måste. Sen studerade jag ett par timmar till Markovteoritentan som var dagen efter och klarade den med 15 poäng av 30 möjliga. Godkänt? 14 poäng. Klantigt att ha pluggat drygt 7 % mer än nödvändigt.
  • Hittat en ny favoritlåt att spela sönder i Anton Kristianssons ”Du är knark” feat. Organismen & Pst/Q (Spotifylänk). Sjukt bra låt som på pricken beskriver mitt förhållande till Blåvitt.
  • Tagit sommarlov för att därefter börja läsa en grundkurs i juridik på Handelshögskolan—den som ligger i Göteborg alltså—som verkar oerhört slapp. När lärarna säger att ”det är bäst att ni går igenom övningarna i förväg, annars kommer ni inte förstå så mycket på övningstillfället” samtidigt som övningstillfällena visar sig vara en bit kaka trots att man inte gått igenom dem innan så förstår man på vilken nivå det hela ligger.

• • • • •

Det får räcka för den här morgonen. Vad fan gör jag uppe så här tidigt förresten? Jo, det är något jädra husbygge på gång hundratalet meter bort där det pålas och sprängs mest hela dagarna i allmänhet och på morgonen i synnerhet. Såklart.

Utbildning är trams

I alla fall om man har tänkt bli rik. Det är väl i alla fall en slutsats man kan dra efter att ha läst ett intressant debattinlägg på DN:s opinionssidor i dag. I korthet säger artikeln, genom stycket

Korrelationen mellan ackumulerad arbetsinkomst och nettoförmögenhet är i vår studie 0,16 vilket ligger i linje med vad andra studier på området finner. Ett enskilt år är korrelationen mellan arbetsinkomstinkomst och nettoförmögenhet ännu svagare, 0,11. I USA, som ju har en väsentligt mer ojämn inkomstfördelning, är motsvarande korrelation mellan 0,5 och 0,6 enligt tidigare studier på området.

att det i princip är helt irrelevant vad du har för utbildning här i livet om du vill komma någonstans. En korrelation—ett enkelt mått på linjärt samband som löper från -1 (negativt samband) via 0 (inget samband) till 1 (positivt samband)—på 0,16 betyder att det i princip inte finns något samband mellan inkomst och förmögenhet. Om du vill leva riktigt gott spelar det alltså ytterst liten roll hur mycket du tjänar, det är andra faktorer som bestämmer om du är/blir förmögen eller ej. Dags att lägga ner studierna direkt… Eller kanske införa platt skatt och sänka skatterna överlag så att man har möjlighet att ta sig någonstans i Sverige utan att behöva ha rika föräldrar, vilket även är slutsatsen i insändaren.

• • • • •

Ännu mindre hopp om världen och främst utbildningsvärlden får man om man börjar peta lite på alla jävla genusperspektiv som tydligen måste genomsyra vårt samhälle. Södertörns Högskola har en ny rektor, Moira von Wright, en rektor som inte tycker att fysik lärs ut på ett genusvänligt sätt. Att till exempel i en fysiklärobok förklara att regnbågen i verkligheten, till skillnad från i folktron, inte har någon bestämd plats utan är ett optiskt fenomen är enligt von Wright diskriminerande. Detta eftersom den sortens beskrivning som reducerar världen till objektiva beskrivningar tydligen gynnar killars sätt att tänka och missgynnar tjejers sätt att tänka. Samma sak när man avfärdar astronomin som ovetenskaplig. Då är man också ute på djupt vatten eftersom detta också inverkar negativt på tjejers fysikintresse. Vad är det, om inte fördomsfullt? En längre utläggning kan man läsa på Newsmill.

Mer om vansinniga genusperspektiv kan man finna i en gammal insändare hos SvD som behandlar ”trumpeten som genussymbol”. Eller så går man direkt till källan, Tanja Bergkvist, filosofie doktor i matematik vid Stockholms Universitet, som bloggar intressant om just genusgalenskapen som håller på att ta över våra universitetsutbildningar.

• • • • •

Jag stannade uppe och såg Super Bowl XLIV i går. Jag vill inte ha sagt så mycket med det mer än att det gör att jag utan vidare kan bifoga följande lustiga bild.

Låt Mona måna om sig själv

Det kommer kanske jätteoväntat från en så liberal gosse som jag att stötta Mona Sahlin i någonting hon tar sig för och ännu mer jätteoväntat i en fråga där jag skulle tro att 99,99 % av alla killar har åsikten ”vem fan lägger ner så mycket pengar på en väska?”, men just nu känns det helrätt. Det handlar naturligtvis om Monas sextusenkronorsväska som t ex Göran Greider (extremt osund kille för övrigt) tycker är ett hot mot socialdemokratin. Tydligen har någon upptäckt att Mona bär en Louis Vuitton-väska för så många kronor på något partiledarfoto. Och då börjar folk rasa, för hur kan man ha sådana dyra saker när man är företrädare för ett arbetareparti?

För det första var väskan tydligen en 50-årspresent. För det andra spelar det väl ingen jävla roll vad Mona lägger sina pengar på om det nu hade varit så att hon köpt den själv. En väska, en Big Mac-meny var tredje dag under ett år, en flygresa tur och retur Göteborg-Stockholm med jättedyra SAS eller en tiondel av Reinfeldts armbandsur. Det borde de socialdemokratiska väljarna ge själva fan i. Om de nu ska rasa mot något torde det väl snarare vara att Mona Sahlin i så fall lyfter den lön som gör att ett köp av en Vuitton-väska inte är någon stor sak. Men som vanligt i ankdammen Sverige så upprörs man över massvis småsaker utan att se de verkliga problemen.

• • • • •

Ligger och lyssnar på ”Keops pyramid” med Hoola Bandoola Band och tycker att det hade varit jättelustigt om det hade funnits en musikgenre med högermusik—eller snarare liberal musik—som istället för att ha kritiska texter om kapitalism, USA och annat hade haft kritiska texter om socialism, Sovjet och annat.

Var sådan musik måhända populär i Sovjet, Cuba och Kina under 70-talet? Eller vänta nu, det hade kanske inte varit så hälsosamt…

Så göra vi när vi folkomröstar

Ja, nu sitter vi med världens bästa vinter, precis som en riktig vinter ska vara, och brummar igång våra oljekraftverk här i Sverige för att kärnkraften inte räcker till. Kanske importerar vi även lite härlig tysk, polsk och finsk kolkraft så att vi slipper frysa ihjäl. Allt—inte riktigt men det gör sig bättre i retoriken om man skriver ”allt”—på grund av att man höll en folkomröstning för 30 år sedan om vad man skulle göra med kärnkraftverken. I korta drag fanns följande alternativ att rösta på:

  • vi ska avveckla kärnkraftverken, snart
  • vi ska avveckla kärnkraftverken, snart (dessutom ska kraftverk vara statliga)
  • vi ska avveckla kärnkraftverken, NU!

Uppenbarligen var det inte en själ som brydde sig om att det inte fanns ett enda alternativ för de som faktiskt inte ville avveckla kärnkraftverken. Nu står vi här med resultatet. Hoppas alla som röstade är nöjda. Våra grannar i öster har uppenbarligen förstått vilken energikälla det är som ger minst miljöpåverkan i form av utsläppt koldioxid, och nybygger kärnkraftverk.

Lustigt nog är finländarna mer negativt inställda till nybyggnation än vad vi svenskar är. Under 2008 gjordes undersökningar i både Sverige och Finland om hur befolkningen var inställd till att bygga nya kärnkraftverk. I Finland skulle 34 % godkänna nybyggnation medan 53 % skulle säga nej. I Sverige däremot är siffrorna nästan omvända, 48 % för och 39 % mot. Samtidigt finns det bara ett enda svenskt riksdagsparti, Folkpartiet med mindre än 10 % av väljarstödet, som kan tänka sig att bygga nya reaktorer. Hur går det ihop?