Jesus…

Vem i helvete var det som bestämde att gymmet skulle vara stängt i dag av den enda anledningen att tre stollar besökte ett nyfött barn i ett stall för 2 000 år sedan? Har vi inte kommit över kristendomens alla konstiga influenser snart? Jag menar, vad fan, vem i Sverige firar trettondagen på något sätt överhuvudtaget? Det känns skenheligt och så jävla fel att sitta och dutta med kristna traditioner på helgdagarna när vi lever i ett av världens mest ateistiska länder. Svenskar har två högtider. Julen och midsommaren. Båda är ju icke-kristna högtider (vad gäller julen: ursprungligen i alla fall) så varför inte, som det gudshatande folk vi är, fira det på icke-kristet sätt? Varför ska vi fjanta oss med krubba och sådant trams när vi har en fullt fungerande högtid i vilket fall.

Rent allmänt borde vi avskaffa alla obligatoriska helgdagar som vi ändå inte har anledning att fira. Varför inte dela ut en liten påse med ett par helgdagar som alla kan få placera ut lite var de vill i kalendern, beroende på vad för högtidsdagar man firar. Varför ska allt vara stängt i dag när väldigt få människor gör något speciellt, bara för att kristendomen säger att det här ska vara en helgdag? Sen finns det en annan helt fantastisk helgdag som kanske är värre än allt annat. Första maj. Det enda negativa med att Sverige fick en borgerlig regering 2006 var att det inte längre gick att skratta åt vänsterns första maj-tåg där de protesterade mot en massa saker samtidigt som de själva satt i regeringsställning. Varför ska alla vi som inte vill vara med på det tramset tvingas vara lediga?

Äntligen!

Äntligen. Nu är alla inlämningsuppgifter inlämnade, alla rapporter skrivna, alla presentationer gjorda. Det innebär att det är dags för Chalmers underbara nästan en månad långa jullov. Som visserligen avslutas med en jädra massa ångest över att man inte pluggat tillräckligt bra för de omtentor som man naturligtvis har efter sig och som ska skrivas innan vårterminen drar igång. Men i dag tänker vi inte på det.

• • • • •

Vi tänker istället på att det bara är ett par dagar kvar till vintersolståndet som inträffar på måndag nästa vecka. Tänk att det på årets mörkaste och mest jävliga dag i alla fall finns något att glädjas över. Nämligen att härifrån och framåt kan det i alla fall inte bli mörkare. Istället kommer solen att orka sig upp lite högre över horisonten för varje dag som går ända fram till den svenskaste av svenska högtider, Midsommar (med stort M). Skönt.

• • • • •

Så kom då beskedet att Saab Automobile AB kommer att avvecklas som ett led i att General Motors går åt helvete. Förvånande säger vissa. Helt uppenbart att det skulle komma förr eller senare, säger jag. För om man kollar tillbaka på Saab och dess biltillverkning sedan starten 1949 finns det ingenting som tyder på att det någonsin varit en lönsam historia. Saab Automobile AB har inte gjort något vinstår på över två decennier. Två decennier! Det är tveksamt om biltillverkningen ens gjort fler än tio vinstår under de 60 år man hållit på med verksamheten. Förlusterna har genom tiderna dolts av vinster från först flygplanstillverkning och senare med Scanias lastbilstillverkning.

Varför har en sådan verksamhet ett existensberättigande, som väldigt många tyckare verkar påstå? Socialdemokraterna ville rädda Saab, Miljöpartiet ville rädda Saab, Vänsterpartiet ville rädda Saab. Visst, det kommer att kosta staten pengar när tusentals anställda blir utan jobb. Visst, det är oerhört trist att ett traditionstyngt svenskt varumärke går i graven (även om jag alltid varit en Volvokille). Men vad är det som säger att det på lång sikt är bättre? Saab räddades undan nedläggning av General Motors för nästan exakt 20 år sedan. Nästan exakt tjugo år innan det var det Scania som ”räddade” förlustföretaget. Om regeringen hade gått in och räddat Saab i dag, finns det inget som tyder på att man inte skulle behöva göra exakt samma sak, återigen, om ytterligare 20 år. Vad är vitsen med det?

Jag är stolt över att regeringen vågat sätta ner foten och säga ”Nej, vi kommer inte rädda er!”. Det ligger inte i regeringens intresse att driva företag, i min värld, och det ligger definitivt inte i regeringens intresse att driva och/eller rädda företag som går med förlust. Kortsiktigt är det såklart en jätteförlust för Sverige och alla anställda men på lång sikt måste man se det positiva i att det inte lönar sig (i dubbel bemärkelse) att driva en affärsrörelse som inte klarar av att vara självförsörjande. Det är en tuff och hård värld där de starka överlever. Saab har aldrig varit starkt och har behövt konstgjord andning under 60 år. Nu är det äntligen dags att stänga av respiratorn och låta biltillverkaren slippa sitt livslånga lidande.

• • • • •

Jag skrattar just nu för övrigt högt åt Facebooksidan Tjejer i allmänhet och grannsidan Killar i allmänhet. Tack för länken!

Det är häftigt att betala skatt …

sa Mona en gång i tiden. Hon sa oerhört många andra dumma saker också, för den delen. Hur som helst är det sjukt att en politiker överhuvudtaget kan komma på något så absurt att säga. Sverige har ett skattetryck som är ett av de högsta i världen. Dagens Industri publicerade siffror i dag som visar på ett skattetryck på 54,6 procent. Samtidigt är EU-snittet mer än tio procentenheter lägre och jämförbara länder som Danmark, Norge och Finland har ett skattetryck på 29,2, 41,6 och 47,7 procent. Är det någon som kan förklara för mig vad jag får för det extra jag betalar här i Sverige? Finns det en enda svensk som varit i kontakt med statlig sjukvård och varit på det hela nöjd med det? Är svenskt skolväsen något att skryta över i en internationell jämförelse? Har vår äldrevård fått fantastiskt positiva rubriker i tidningarna på det senaste? Vad är det som är så jävla häftigt med att betala skatt?

Dagens Nyheter—för övrigt den enda morgontidning jag någonsin skulle kunna tänka mig att prenumerera på, vilket säger en hel jävla del om hur usel Göteborgs-Posten är—hade för ett par månader sedan en intressant artikelserie på sin opinionsida om fem viktiga punkter inom tio olika områden inför valet nästa år. Det var så att man behövde gnugga sig i ögonen när det var skatternas tur att behandlas. En svensk tidningsledare som propagerar för platt skatt, egen kontroll, reformering och sänkt skatt i allmänhet? Det var svårt att tro att man läste rätt. Och finns det någon som helst anledning till att högre inkomst ska skattas mer brutalt, bortsett från känsloargument, så klart?

Tyvärr övervinner känsloargument allt. TV gör inslag om kompisarna från samma företag där den ena blev tvungen att gå och fick en tusenlapp eller så mindre i plånboken varje månad och den andra behöll jobbet och fick en lönehöjning som översteg den där tusenlappen. Då gör man ett gråtmilt inslag om hur orättvis och osolidarisk världen är. När idioterna inte inser att kompisen som behöll sitt jobb kan visa på äkta solidaritet genom att pröjsa en tusenlapp i månaden till sin polare och ändå ha mer på kontot än tidigare. Men svenskarna har blivit så indoktrinerade i att det är häftigt att betala skatt, att det är orättvist att folk tjänar olika mycket och inte minst att det är fult att tänka logiskt. Indoktrinerade till den milda grad att folk faktiskt på allvar tycker att en rättvis fördelning av fattigdom är bättre än en orättvis fördelning av rikedom (som Churchill en gång påstås ha sagt om kapitalism och socialism).

Det fanns ett par andra förvånande punkter också (i betydelsen att jag aldrig trodde att en svensk tidning skulle våga skriva det), bland annat ett argumenterande för avskaffande av LAS när välståndet behandlades i fem punkter. Läs alla tio artiklar som finns tillgängliga här. Jag håller inte med om exakt allt, men det är en oväntat klarsynt analys för att komma från svensk ”gammelmedia”.

• • • • •

Det känns som att jag har varit alldeles för onördig på det senaste för att vara chalmerist, så jag tänkte kompensera för det nu. Till vänster syns det vackraste som finns på denna jord. Nästan. Men det är inte mycket som slår Eulers identitet. En matematisk formel som är så ofattbart vacker att man inte tror det är sant. Här kombineras fem av matematikens mest fundamentala tal samman—e, basen för den naturliga logaritmen, i, den imaginära enheten, pi, utan närmare introduktion, samt de grundläggande talen 1 och 0—med hjälp av fyra av matematikens mest fundamentala operatorer—potensen, multiplikationen, additionen och likheten—och skapar konst. Vissa tar det möjligen ett steg för långt, men om det finns något jag skulle tatuera in på kroppen (utöver det Blåvittmärke jag redan har förskönat min vänsterarm med) så skulle det vara Eulers identitet.

Tack alla idioter, bara någon betalar

Det pågår ett klimatmöte i Köpenhamn och tydligen har vanligt folk rest (miljövänligt, antar jag…) från hela världen för att demonstrera mot/för/om … eh, demonstrera, i alla fall. Folk har rest för att demonstrera. Jag vet inte riktigt varför, eller till vilken nytta. Mötet som pågår handlar ju om att förhindra och motverka växthuseffekten de kommande åren. Hade det inte varit bättre att demonstrera om det inte hade hållits ett möte? Nåja. Det här var inte någon viktig del i mitt resonemang.

Det intressanta är istället hur folk i svarta huvor tänker när de kastar gatsten på polisen, krossar rutor och tänder eld på bilar. Oavsett vilket syfte en demonstration har, må det vara mot växthuseffekten (eller nåt sånt), för återtagandet av gatorna (öhhh) eller mot EU, verkar det som att det alltid finns en grupp idioter som tror att det nog är en bra idé att bete sig som just idioter om man vill få fram sin ståndpunkt. I många fall är det bara att säga tack och nöjt se på när meningsmotståndare—och i överraskande många fall är det just demonstrationer som anordnas av ”mina” meningsmotståndare, både till höger och vänster—förstör för sig själva.

Tydligen finns det även tillräckligt många idioter för att fixa lite action även när det handlar om klimatfrågan. Lustigt. Och tragiskt. Sen har viss media konstigt nog fått för sig att vända detta mot polisen. Aftonbladet, som jag lovat att aldrig mer länka till, går ut med rubriker som Nedtvingade på marken i timmar och ”Polisens agerande skrämmer” i någon form av sympati med stenkastarna.

Det är inte något nytt. För ett par år sedan skrev jag en krönika på BaraBen.com om fotbollsvåldet och hur det beskrevs i media. I samma veva kom jag över en artikel från Näringslivets medieinstitut med titeln ”Mediernas dubbelmoral om huliganerna”. Den har fler år på nacken än min krönika men är fortfarande läs- och begrundansvärd. Det är skrämmande läsning om journalister som på fullaste allvar efter en Reclaim the Streets-demonstration skriver att

”[n]u kommer det att talas om vandalisering och förstörelse. Viss sådan förekom. Klotter på fasader, en del glaskrossning. Förbannat onödigt och dumt. För detta stod ett fåtal. Att koncentrera uppmärksamheten till detta är att göra bisak till huvudsak.”

eller om ursäktar Osynliga partiets fascistoida metoder:

OK, osynliga partiet kastade den där stenen i rutan på Växjöcenterns lokal. Dumt, fel och olagligt. Men besinning, Sverige, det var ett stycke glas i en tom lokal som krossades.

De har stora problem med demokratiska värden och politiska uttrycksmedel. Men de har också sagt saker före och tyngre än alla andra. Hur tror ni att det hade sett ut i det här landet om inte anarkisterna hade jagat bort nazisterna från gatorna? Inse vilken bisarrt konungarike Sverige hade varit om nynazister kunnat heila ostörda på Karl XII-hästen Bruntes grav. Det var unga anarkister som stoppade dem.

Frågan är vem som ska stoppa de unga anarkisterna. För polisen ska tydligen inte få göra det.

• • • • •

En annan intressant vinkling är vem som ska betala för kalaset. När vi i fotbollspöbeln—det vill säga alla de som gillar att kolla på fotboll—pekas ut som huliganer hela bunten och gemensamt anses vara grottmongon på grund av att en liten klick idioter gillar att slåss är det annat ljud i skällan. När kommer en journalist någonsin att skriva att ”nu kommer det att talas om bengaler och slagsmål. Viss sådan förekom. Rusningar mot polisen, en del glaskastning. Förbannat onödigt och dumt. För detta stod ett fåtal. Att koncentrera uppmärksamheten till detta är att göra bisak till huvudsak.”? Förmodligen inte under min livstid. Inte nog med det så pekas även föreningarna ut som medskyldiga och ”vänner av ordning” kräver att polisinsatserna ska bekostas av fotbollen själv.

Var är kraven på att klimatkämparna ska betala för polisinsatsen i Köpenhamn?

• • • • •

Intressant nog visar siffror att temperaturen sjunkit snarare än stigit under 2000-talet.

• • • • •

Det är skrämmande hur dagens vänsterextremister speglar Hitlers hejdukar. Gatorna ”återtas” (då från socialister och regering, nu från nazister och regering), oönskade element attackeras (då judar och socialister, nu israeler och nazister), butiksrörelser vandaliseras (då judiska sådana, nu kapitalistiska sådana) och företagare sätts i blockad (då judiska sådana, nu kollektivavtalslösa sådana).

Etnisk rensning i Nobelprisets spår

Jag är ytterst ointresserad av Nobelpriset i litteratur, egentligen. Inte ens när min favoritförfattare och kanske favoritperson överhuvudtaget, Peter Englund, inte bara sitter bland De Aderton utan dessutom är dess ständige sekreterare och som sådan har den stora äran att presentera vinnaren, orkar jag bry mig. Men när årets litteraturprisvinnare, rumänientyska Herta Müller, faktiskt får en av de stora kvällstidningsdrakarna att skriva lite om historiens kanske mest undanskuffade etniska rensning så har ändå Nobelpriset i litteratur fått en mening för mig.

För när folkmordet på sex miljoner judar och ytterligare minst sex miljoner homosexuella, utvecklingsstörda, oliktänkande, romer, polska och sovjetiska civila och andra ”undermänniskor” (som ofta glöms bort i skuggan av judarna av för mig okända anledningar) har gåtts igenom under historialektionerna, hur mycket tid finns det kvar för övriga folkmord och etniska rensningar? De flesta känner säkert till att Stalin inte var så överdrivet solidarisk mot sina medborgare i alla lägen och många har säkert hört om Pol Pots dårskap i Kambodja. De allra flesta har säkert även grundläggande kunskap om försöken till etnisk rensning under jugoslavienkrigen eftersom det ligger nära till hands.

Men hur många kan nämna, eller känner ens till, den etniska rensning som dödade runt två miljoner människor och som är historiens genom tiderna största folkfördriving? Det vill säga fördrivningen av tyskar från östeuropa i slutskedet av och efter andra världskrigets slut. Man kan slingra sig hit och dit och peka på alla de brott som tyskarna utförde under andra världskriget, men det rättfärdigar varken en fördrivning eller nedtystandet av densamma. En remarkabel bedrift av det gemensamma världsmedvetandet ändå, att förtiga två, kanske tre, miljoner människors död och ytterligare 12 miljoner människors fördrivning från sina tidigare hem i Polen, Tjeckoslovakien, Rumänien, Jugoslavien, Sovjetunionen och de delar av Tyskland som efter kriget föll i polsk och sovjetisk ägo.

En intressant koppling till dagens läge är Tjeckiens segdragna process fram till att skriva under Lissabonfördraget. Under krigsslutet instiftade dåvarande Tjeckoslovakiens president (i exil under kriget och i hemlandet därefter) Edvard Beneš ett antal dekret, de så kallade Benešdekreten, som utöver att de helt avkriminaliserade alla brott utförda mot folktyskar som ”rättfärdiga vedergällningar” (dekret 115) bland annat gav den tjeckoslovakiska staten rätt att beslagta all egendom från tyskar och ungrare i landet och därtill utvisa dem (dekret 5, 12, 33 och 108). Merparten av dessa dekret äger fortfarande laga kraft i både Tjeckien och Slovakien och står i kontrast till EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Först när Tjeckien garanterades undantag för sina dekret i rädsla för att behöva kompensera de tyskar och ungrare som staten stulit från, valde man att ratificera fördraget.

Kanske bryr du dig inte, kanske tycker du att tyskarna förtjänade det, kanske blev du intresserad nog att läsa mer. Huvudsaken är att du åtminstone känner till vad som faktiskt skedde. Och att Sverige och övriga EU-länder i tysthet och i efterhand har godkänt att det skedde.

• • • • •

On a lighter note, så verkar författaren Gerda Antti ha lite för lite saker att göra på dagarna nuförtiden…

Politisk idioti

Mindre än ett år kvar till nästa val, och efter jul börjar valpropagandan så smått att trappas upp. Och som vanligt kommer vi att matas med information om att rösta på det ena eller det andra. Och som vanligt kommer alla att sitta i sina små lådor och kika ut genom den lilla öppningen som vätter mot något av de sju etablerade partierna, i realiteten något av de två blocken. Som det ”alltid” har varit. Visst, Sverigedemokraterna kommer med stor sannolikhet att ta plats i riksdagen och på något sätt bryta monopolet som S, V, MP, C, FP, M och KD haft de senaste åren, men precis som Ny Demokrati en gång i tiden och precis som Miljöpartiet och Kristdemokraterna tog sig in, är det inte direkt på någon bred politisk grund man lockar sina väljare. Och det stör mig.

Vi har på nästan hundra år inte fått ett enda nytt parti i Sverige som kommit med några revolutionerande—pun intended, syftandes på Sveriges Kommunistiska Parti (numera Vänsterpartiet)—fräscha ideologiska tankar som utgår från mer än en enda fråga. Varken Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Ny Demokrati, Sverigedemokraterna eller Piratpartiet, för all del, lockar väljare på någon bred ideologisk grund. I princip har vi inget val av färg längre, det är inte rött eller blått utan mest en fråga om vilken nyans av lila vi ska rösta på. Eller om vi ska rösta på något enfrågeparti. Och det stör mig.

Röstar du på Vänsterpartiet eller Miljöpartiet i dag får du i bästa fall en socialliberal regering med någon mörkröd eller grön plutt i och röstar du på Kristdemokraterna, Centerpartiet eller Folkpartiet får du i bästa fall en socialliberal regering med någon mörkblå, grön eller gul plutt i. Folk har sedan länge slutat tänka på vad de egentligen har för åsikter och har istället kravlat sig längre in i sin lilla låda för att den är så bekväm. Hade man frågat om befolkningens åsikter i ett stort antal frågor och sedan jämfört dessa med ställningstagandet för det parti varje individ röstat på skulle det inte förvåna mig ett dugg om man skulle få en mycket låg korrelation mellan faktiska åsikter och faktiskt röstande. Och det stör mig.

Och partierna är inte mycket bättre. Det handlar inte längre om att stå för en politik och genomföra den, utan det handlar instället om att 1) som parti i opposition hitta så många punkter som möjligt som kan locka väljare och sedan 2) som sittande parti undvika att genomföra punkterna och istället förändra så lite som möjligt för att inte stöta sig med någon. Det handlar inte om att stå för sin ideologi utan istället om att stå för sin idioti. Ärligt talat, vem har märkt någon större skillnad i livet före och efter maktskiftet 2006? Inte jag. Och det stör mig.

Men det som stör mig mest. Det som får mig att känna mig allra mest uppgiven. Det som gör att jag tappar all tro på det här landets befolkning. Det som slutligen fått mig att inse vilka idioter alla är. Det är att jag sitter här, med alla dessa insikter, med allt klart för mig vad som är fel med vårt politiska system. Men inte gör något åt det. Jag röstar inte på något klassiskt liberalt parti som står för de politiska åsikter jag egentligen har. Jag kommer väl som vanligt att slänga min röst på det block som påstår att de ligger i närheten av vad jag tycker men som sen fortsätter med samma politik vi haft i det här landet de senaste 15 åren. Och det stör mig så jävla mycket.

• • • • •

Länge kan man skratta åt uttrycket ”det var bättre förr”, men när det gäller en sak finns det inget tvivel om att det faktiskt var bättre förr. Valaffischernas utformning, slagkraft och ohämmade budskap…

• • • • •

Jag måste lämna ett litet tack till Kristina, Björn och Rickard för den fantastiskt ordnade tacksägelsemiddagen också. Kalkon med fyllning, potatismos med bacon och lök, transbärssås, sötpotatis, majsbröd och pumpapaj. Det var roligt att testa på lite mat man inte vanligtvis sätter i sig, och testa på en annan traditionstyngd mat än de svenska påsk-, midsommar- och julvarianterna.

Gå, gå

Brukar ni också gå olika vägar mellan två ställen, beroende på åt vilket håll ni går åt? Det gör i alla fall jag. Ett alldeles utmärkt exempel är vägen jag tar till och från den mytomspunna baguetterian ”Gunillas baguetter” på Gibraltargatan. Gunillas som för övrigt drivs av tre personer av manligt kön med ursprung i Turkiet eller motsvarande. Jag är osäker på varför stället heter Gunillas. Hur som helst, vägen jag tar från Bulten till Gunillas och vägen från Gunillas till Bulten överlappar inte. Varför är det så? Se den väldigt fina bifogade bilden för exakta rutter.

• • • • •

Bilden är för övrigt tagen från hitta.se:s 3D-karta. Det är sååååååååå coolt. Jag skulle kunna sitta i timmar och bara kolla runt på allt möjligt i alla möjliga vinklar, om det inte vore för att jag behöver studera och göra annat tråkigt. Vilket i och för sig aldrig hindrat mig från att skita i att göra det och göra det roliga istället…

En av mina favoritbloggar är för övrigt Strange Maps som samlar på historier kring konstiga och intressanta kartor från alla jordens hörn. En solklar favorit bland inläggen är From Pickin’ Cotton to Pickin’ Presidents, som lyckas spåra röstresultatet i det senaste presidentvalet via bomullsplantager och slavtäthet ända tillbaka till Kritaperiodens kustlinjer. Sådant är fantastiskt att läsa om.