Äntligen!

Äntligen. Nu är alla inlämningsuppgifter inlämnade, alla rapporter skrivna, alla presentationer gjorda. Det innebär att det är dags för Chalmers underbara nästan en månad långa jullov. Som visserligen avslutas med en jädra massa ångest över att man inte pluggat tillräckligt bra för de omtentor som man naturligtvis har efter sig och som ska skrivas innan vårterminen drar igång. Men i dag tänker vi inte på det.

• • • • •

Vi tänker istället på att det bara är ett par dagar kvar till vintersolståndet som inträffar på måndag nästa vecka. Tänk att det på årets mörkaste och mest jävliga dag i alla fall finns något att glädjas över. Nämligen att härifrån och framåt kan det i alla fall inte bli mörkare. Istället kommer solen att orka sig upp lite högre över horisonten för varje dag som går ända fram till den svenskaste av svenska högtider, Midsommar (med stort M). Skönt.

• • • • •

Så kom då beskedet att Saab Automobile AB kommer att avvecklas som ett led i att General Motors går åt helvete. Förvånande säger vissa. Helt uppenbart att det skulle komma förr eller senare, säger jag. För om man kollar tillbaka på Saab och dess biltillverkning sedan starten 1949 finns det ingenting som tyder på att det någonsin varit en lönsam historia. Saab Automobile AB har inte gjort något vinstår på över två decennier. Två decennier! Det är tveksamt om biltillverkningen ens gjort fler än tio vinstår under de 60 år man hållit på med verksamheten. Förlusterna har genom tiderna dolts av vinster från först flygplanstillverkning och senare med Scanias lastbilstillverkning.

Varför har en sådan verksamhet ett existensberättigande, som väldigt många tyckare verkar påstå? Socialdemokraterna ville rädda Saab, Miljöpartiet ville rädda Saab, Vänsterpartiet ville rädda Saab. Visst, det kommer att kosta staten pengar när tusentals anställda blir utan jobb. Visst, det är oerhört trist att ett traditionstyngt svenskt varumärke går i graven (även om jag alltid varit en Volvokille). Men vad är det som säger att det på lång sikt är bättre? Saab räddades undan nedläggning av General Motors för nästan exakt 20 år sedan. Nästan exakt tjugo år innan det var det Scania som ”räddade” förlustföretaget. Om regeringen hade gått in och räddat Saab i dag, finns det inget som tyder på att man inte skulle behöva göra exakt samma sak, återigen, om ytterligare 20 år. Vad är vitsen med det?

Jag är stolt över att regeringen vågat sätta ner foten och säga ”Nej, vi kommer inte rädda er!”. Det ligger inte i regeringens intresse att driva företag, i min värld, och det ligger definitivt inte i regeringens intresse att driva och/eller rädda företag som går med förlust. Kortsiktigt är det såklart en jätteförlust för Sverige och alla anställda men på lång sikt måste man se det positiva i att det inte lönar sig (i dubbel bemärkelse) att driva en affärsrörelse som inte klarar av att vara självförsörjande. Det är en tuff och hård värld där de starka överlever. Saab har aldrig varit starkt och har behövt konstgjord andning under 60 år. Nu är det äntligen dags att stänga av respiratorn och låta biltillverkaren slippa sitt livslånga lidande.

• • • • •

Jag skrattar just nu för övrigt högt åt Facebooksidan Tjejer i allmänhet och grannsidan Killar i allmänhet. Tack för länken!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *