Om vad demokrati inte är

Man undrar ju lite hur det står till med samhällsutbildningen på Globala gymnasiet i Stockholm efter dagens fantastiska uppvisning av hur mycket man missat vad gäller att förklara för vissa elever vad demokrati är. Roligt blir det sen när man läser att Globala gymnasiet har fått ett stipendium för sin elevdemokrati för bara några månader sedan. Man kan ju undra om det är faktisk elevdemokrati, eller någon sorts elev-”demokrati” de har, eftersom flera uppenbarligen inte vet vad demokrati faktiskt innebär.

Ca tio procent av skolans 600 elever (enligt nätuppgifter), beslutar sig för att blockera SDU:s representant från att komma till skolan trots att han tillsammans med övriga riksdagspartiers ungdomsförbund är inbjuden dit. För att man tycker att Sverigedemokraterna är ett odemokratiskt parti.

Nej, Sverigedemokraterna är inte ett odemokratiskt parti. Precis som alla andra riksdagspartier så är de för ett Sverige där all offentlig makt utgår från folket, och där folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Det vill säga första paragrafen, första kapitlet, Regeringsformen—vår allra viktigaste grundlag—som formar Sveriges statsskick.

Nej, att föra en mer strikt invandringspolitik och en mer invandrarkritisk politik är inte odemokratiskt. Att med sin politik vilja gynna vissa grupper och då möjligen missgynna andra grupper vad gäller statligt stöd och annat är inte odemokratiskt. Det är ju vad politik går ut på oavsett vilket parti man studerar. Vissa vill gynna låginkomsttagare (och möjligen missgynna höginkomsttagare), vissa vill gynna småföretagare (och möjligen missgynna storbolagen), andra vill gynna etniska svenskar (och möjligen missgynna icke etniska svenskar). Men inte fan är det något odemokratiskt i något av detta. Det är möjligen en krass människosyn—men så länge man inte diskriminerar i frågan om att all makt ska utgå från folket och det där, så är det knappast odemokratiskt.

Demokrati—i en vidare definition där man även inkluderar till exempel folkets rätt att kunna informera sig tillräckligt för att utnyttja sin rätt att rösta demokratiskt—är däremot inte att tysta ett demokratiskt parti och därmed förhindra folket att informera sig tillräckligt.

Demokrati är inte att tio procent av eleverna bestämmer vad övriga nittio procent av eleverna ska få till sig för information.

Sen får man tycka vad man vill om Sverigedemokraterna. Personligen lockas jag inte alls av deras politik, av fler anledningar. Men det innebär inte att de inte ska få komma till tals.

Om ett kontroversiellt förslag och ett annat

För drygt en vecka sedan publicerade Svenskt Näringsliv (SN) rapporten ”Konsten att strula till ett liv” om ungdomars irrvägar mellan skola och arbete. Rent allmänt intressant läsning men det har helt tappats i den efterföljande debatten i Svenska Dagbladet som istället handlat om en enda mening i sammanfattningen av rapporten, nämligen följande (som är ett förslag på hur man ska komma till rätta med problemet):

Höj bidragsdelen för studiemedel till utbildningar som ger hög ekonomisk avkastning, exempelvis leder till kvalificerat arbete. Sänk bidragsdelen för utbildningar som inte leder till kvalificerade arbeten, exempelvis s.k. hobbykurser.

Lustigt nog så föreslår inte alls SN att studenter på humaniorautbildningar ska få sänkt studiemedel, utan bara att studenter som läser utbildningar som i hög grad inte leder till arbete ska få sänkt studiebidragsdel. Notera för det första att det är skillnad på studiemedel och studiebidrag. SN föreslår att alla utbildningar fortsatt ska ge fullt studiestöd, men att vissa utbildningar ska ge ett studiestöd som i högre grad består av lån och i lägre grad av bidrag. Att det sen i många fall är så att humaniorautbildningar inte leder till jobb betyder inte att alla humaniorautbildningar ska ge sänkt studiestöd, enligt SN.

Läser man alla artiklar som publicerats (vilket är överraskande många) SvD.se hittar man väldigt många roliga citat. Självaste Alexander Bard säger att ”Humaniora kommer att vara i bräschen för den nya ekonomin. Sverige kan inte överleva på att sälja maskiner. Då har vi en väldigt kortsiktig överlevnadsmodell för svensk ekonomi. […] De kan inget om språk eller konst, det är väldigt destruktivt att ha sådana bonnläppar som frontfigurer för näringslivet.” vilket säger mer om hur lite Bard vet vad civilingenjörer sysslar med och än mindre om vad de kan om språk och konst (jättemärkligt att av de chalmerister jag har i min vänskapskrets så är det minst en som lite då och då säljer tavlor för tusenlappar och flera andra som sysslar med måleri, fotografi och andra former av konst). Nyamko Sabuni säger att ”Vi måste värna bildningsidealen. Ingen kunskap är bortslösad för ett samhälle. Därför kan studiemedelssystemet inte göra skillnad på vetande och vetande.” Nej, det kanske inte finns någon bortslösad kunskap. Men frågan är om mina skattepengar bör gå till studiebidrag för någon som läser en strökurs om grundläggande kreativ matlagning på 5 högskolepoäng? Den sista länken är extra intressant, ett citat som ”Ett problem är de formella kraven på civilingenjörsutbildningarna när det gäller mängden matematik, fysik och annan grundläggande teknikvetenskap.” är fantastiskt skrämmande. Problemet är inte att de formella kraven för civilingenjörsutbildningar är för höga. Problemet är snarare att kraven är för låga, eller att grundskole- och gymnasieutbildningarna är för dåliga.

Hur som helst har debatten blivit helt snedvriden och har utgått från en feltolkning av SN:s rapport, och SN har i sin tur målat in sig i ett hörn genom ett par klantiga uttalanden. Med allt detta sagt kanske det kommer som en chock att jag inte alls håller med Svenskt Näringslivs förslag på hur man ska lösa problemet med för många studenter på utbildningar som inte ger jobb.

• • • • •

Jag har nämligen ett annat förslag till lösning. Avskaffa studiemedlen (studiebidrag och studielån) helt. Följande argumentation utgår naturligtvis från att de statliga medel som sparas in i motsvarande grad ”spenderas” genom att sänka skatten för företag och organisationer. För bästa möjliga effekt bör man tänka sig ett nattväktarsamhälle, men då det (tyvärr) känns alldeles för avlägset räcker det att tänka sig föregående scenario.

Problemet är alltså att alldeles för många svenskar läser utbildningar och kurser som inte ger något mervärde i form av större sannolikhet att få anställning på ett företag eller en organisation, eller på annat sätt ”gynnar” samhället. Det gäller utbildningar över hela spektrumet, från utbildningar inom humaniora till naturvetenskap. Jag pekar inte ut någon specifik utbildningsgren. Att problemet uppstått beror så klart på att man kan söka och få en summa pengar varje månad för att läsa nästan vad som helst så länge man uppfyller förkunskapskraven. Systemet missar helt det som kallas ”tillgång och efterfrågan”, även om staten så klart minskar och ökar antalet antagna studenter på de lärosäten man kontrollerar, för att passa efterfrågan. Det liknar dock mer någon form av planekonomi där man bestämt sig för att si och så många examinerade i den och den utbildningen kommer behövas.

Istället föreslår jag att man alltså helt slopar utdelandet av statliga studiemedel. Det ger ett flertal fördelar. En liten fördel är att det, för studenten, på ett helt annat sätt synliggör de kostnader som är förknippade med den kurs eller utbildning som läses. Den stora fördelen är så klart att utbildning på högre nivå övergår till en marknadsekonomi där tillgång och efterfrågan bättre matchar varandra. För att ha råd med studierna behöver studenterna så klart få pengar från någon annan än CSN. Och det är här marknadsekonomin kommer in. Om företag och andra organisationer för motsvarande summa pengar (genom skattesänkningar) som det tidigare kostade staten att betala ut CSN-pengar delar ut stipendier eller ger fördelaktiga lån så är problemet löst.

Det är uppenbart att marknader som är mättade inte kommer att vilja dela ut speciellt mycket pengar och därmed inte heller se speciellt många studenter söka sig till utbildningar som leder till mättade marknader (i princip det problem som SN ville lösa). Även om det inte är företagen i sig som delar ut pengarna utan kanske istället banker med speciella studielån är systemet självreglerande. Lån som går till att bekosta ”hobbyutbildningar” (för att använda ett SN-begrepp) kommer så klart ses som högrisklån och ha en betydligt högre ränta än lån som går till att bekosta utbildningar som i högre grad ger studenter som går rakt ut i arbetslivet efter examination. Det är ingen som hindrar någon från att läsa ämnen som det inte finns ett behov av ute i marknaden, men det finns en tydlig markering redan innan studierna börjar om hur samhällsnyttiga/eftertraktade de är. Hur många universitetsstuderande i dag tänkte egentligen på hur utbildningen står sig i arbetslivet innan de sökte sin utbildning?

Studiestödet som i dag bekostas av alla skattebetalare är inte menat att användas för att läsa kurser och utbildningar som är ”roliga” i första hand. Jag ser ingen poäng i att andra betalar så för att jag ska kunna läsa ”fotbollshistoria” för mitt eget höga nöjes skull (vilket jag inte gjort, men mycket väl kunnat tänka mig göra). Studiestödet är till för att möjliggöra studier som sedan gynnar och betalar tillbaka pengar till samhället. Det fungerar uppenbarligen inte så i dag och det beror på att systemet med studiemedel är ruttet. Det avhjälps inte genom att ändra systemet. Det avhjälps genom att avskaffa systemet.

Om Lego, billig utbildning och brun utan sol

Jag blir bara så less när folk tvunget måste jämställdifiera hela jävla världen. Speciellt lustigt blir det när man ger sig på Lego för att byggsatserna är alldeles för inriktade mot pojkar och att det är alldeles för få tjejfigurer med. De två avslutande meningarna, ”För till de mänskliga rättigheterna hör att varje människa har rätt att bli behandlad på ett rättvist och jämställt sätt oavsett kön. På den punkten sviker Lego varje dag och varje minut varenda liten julklappslängtande unge anser vi.”, är fantastiska.

Frågan är vad debattörerna ens vill? Och vad kommer härnäst? Barbie-sortimentet måste könskvoteras genom en markant ökning av Ken-produktserien för att bättre tilltala pojkar? Ska man påtvinga alla leksaksföretag att halva sortimentet ska vara riktat mot tjejer och halva mot killar? Låter som en fantastisk idé. Eller så låter vi bara alla tillverkare producera det de vill och det de tror att deras konsumenter vill ha och så tar vi oss friheten att på det personliga bojkotta respektive stötta de tillverkare som inte uppfyller respektive uppfyller de krav man själv sätter. Istället för att moralpanika.

• • • • •

Det har varit en hel del debatt kring kostnaderna för svenska soldater i Afghanistan. Beroende på var man läser så skulle man kunna sätta ett antal hundra afghanska barn i skolgång eller bygga en helt ny skola för samma pris som det kostar att ha en svensk soldat i Afghanistan under ett år. Det är ju ett fantastiskt argument för att dra tillbaka svensk trupp och satsa mer på att bygga upp ett land i spillror. Istället för att lägga pengar på svindyra militära insatser kan man lägga pengar på utbildning som i jämförelse är nästan kostnadslös. Vad de människor som framför argumentet inte inser är hur oändligt små möjligheterna till att starta byggprojekt och få iväg afghanska flickor till skolgång är om det inte finns någon form av militär närvaro.

Notera att jag på intet sätt påstår att allt går jättebra i Afghanistan, men man blir lite lätt mörkrädd när en toppolitiker som Lars ”jag tog emot världens första SMS” Ohly använder argumenten. Kan inte Lasse själv åka ner till ett talibanstyrt Afghanistan och skydda de afghanska tjejer som gång på gång utsätts för hot, våld, syraattacker och mordbränder av den enda anledningen att de vill skaffa sig en utbildning? Så får vi se hur bra det går. Men visst, är det nästan kostnadslös utbildning man är ute efter är ju talibanstyre något att sikta mot—då ställs 50 % av befolkningen utanför skolsystemet.

En av mina kusiner återvände nyligen från utlandstjänst i just Afghanistan. Jag kan inte tala för honom men känslan var att när alla illusioner försvunnit, när de vinkande pojkarna slutat vinka och börjat kasta sten, när man kommit till insikt om att att det här landet kommer förbli i ruiner under lång tid framöver, när tillräckligt många afghanska män betett sig som svin tillräckligt länge, då var det främst en sak som gjorde insatsen meningsfull—att de afghanska flickorna, tjejerna och kvinnorna åter kunde få en utbildning.

• • • • •

Jag känner mig alltid precis som Dilbert i nedanstående stripp när jag diskuterar. Det är svårt att vara bäst och ödmjuk på samma gång. Eller som Caesar aldrig sade: ”Det är bara hybris om man förlorar/misslyckas/har fel.”

• • • • •

Årets kommentar så här långt (förmodligen står den sig rätt bra framöver också) måste ändå Peter Englund ha stått för när han på sin blogg skriver:

Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.

Englund kan ha den vassaste pennan i Sverige och uppenbarligen kan den även användas till att punktera uppblåsta typer som Ranelid. Herregud, där har vi ett riktigt praktmongo. Det är skön humor att läsa det svar som sveriges största konsument av brun utan sol ger till Aftonbladet:

Han är avundsam. En liten själ. Han kommer aldrig få vara med om det jag är med om, att vara känd över hela Sverige. Att skriva autografer i Ikea-kön och på bensinmackar. Ungdomar skriver brev till mig och hälsar på mig på gator och torg. Det är ingen som vet hur Peter Englund ser ut. Är det inte bättre att vara känd än att sitta och gömma sig i Svenska Akademien?

Pinsamt världsfrånvänt. Go Englund!

Smått och gott

Underbart, ännu en flera månader lång period utan bloggande till ända. Nu ligger bloggen och mitt övriga webbimperium—ditt ASCII-ansikte i Adobe Flash-mörkret—på webbhotellet Bineros förträffliga servrar som till skillnad från min egen hemmaserver inte går i spinn så fort bloggen får fler än två besökare… Eventuellt innebär det att jag bloggar oftare. Mer sannolikt innebär det ingen större skillnad i tempo jämfört med tidigare.

• • • • •

Otroligt mycket har hänt sedan min senaste bloggpost i februari. Inte minst har tre meter snö ersatts av gröna gräsmattor. Här är ytterligare ett par saker som hänt (i skönsmässig ordning):

  • Börjat läsa en kompis blogg, närmare bestämt 100 anledningar. Skamlös reklam.
  • Jag satt en hel natt ensam (Björn höll mig sällskap till 04:00) i en av Chalmers studiehallar och pluggade till min tenta i subatomär fysik. Som nattmänniska var det extremt givande och mycket lättare att plugga på CTH från 18:00 till 12:00 än det någonsin varit att sitta och plugga från 12:00 till 18:00.
  • Rammstein spelade på Metaltown och gjorde det precis lika bra som för fem år sedan då jag också såg dem på Metaltown. Världens bästa liveband? Troligen.
  • Blivit lite smått kär i Centerpartiet, eller rättare sagt, i ett par centerpartister. (C) framstår plötsligt som det mest liberala partier i riksdagen, bland annat tack vare Johan Hedin, Hanna Wagenius och Elisabeth Thand Ringqvist.
  • Gais har fortfarande inte vunnit Allsvenskan. Kanske inte så konstigt då det inte delats ut något SM-guld sen februari. Inte för att det hade gjort någon skillnad, å andra sidan.
  • Jag klarade tentan i subatomär fysik med ett tentaresultat på 40 poäng av 100 möjliga. Gränsen för godkänt? 40 poäng. Onödigt att plugga mer än man måste. Sen studerade jag ett par timmar till Markovteoritentan som var dagen efter och klarade den med 15 poäng av 30 möjliga. Godkänt? 14 poäng. Klantigt att ha pluggat drygt 7 % mer än nödvändigt.
  • Hittat en ny favoritlåt att spela sönder i Anton Kristianssons ”Du är knark” feat. Organismen & Pst/Q (Spotifylänk). Sjukt bra låt som på pricken beskriver mitt förhållande till Blåvitt.
  • Tagit sommarlov för att därefter börja läsa en grundkurs i juridik på Handelshögskolan—den som ligger i Göteborg alltså—som verkar oerhört slapp. När lärarna säger att ”det är bäst att ni går igenom övningarna i förväg, annars kommer ni inte förstå så mycket på övningstillfället” samtidigt som övningstillfällena visar sig vara en bit kaka trots att man inte gått igenom dem innan så förstår man på vilken nivå det hela ligger.

• • • • •

Det får räcka för den här morgonen. Vad fan gör jag uppe så här tidigt förresten? Jo, det är något jädra husbygge på gång hundratalet meter bort där det pålas och sprängs mest hela dagarna i allmänhet och på morgonen i synnerhet. Såklart.

Utbildning är trams

I alla fall om man har tänkt bli rik. Det är väl i alla fall en slutsats man kan dra efter att ha läst ett intressant debattinlägg på DN:s opinionssidor i dag. I korthet säger artikeln, genom stycket

Korrelationen mellan ackumulerad arbetsinkomst och nettoförmögenhet är i vår studie 0,16 vilket ligger i linje med vad andra studier på området finner. Ett enskilt år är korrelationen mellan arbetsinkomstinkomst och nettoförmögenhet ännu svagare, 0,11. I USA, som ju har en väsentligt mer ojämn inkomstfördelning, är motsvarande korrelation mellan 0,5 och 0,6 enligt tidigare studier på området.

att det i princip är helt irrelevant vad du har för utbildning här i livet om du vill komma någonstans. En korrelation—ett enkelt mått på linjärt samband som löper från -1 (negativt samband) via 0 (inget samband) till 1 (positivt samband)—på 0,16 betyder att det i princip inte finns något samband mellan inkomst och förmögenhet. Om du vill leva riktigt gott spelar det alltså ytterst liten roll hur mycket du tjänar, det är andra faktorer som bestämmer om du är/blir förmögen eller ej. Dags att lägga ner studierna direkt… Eller kanske införa platt skatt och sänka skatterna överlag så att man har möjlighet att ta sig någonstans i Sverige utan att behöva ha rika föräldrar, vilket även är slutsatsen i insändaren.

• • • • •

Ännu mindre hopp om världen och främst utbildningsvärlden får man om man börjar peta lite på alla jävla genusperspektiv som tydligen måste genomsyra vårt samhälle. Södertörns Högskola har en ny rektor, Moira von Wright, en rektor som inte tycker att fysik lärs ut på ett genusvänligt sätt. Att till exempel i en fysiklärobok förklara att regnbågen i verkligheten, till skillnad från i folktron, inte har någon bestämd plats utan är ett optiskt fenomen är enligt von Wright diskriminerande. Detta eftersom den sortens beskrivning som reducerar världen till objektiva beskrivningar tydligen gynnar killars sätt att tänka och missgynnar tjejers sätt att tänka. Samma sak när man avfärdar astronomin som ovetenskaplig. Då är man också ute på djupt vatten eftersom detta också inverkar negativt på tjejers fysikintresse. Vad är det, om inte fördomsfullt? En längre utläggning kan man läsa på Newsmill.

Mer om vansinniga genusperspektiv kan man finna i en gammal insändare hos SvD som behandlar ”trumpeten som genussymbol”. Eller så går man direkt till källan, Tanja Bergkvist, filosofie doktor i matematik vid Stockholms Universitet, som bloggar intressant om just genusgalenskapen som håller på att ta över våra universitetsutbildningar.

• • • • •

Jag stannade uppe och såg Super Bowl XLIV i går. Jag vill inte ha sagt så mycket med det mer än att det gör att jag utan vidare kan bifoga följande lustiga bild.

Äntligen!

Äntligen. Nu är alla inlämningsuppgifter inlämnade, alla rapporter skrivna, alla presentationer gjorda. Det innebär att det är dags för Chalmers underbara nästan en månad långa jullov. Som visserligen avslutas med en jädra massa ångest över att man inte pluggat tillräckligt bra för de omtentor som man naturligtvis har efter sig och som ska skrivas innan vårterminen drar igång. Men i dag tänker vi inte på det.

• • • • •

Vi tänker istället på att det bara är ett par dagar kvar till vintersolståndet som inträffar på måndag nästa vecka. Tänk att det på årets mörkaste och mest jävliga dag i alla fall finns något att glädjas över. Nämligen att härifrån och framåt kan det i alla fall inte bli mörkare. Istället kommer solen att orka sig upp lite högre över horisonten för varje dag som går ända fram till den svenskaste av svenska högtider, Midsommar (med stort M). Skönt.

• • • • •

Så kom då beskedet att Saab Automobile AB kommer att avvecklas som ett led i att General Motors går åt helvete. Förvånande säger vissa. Helt uppenbart att det skulle komma förr eller senare, säger jag. För om man kollar tillbaka på Saab och dess biltillverkning sedan starten 1949 finns det ingenting som tyder på att det någonsin varit en lönsam historia. Saab Automobile AB har inte gjort något vinstår på över två decennier. Två decennier! Det är tveksamt om biltillverkningen ens gjort fler än tio vinstår under de 60 år man hållit på med verksamheten. Förlusterna har genom tiderna dolts av vinster från först flygplanstillverkning och senare med Scanias lastbilstillverkning.

Varför har en sådan verksamhet ett existensberättigande, som väldigt många tyckare verkar påstå? Socialdemokraterna ville rädda Saab, Miljöpartiet ville rädda Saab, Vänsterpartiet ville rädda Saab. Visst, det kommer att kosta staten pengar när tusentals anställda blir utan jobb. Visst, det är oerhört trist att ett traditionstyngt svenskt varumärke går i graven (även om jag alltid varit en Volvokille). Men vad är det som säger att det på lång sikt är bättre? Saab räddades undan nedläggning av General Motors för nästan exakt 20 år sedan. Nästan exakt tjugo år innan det var det Scania som ”räddade” förlustföretaget. Om regeringen hade gått in och räddat Saab i dag, finns det inget som tyder på att man inte skulle behöva göra exakt samma sak, återigen, om ytterligare 20 år. Vad är vitsen med det?

Jag är stolt över att regeringen vågat sätta ner foten och säga ”Nej, vi kommer inte rädda er!”. Det ligger inte i regeringens intresse att driva företag, i min värld, och det ligger definitivt inte i regeringens intresse att driva och/eller rädda företag som går med förlust. Kortsiktigt är det såklart en jätteförlust för Sverige och alla anställda men på lång sikt måste man se det positiva i att det inte lönar sig (i dubbel bemärkelse) att driva en affärsrörelse som inte klarar av att vara självförsörjande. Det är en tuff och hård värld där de starka överlever. Saab har aldrig varit starkt och har behövt konstgjord andning under 60 år. Nu är det äntligen dags att stänga av respiratorn och låta biltillverkaren slippa sitt livslånga lidande.

• • • • •

Jag skrattar just nu för övrigt högt åt Facebooksidan Tjejer i allmänhet och grannsidan Killar i allmänhet. Tack för länken!

Det är häftigt att betala skatt …

sa Mona en gång i tiden. Hon sa oerhört många andra dumma saker också, för den delen. Hur som helst är det sjukt att en politiker överhuvudtaget kan komma på något så absurt att säga. Sverige har ett skattetryck som är ett av de högsta i världen. Dagens Industri publicerade siffror i dag som visar på ett skattetryck på 54,6 procent. Samtidigt är EU-snittet mer än tio procentenheter lägre och jämförbara länder som Danmark, Norge och Finland har ett skattetryck på 29,2, 41,6 och 47,7 procent. Är det någon som kan förklara för mig vad jag får för det extra jag betalar här i Sverige? Finns det en enda svensk som varit i kontakt med statlig sjukvård och varit på det hela nöjd med det? Är svenskt skolväsen något att skryta över i en internationell jämförelse? Har vår äldrevård fått fantastiskt positiva rubriker i tidningarna på det senaste? Vad är det som är så jävla häftigt med att betala skatt?

Dagens Nyheter—för övrigt den enda morgontidning jag någonsin skulle kunna tänka mig att prenumerera på, vilket säger en hel jävla del om hur usel Göteborgs-Posten är—hade för ett par månader sedan en intressant artikelserie på sin opinionsida om fem viktiga punkter inom tio olika områden inför valet nästa år. Det var så att man behövde gnugga sig i ögonen när det var skatternas tur att behandlas. En svensk tidningsledare som propagerar för platt skatt, egen kontroll, reformering och sänkt skatt i allmänhet? Det var svårt att tro att man läste rätt. Och finns det någon som helst anledning till att högre inkomst ska skattas mer brutalt, bortsett från känsloargument, så klart?

Tyvärr övervinner känsloargument allt. TV gör inslag om kompisarna från samma företag där den ena blev tvungen att gå och fick en tusenlapp eller så mindre i plånboken varje månad och den andra behöll jobbet och fick en lönehöjning som översteg den där tusenlappen. Då gör man ett gråtmilt inslag om hur orättvis och osolidarisk världen är. När idioterna inte inser att kompisen som behöll sitt jobb kan visa på äkta solidaritet genom att pröjsa en tusenlapp i månaden till sin polare och ändå ha mer på kontot än tidigare. Men svenskarna har blivit så indoktrinerade i att det är häftigt att betala skatt, att det är orättvist att folk tjänar olika mycket och inte minst att det är fult att tänka logiskt. Indoktrinerade till den milda grad att folk faktiskt på allvar tycker att en rättvis fördelning av fattigdom är bättre än en orättvis fördelning av rikedom (som Churchill en gång påstås ha sagt om kapitalism och socialism).

Det fanns ett par andra förvånande punkter också (i betydelsen att jag aldrig trodde att en svensk tidning skulle våga skriva det), bland annat ett argumenterande för avskaffande av LAS när välståndet behandlades i fem punkter. Läs alla tio artiklar som finns tillgängliga här. Jag håller inte med om exakt allt, men det är en oväntat klarsynt analys för att komma från svensk ”gammelmedia”.

• • • • •

Det känns som att jag har varit alldeles för onördig på det senaste för att vara chalmerist, så jag tänkte kompensera för det nu. Till vänster syns det vackraste som finns på denna jord. Nästan. Men det är inte mycket som slår Eulers identitet. En matematisk formel som är så ofattbart vacker att man inte tror det är sant. Här kombineras fem av matematikens mest fundamentala tal samman—e, basen för den naturliga logaritmen, i, den imaginära enheten, pi, utan närmare introduktion, samt de grundläggande talen 1 och 0—med hjälp av fyra av matematikens mest fundamentala operatorer—potensen, multiplikationen, additionen och likheten—och skapar konst. Vissa tar det möjligen ett steg för långt, men om det finns något jag skulle tatuera in på kroppen (utöver det Blåvittmärke jag redan har förskönat min vänsterarm med) så skulle det vara Eulers identitet.

Liket lever

Det har visat sig vara ohållbart att hålla igång någon form av blogg på min egen webbserver, så nu ger jag upp tanken på det och väljer istället att kalla det här för min samling av texter skrivna med skönsmässiga uppehåll i tidsdimensionen. Avståndet mellan texterna i den vertikala av de två spatiala dimensionerna på din skärm—givet att du inte har den ståendes på högkant—kommer dock att förbli densamma.

I tisdags satt jag för övrigt på Chalmers ända till klockan sju på kvällen, vilket är rekord för det här läsåret. Inte för att det hjälpte speciellt mycket, då jag spenderade tiden med att göra för studierna helt irrelevant statistik kring publiksiffrorna i Allsvenskan. Men kul var det. Och däri har jag ett litet moment 22. Att sitta länge i skolan är inga problem. Bara jag inte behöver plugga. Börjar jag plugga blir jag däremot less efter en halvtimme och åker hem istället. Det känns inte som en hållbar lösning.

Det här var kanske den tråkigaste texten jag skrivit här så läs den för fan inte. Jag återkommer när jag har något att säga.

Gå, gå

Brukar ni också gå olika vägar mellan två ställen, beroende på åt vilket håll ni går åt? Det gör i alla fall jag. Ett alldeles utmärkt exempel är vägen jag tar till och från den mytomspunna baguetterian ”Gunillas baguetter” på Gibraltargatan. Gunillas som för övrigt drivs av tre personer av manligt kön med ursprung i Turkiet eller motsvarande. Jag är osäker på varför stället heter Gunillas. Hur som helst, vägen jag tar från Bulten till Gunillas och vägen från Gunillas till Bulten överlappar inte. Varför är det så? Se den väldigt fina bifogade bilden för exakta rutter.

• • • • •

Bilden är för övrigt tagen från hitta.se:s 3D-karta. Det är sååååååååå coolt. Jag skulle kunna sitta i timmar och bara kolla runt på allt möjligt i alla möjliga vinklar, om det inte vore för att jag behöver studera och göra annat tråkigt. Vilket i och för sig aldrig hindrat mig från att skita i att göra det och göra det roliga istället…

En av mina favoritbloggar är för övrigt Strange Maps som samlar på historier kring konstiga och intressanta kartor från alla jordens hörn. En solklar favorit bland inläggen är From Pickin’ Cotton to Pickin’ Presidents, som lyckas spåra röstresultatet i det senaste presidentvalet via bomullsplantager och slavtäthet ända tillbaka till Kritaperiodens kustlinjer. Sådant är fantastiskt att läsa om.

Bombnedslag och tidningsuppslag

Varför, varför, varför, varför är det omöjligt att laga mat utan att köket sedan ser ut som en miniatyrversion av Dresden den 16 februari 1945? Jag städade lite halvhjärtat i köket nu i helgen vilket ändå gav resultat i och med att det såg helt ok ut nu i början av veckan. Men så i dag bestämde jag mig för att göra minipizzor på polarbröd (så gott!), vilket i efterhand var ett enormt misstag. Det är tomatsås överallt, ostsmulor överallt, skinkbitar överallt och inte minst disk överallt. Ressel tycker att det inte är något problem för det är ju bara att fixa allt direkt efter att man ätit. RIGHT. Som om man orkar göra någonting alls när man sitter efter maten och pizza(/köttfärssås-/lasagne-/whatever-)koman slår in.

• • • • •

Appropå Dresden, så kan det här vara ett av mest tragikomiska, sorgliga och ironiska fotografier som någonsin tagits. Den totaldemolerade staden i bakgrunden som ser ut att sträcka sig mot oändligheten är Dresden. Fotot är taget av Richard Peter någon gång 1946, och troligen har över ett år passerat sedan det nazityska Dresden bombades sönder och samman av britter och amerikaner i deras strategiska bombkrig som nådde till staden natten den 13/14 samt den 15 februari, vilket kostade runt 30 000 civila livet utan att nämnvärt inverka på tyskarnas militära eller industriella förmåga. Tragiskt och sorgligt. Vad är då det komiska och ironiska? August Schreitmüllers sandstensstaty i förgrunden, uppe på rådhusets torn, som blickar mot—och som med vänsterarmen gör en gest ut över—förödelsen, heter Güte – Godhet. Ironiskt så det förslår.

• • • • •

I morgon tar jag en day off från funktionalanalysen. Tisdagens 8–12-pass gick ganska bra fram till dess att föreläsningen drog igång. Då började jag bläddra i min fotbollsmagasinet Offside som jag hade tagit med utifall att jag skulle känna mig uttråkad. Jag blev sedan lite orolig när Kumlin plötsligt blev tyst och var tyst i säkert två minuter utan att varesig säga eller skriva något. Då trodde jag att om jag kollade upp från magasinet så skulle Kumlin och hela klassen stirra på mig. Som tur var hade han bara fastnat i ett av de trettiotal bevis som kursen tydligen innehåller. Phew.