Kaffe och annat beroendeframkallande

Avellan frågade just om jag provat på ”sådant där kaffe” någon gång. Jag har aldrig förstått mig på kaffet och dess vidunderliga effekter. Svenskar är väl bland det folk i världen som dricker mest kaffe per person och år, men jag har efter 24 år ännu inte förstått vitsen. Visst kan en kopp kaffe vara gott efter maten, men herregud, det dricks ju kaffe till höger och vänster. Och inte fasen kan någon egentligen förklara varför. ”Det är gott”, yeah right, du har lärt dig gilla det. Varm choklad är minst lika gott.

Jag sitter här med kebabkoma efter den ojämna läsveckans obligatoriska kebabfredag. I dag var vi sexton personer som ockuperade Gibraltar Pizzeria—och som vanligt äter man alldeles för mycket. Fy fan. Aldrig mer. Förrän om två veckor då. Då sitter jag där igen och tar den maffigaste kebabpizzan. Men det kan vara bra att ladda upp med mycket mat inför kvällens Oktoberfest på Chalmers. Det blir nog bara ett par finare öl innan jag går hem och njuter av helgen med en film.

Att inse sina begränsningar

Det var faktiskt ett tag sedan jag sov på en föreläsning, men i veckan hände det igen. Anledningen till att det var ett tag sedan är naturligtvis inte att jag lyckats övervinna sömnkänslan eller att föreläsningarna på något magiskt vis har blivit intressantare, nej anledningen är att jag insåg att det är skönare att sova hemma istället för i en för sömn icke särskilt lämpad—varken ergonomiskt eller ljusmässigt—föreläsningslokal. Jag insåg detta någon gång i under första året på Chalmers då jag för kanske femte föreläsningen i rad gick upp på morgonen, gick till någon sal i V-huset för en programmeringsföreläsning, och lade mig för att sova.

Men nu under masterprogrammets första trevande veckor har jag haft som mål att gå på alla föreläsningar. Detta gav slutligen resultat. Sömnmässigt då. Funktionalanalysen kan vara det tråkigaste jag någonsin läst (även om det är spännande att se Peter Kumlin rabbla upp fyra timmars oförståeligt svår matematik utan antydan till minnesanteckningar), och nu har jag gett upp. I måndags hade vi ett extrainsatt tvåtimmarspass, klockan 08:00–10:00. Jag somnade in strax efter rasten. Tisdagens mastodontpass 08:00–12:00 valde jag att sova hemma på istället. I dag gick jag efter halva passet.

Jag känner mig oerhört smutsig, men det känns som att en tyngd har lättat från mina axlar. Återigen är jag fri att hoppa över föreläsningar jag helt enkelt inte orkar med. Great success!

Den andra kursen jag läser är mycket roligare, den ger faktiskt något konkret, jag har lärt mig saker jag vet att jag kommer ha nytta av, och sist men inte minst, Patrik Albin är det största originalet som skådats på denna jord. Mer om honom någon annan dag kanske. Hur som helst känns det bra att veta att tidigare studenter som läst EMACS (Engineering Mathematics and Computational Science, jäääävligt flashigt namn) har börjat jobba som riskanalytiker i Sverige i något år innan de åkt till London och cashat in £10 000 i månaden på samma jobb…

Inte för att jag tror att det kommer sluta så för mig, men att drömma är gratis. Än så länge.

Skägget försvann

Jag rakade av mig mitt ståtliga skägg i dag. Jag hade haft det i ett par veckor nu och det började kännas som en del av mig. Men jag har insett att det är jobbigare att underhålla ett skägg än det är att underhålla ett icke-skägg. Så det åkte av för ett par timmar sen. Vilket innebär att jag halkar ner ett antal placeringar på Chalmerslunch-skägglistan, där Carl, Soda, Kung Fu och Patrik för det mesta slåss om förstaplatsen (tyvärr Kristina, ingen mention här, men det är du nog ganska nöjd med trots allt) men den senaste tiden faktiskt varit distanserade av mig.

Jag har i och för sig ändå ingen chans om Patrik skulle ta sitt förnuft till fånga och återvända till sin fantastiska Winter-of-the-Tomteskägg-2006-kreation som förmodligen aldrig kan slås av någon annan än just Patrik själv. Det är tjockt, heltäckande, långt, glansigt och lite rödaktigt—därtill en matchande matta på bringan—men ändå så välvårdat. Det är crème de la crème i skäggväg. Hade Oscarsgalan delat ut pris för skägg istället för film hade det varit i topp. Så bra var det.

Jag insåg att jag aldrig skulle komma upp till den nivån. R.I.P. skägget.

Graph Jam

Ett av mina stora intressen på Chalmers är att prokrastinera. Detta är en syssla som kräver att man har något som håller en borta från andra—oftast viktigare—sysslor. Thank god for the internet. Här är ett par vanliga sysslor:

  • Kolla om det kommit en ny stripp på xkcd.com.
  • Kolla om det kommit nya citat på warpdrive.se.
  • Äta kebab.
  • Kolla om det kommit nya fail moments på failblog.org.
  • Surfa planlöst ett par minuter för att hitta en ny punkt till den här listan.
  • Kolla om det kommit nya grafer på graphjam.com.

Ibland är det så illa att man inte hittar något att göra, och då måste man typ studera, eller så. Det är ganska dumt.

Här är ett möjligt bidrag till Graph Jam, som avslutning på dagen: