Svett och andra störande moment

Nu har (förhoppningsvis) sista sommaren på Hemköp dragit igång igen och framför mig ligger åtta härliga veckor med jobb. Åtta härliga veckor med svett. Jag jobbade min första sommar på Hemköp—fast butiken hette på den tiden Billhälls, som senare blev uppköpta av Hemköp—för nio somrar sedan. Under alla dessa år har jag lidit enormt av att jag i princip svettas ihjäl när jag arbetar. Oavsett om jag står i ett fryslager eller ute på butiksgolvet. Kanske beror det på att jag har svårt att göra något i lugnt tempo, kanske beror det på att jag svettas mer än andra. Men så efter nio år har jag insett att det är mina händer det är fel på.

Eftersom man handskas med kartong i princip åtta timmar om dagen blir fingrar och nagelbanden rätt illa tilltygade om man jobbar utan handskar. Det rivs och slits upp emballage och lyfts varor och pillas i hyllor på ett sådant sätt att det nästan är nödvändigt att ha handskar på sig för att ha några fingrar kvar. Men så testade jag att arbeta utan handskar nu i veckan och helt plötsligt svettas jag bara hälften så mycket. Fleecejacka på eller av, t-shirt under arbetströjan eller ej, långkallingar på eller ej (ok, jag har inte testat det) har inte inverkat något väsentligt på min svettproduktion. Men ett par jävla fingervantar gör all skillnad i världen.

Som vanligt upptäcker man sådana här livsförändrande saker när man snart inte har någon nytta för dem… I höst lär jag väl upptäcka något sätt att plugga på som hade gett mig femmor i alla ämnen på Chalmers.

• • • • •

Ibland undrar man vem som designar Axfoods datorsystem. Det är typ femhundra olika inloggningar och sidor att hålla koll på och ingenting funkar enligt devisen ”om användaren förväntar sig att knapp Y gör sak X, låt oss då programmera systemet så att knapp Y gör sak X”, eller kortare, ingenting funkar logiskt. Ibland drömmer jag om att bygga om systemet från grunden. Ibland drömmer jag även om att jag kan flyga.

Men man kanske inte ska klaga för mycket:

• • • • •

Jag har inte varit speciellt förtjust i vin även om ett glas eller så till någon middag alltid slunkit ner utan problem. På midsommar fick jag dock chansen att smaka på ett portvin som var så gott att jag faktiskt köpte en egen flaska idag. Churchill’s Late Bottled Vintage heter det, trots att det är portugisiskt. Testa.

Vanligt jävla hyfs

Steg ut i snön i dag och såg solen för första gången sedan den 25 december. Eller något åt det hållet. Dagarna därefter var det LAN och sedan har det varit jobb och bakfylla som förhindrat alla försök att få sig en dusch av ljuset. Det känns inte riktigt sunt och det är kanske inte så konstigt att jag varit helt död de senaste dagarna. Och jag som undrat vad det varit som saknats…

När jag nu är fast i Carl Sagans tv-serie Cosmos undgår inte längre kosmos storhet mig. Det kändes spännande att kolla på solen och fundera lite mer över den där ljusa cirkelskivan som liksom alltid suttit där uppe. Alla vet att solen är en enorm gasboll som jorden roterar runt, men när man bara ser den i skyn är det ändå utmanande att tänka att den befinner sig 150 miljoner kilometer bort från oss. Det är inte direkt så att den befinner sig någonstans i molnhöjd.

• • • • •

Det finns ett par grundläggande punkter i det som vi kallar ”vanligt hyfs”. Man går inte före i köer, man tackar för sig och främst av allt, man ser till att inte spy på spårvagnen eller bussen. Jag upprepar, man undviker att sålla på lokaltrafikens fordon! Ska det vara så jävla svårt? Och om man nu är en ohyfsad jävel kan man väl åtminstone se till att missa de tio procent av inredningen som är säten och istället försöka pricka övriga nittio procent—golv till exempel—med det maginnehåll av kanapéer, oxfilé, potatisgratäng, crème brulée och champagne man nu inte längre vill kännas vid?

Är man spyfärdig sätter man sig inte på första bästa spårvagn och skakar iväg genom stan, nej då ser man till att uträtta sitt behov av att kaskadspy först. Varför är det just kräkningarna som är så jävla svåra att hålla på en värdig nivå? Rimligen är behovet av att pissa minst lika stort bland allt folk som befinner sig i rörelse klockan tre på nyårsnatten, men inte fan är det speciellt ofta det pissas till höger och vänster på stadens lokaltrafik? Nej då har folk minsann vett nog att ställa sig vid (på fyllan oftare i …) en buske eller runt ett hörn.

• • • • •

Tänk förresten vilket ramaskri det hade blivit om det istället var cannabis som stod för folks ohyfsade beteende på nyår. Men medan alkohol har varit en del av det svenska kulturarvet länge, länge så har cannabis inte varit det. Det är en intressant tankeställare att fundera på vilken inställning man skulle ha till en drog som ger ett ganska begränsat positivt rus men påverkar balanssinne, syn, tal och resonemangsförmåga negativt och dessutom framkallar kräkningar och rejäl huvudvärk lång tid efter att ruset är över. Om drogen nu inte skulle vara alkohol.

Se på snuset som förbjudits i övriga Europa (till och med i Finland!) eftersom det aldrig tillhört något kulturarv där, medan cigaretter och alkohol alltjämt har fotfäste. Nu kanske det verkar som att jag argumenterar för att även alkohol bör förbjudas, när sanningen är det omvända, att jag helst av allt ser en mer liberal lagstiftning kring droger. Varför ska jag själv inte få ta ansvar för vad jag gör med min kropp?

Inte minst hade det kanske inneburit färre fullblodsidioter som spytt ner spårvagnarna och betett sig aggressivt och istället fler fullblodsidioter som svävatt runt och betett sig som glada hippies…

• • • • •

I (x2+y2-1)3-x2y3=0 Science

Första luckan …

och kanske sista. Jag funderade på att försöka publicera ett läsvärt inlägg om dagen fram till julafton, men jag tror inte att så kommer bli fallet då jag helt enkelt inte har tillräckligt mycket läsvärt att skriva om. Och om det finns något som jag stör mig på är det människor som bloggar (”kolla vad jag har på mig i dag”), twittrar (”jag åt gröt till frukost”) och uppdaterar sin facebookstatus (”jag såg nyss en bra film”) med helt ointressant sörja som de förväntar sig att andra människor ska tycka är intressant läsning. Den dagen jag hamnar i det träsket får ni som känner mig mer än gärna sätta in mig på nätavgiftning. Som redan skrivet för ett år sedan sade en gång en mycket vis vän att

ett av internets största brott var fanimig att det lyckades inbilla hur mycket människor som helst att de hade en plattform, något att säga, och en publik[.]

• • • • •

I dag är det i alla fall december månads ölsläpp på systemet—Systembevakningsagenten är din vän—och om det är en enda sak jag lärt mig att uppskatta som vuxen människa är det god öl. Jag dricker inte kaffe, jag brukar ytterst sällan tobak, jag har aldrig fastnat för whisk[e]y och jag kan inte påstå att choklad med hög kakaohalt är något jag suktar efter. Öl tilltalade mig aldrig riktigt när jag var ”ung”, åtminstone inte som njutningsmedel. Det torde finnas ytterst få tonåringar som faktiskt uppskattar smaken hos den där sjukommatvåan de sänker på någon parkbänk i Slottsskogen under Valborg. Jag kan inte påstå att jag var något undantag och smaken av Lapin Kulta och Sort Guld kommer jag aldrig glömma (i negativ bemärkelse).

Sen introducerades jag för en helt annan värld för ett par år sedan, en värld där ölsortimentet inte bara består av ljus lager, ljusare lager och den där Guinness som man äter med sked [höhö]. Det finns fortfarande tillfällen när det liksom inte är värt det att lägga ner ett par extra kronor för ett bättre öl, till exempel på nattklubb eller om man använder öl som törstsläckare en varm sommardag—i vilket fall jag hellre dricker vatten—, men i alla andra fall förstår jag mig inte längre på drickandet av blaskig öl som en form av njutning. Och nej, det spelar ingen roll om det är den finare Mariestads Export eller den fulare Norrlands Guld du dricker. Det är ändå samma sak.

Gå till systembolaget i dag. Köp en flaska Slottskällans Slottslager för 14:90 eller en Nils Oscar God Lager för 18:20 och jämför med din vanliga ljusa lager du brukar köpa för tre, fyra kronor mindre per flaska. Återkom sen och påstå att Slottslager eller God Lager inte gav dig valuta för de där kronorna du ändå inte gör något vettigt av. Jag kan inte påstå att jag gillar all ”finöl”, det finns en hel del tung stout och pale ale som jag tycker är alldeles för tjocka eller bittra för att det ska gå att njuta av dem. Men att sätta sig i fåtöljen och påstå sig njuta när man lika gärna hade kunnat dricka Ramlösa Citron, det håller bara inte.

När du ändå är igång kan du köpa julölet Samichlaus, en tysk dubbelbock (en sorts lager) på 14 alkoholprocent, och fråga dig hur i helvete det går till att få den att smaka bra när svenska bryggerier brygger öl på halva alkoholprocenten som smakar skit.

Kaffe och annat beroendeframkallande

Avellan frågade just om jag provat på ”sådant där kaffe” någon gång. Jag har aldrig förstått mig på kaffet och dess vidunderliga effekter. Svenskar är väl bland det folk i världen som dricker mest kaffe per person och år, men jag har efter 24 år ännu inte förstått vitsen. Visst kan en kopp kaffe vara gott efter maten, men herregud, det dricks ju kaffe till höger och vänster. Och inte fasen kan någon egentligen förklara varför. ”Det är gott”, yeah right, du har lärt dig gilla det. Varm choklad är minst lika gott.

Jag sitter här med kebabkoma efter den ojämna läsveckans obligatoriska kebabfredag. I dag var vi sexton personer som ockuperade Gibraltar Pizzeria—och som vanligt äter man alldeles för mycket. Fy fan. Aldrig mer. Förrän om två veckor då. Då sitter jag där igen och tar den maffigaste kebabpizzan. Men det kan vara bra att ladda upp med mycket mat inför kvällens Oktoberfest på Chalmers. Det blir nog bara ett par finare öl innan jag går hem och njuter av helgen med en film.

Om berusningskleptomani

I lördags gick jag upp klockan 04:00, eller ja, det är fel att säga eftersom jag var vaken hela natten. Hur som helst, klockan 04:00 började jag göra mig i ordning för avfärd till Solna med en buss som gick 05:00. I Solna såg jag en fotbollsmatch och sen åkte jag hem igen. Har som sagt lovat att det inte ska vara för mycket fotboll här så jag håller det kort.

Jag ska däremot berätta om alkohol och vad det har för inverkan på människans vilja att stjäla saker. Gärna helt onödiga saker. Låt oss kalla det berusningskleptomani. Jag har hittills arrangerat tre bussresor (med så kallad långfärdsbuss) för den där bloggen jag skriver på. Förra året tog vi en tripp till Helsingborg/Helsingör och en resa till Solna. I år alltså ytterligare en resa till Solna.

Folk blir lätt berusade (båda betoningsvarianterna…) på fotbollsresor. Den första resan, till ”Danmark” gick ganska bra ur kleptomansynvinkel. Det enda jag kan minnas att någon stal var ett billigt tetrapack vitt vin, av någon outgrundlig anledning. Det dracks inte upp utan lämnades istället på en parkering om jag minns rätt. Ska man stjäla något får man väl se till att ta något dyrare i alla fall, kan man tycka. Men nej, för berusningskleptomanin är sådan. Oförklarlig. Outgrundlig.

Den andra resan, den till Solna 2007, var värre. Det började redan på väg upp på en större rastplats vid Nyköpingsbro. Två av resenärerna var ovanligt hungriga (och berusade) och bestämde sig för att ta sig något rejält att äta. Att beställa en hamburgertallrik som alla andra var dock inte att tänka på. Man hade nämligen fått syn på en smörgåstårta inne i storköket. Så medan den ene försökte distrahera kökspersonalen smög sig den andre oerhört smidigt in genom dörren till köket… Vilket naturligtvis inte slutade med någon smörgåstårta (en jävla smörgåstårta!) men väl med en rejäl utskällning av en barsk kökstant.

Samma kille som försökte smyga sig in i köket valde sen att snatta lite från den intilliggande bensinmackens servicebutik. Så vad blev det? Något dyrbart? Kanske godis, dricka, eller något användbart? Nja. Det blev två porrtidningar (i dessa dagar då internetporren finns tillgänglig överallt). Två porrtidningar och en dunk motorolja. Ja, en dunk motorolja. Jag har än i dag inte fått någon förklaring för vad den var tänkt att användas till. Jag vill nog inte ha en förklaring heller. Väl hemma vid urstädningen av bussen fann vi ytterligare stöldgods. Det var en Shellflagga på två gånger tre meter. Användbart…

Lördagens resa började ganska lugnt med tanke på avresetiden, och jag noterade inga berusningskleptomaner på vägen upp. På vägen ner stannade vi till vid ett McDonalds utanför Norrköping för att käka lite. Där drog det igång. Ett par resenärer fick för sig att en röd matta som låg vid ingången, samt ett sådant där rött rep med öglor i mässing, nog var något de kunde ha användning för i framtiden. Visst låter det logiskt. Det slutade med att personalen ringde polisen och inom fem minuter var två polisbilar och en polisvan på plats (ytterligare en polisbil anlände några minuter senare) för att reda ut denna grova stöld. Som tur var löste det sig utan repressalier för någon.

Men jag förstår fortfarande inte det här med berusningskleptomanin. Den är uppenbarligen inte begränsad till fotbollssupportrar. Patrik-med-skägget har ju tagit med sig en ölkanna från en pub bara för att lämna in den i garderoben på nästa ställe, och sen hämta ut den igen(!), och om jag inte minns fel så lyckades Pissmannen en gång hitta en cykellampa i innerfickan på jackan, som han tydligen hade stulit under föregående kvälls utgång. Varför? Har någon något bra svar?