Svett och andra störande moment

Nu har (förhoppningsvis) sista sommaren på Hemköp dragit igång igen och framför mig ligger åtta härliga veckor med jobb. Åtta härliga veckor med svett. Jag jobbade min första sommar på Hemköp—fast butiken hette på den tiden Billhälls, som senare blev uppköpta av Hemköp—för nio somrar sedan. Under alla dessa år har jag lidit enormt av att jag i princip svettas ihjäl när jag arbetar. Oavsett om jag står i ett fryslager eller ute på butiksgolvet. Kanske beror det på att jag har svårt att göra något i lugnt tempo, kanske beror det på att jag svettas mer än andra. Men så efter nio år har jag insett att det är mina händer det är fel på.

Eftersom man handskas med kartong i princip åtta timmar om dagen blir fingrar och nagelbanden rätt illa tilltygade om man jobbar utan handskar. Det rivs och slits upp emballage och lyfts varor och pillas i hyllor på ett sådant sätt att det nästan är nödvändigt att ha handskar på sig för att ha några fingrar kvar. Men så testade jag att arbeta utan handskar nu i veckan och helt plötsligt svettas jag bara hälften så mycket. Fleecejacka på eller av, t-shirt under arbetströjan eller ej, långkallingar på eller ej (ok, jag har inte testat det) har inte inverkat något väsentligt på min svettproduktion. Men ett par jävla fingervantar gör all skillnad i världen.

Som vanligt upptäcker man sådana här livsförändrande saker när man snart inte har någon nytta för dem… I höst lär jag väl upptäcka något sätt att plugga på som hade gett mig femmor i alla ämnen på Chalmers.

• • • • •

Ibland undrar man vem som designar Axfoods datorsystem. Det är typ femhundra olika inloggningar och sidor att hålla koll på och ingenting funkar enligt devisen ”om användaren förväntar sig att knapp Y gör sak X, låt oss då programmera systemet så att knapp Y gör sak X”, eller kortare, ingenting funkar logiskt. Ibland drömmer jag om att bygga om systemet från grunden. Ibland drömmer jag även om att jag kan flyga.

Men man kanske inte ska klaga för mycket:

• • • • •

Jag har inte varit speciellt förtjust i vin även om ett glas eller så till någon middag alltid slunkit ner utan problem. På midsommar fick jag dock chansen att smaka på ett portvin som var så gott att jag faktiskt köpte en egen flaska idag. Churchill’s Late Bottled Vintage heter det, trots att det är portugisiskt. Testa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *