Kategoriarkiv: Vetenskap

Korrelation implicerar inte kausalitet

Postat av
Svara

I allt från diskussioner kring politik till fotboll händer det att folk drar fram statistik och hävdar någon form av kausalitet (orsakssamband, där en orsak ger en verkan) genom att presentera statistik som visar på korrelation (samband mellan två olika variabler). Det kan vara saker som att den svenska ekonomin (variabel 1) gick i botten under kriserna 1990–94 och 2008–09 vilket sammanföll med att Sveriges regering (variabel 2) var blå. Denna korrelation skulle då påvisa kausalitet mellan orsaken (typ av regering) och verkan (ekonomisk status). Det är lätt att falla för denna typ av argumentation. Den finns överallt.

För att förklara varför korrelation inte nödvändigtvis implicerar kausalitet, kan man hitta en mängd fantastiska exempel på sidan Spurious correlations som visar på en mängd roliga samband mellan två olika variabler.

I nedanstående exempel ser man ett väldigt tydligt samband (korrelation) mellan antalet poäng som segrarna i Super Bowl gör, och antalet förare i tunga fordon som dör i kollisioner med stillastående föremål, år för år. Korrelation mäts på en skala från -1 till +1, där ändlägena visar på perfekt korrelation—att när något ökar så ökar (+1) eller minskar (-1) också det andra relativt sett lika mycket. Är korrelationen 0 finns inget enkelt sådant samband. För exemplet är korrelationen 0,81, ett rätt starkt samband.

Men det finns förhoppningsvis ändå ingen som skulle påstå att det finns en faktisk kausalitet, ett orsakssamband där det ena skulle ge det andra eller tvärt om. Tyvärr finns det mängder av andra korrelationer som påstås implicera kausalitet, när det finns något att vinna på det. Fall inte i fällan!

points-scored-by-winning-team-in-super-bowl_occupants-of-heavy-vehicles-killed-in-collision-with-stationary-object

Pale Blue Dot

Postat av
Svara
palebluedot

Ibland blir man bara så trött på all skit i världen. På alla som vill styra över andras liv. På alla som har intolerans som motto. På alla som tror sig vara universums center. Ibland önskar man att hela mänskligheten kunde läsa och ta till sig vad Carl Sagan skrev 1994.

From this distant vantage point, the Earth might not seem of any particular interest. But for us, it’s different. Consider again that dot. That’s here. That’s home. That’s us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being who ever was, lived out their lives. The aggregate of our joy and suffering, thousands of confident religions, ideologies, and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilization, every king and peasant, every young couple in love, every mother and father, hopeful child, inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every ”superstar,” every ”supreme leader,” every saint and sinner in the history of our species lived there – on a mote of dust suspended in a sunbeam.

The Earth is a very small stage in a vast cosmic arena. Think of the rivers of blood spilled by all those generals and emperors so that in glory and triumph they could become the momentary masters of a fraction of a dot. Think of the endless cruelties visited by the inhabitants of one corner of this pixel on the scarcely distinguishable inhabitants of some other corner. How frequent their misunderstandings, how eager they are to kill one another, how fervent their hatreds.

Our posturings, our imagined self-importance, the delusion that we have some privileged position in the universe, are challenged by this point of pale light. Our planet is a lonely speck in the great enveloping cosmic dark. In our obscurity – in all this vastness – there is no hint that help will come from elsewhere to save us from ourselves.

The Earth is the only world known, so far, to harbor life. There is nowhere else, at least in the near future, to which our species could migrate. Visit, yes. Settle, not yet. Like it or not, for the moment, the Earth is where we make our stand.

It has been said that astronomy is a humbling and character-building experience. There is perhaps no better demonstration of the folly of human conceits than this distant image of our tiny world. To me, it underscores our responsibility to deal more kindly with one another and to preserve and cherish the pale blue dot, the only home we’ve ever known.

Gud är imaginär

Postat av
Svara
Ibland behöver man skriva långa texter för att få fram sin åsikt. Ibland räcker det med ett enda citat. Nu är kanske inte frågan om guds existens speciellt kontroversiell i Sverige som är världens mest ateistiska land så det känns lite som att slå in öppna dörrar, att predika för kören och så vidare. Men Stephen F. Roberts argument i frågan är så enkelt att alla bör känna till det för framtida bruk.

Jag hävdar att vi båda är ateister. Jag tror bara på en gud mindre än du gör. När du förstår varför du avfärdar alla de andra möjliga gudarna kommer du att förstå varför jag avfärdar din.

• • • • •

En mer intressant fråga är kanske om man ska vara agnostiker eller ateist. Men att nöja sig med att vara agnostiker för att ”man kan ju faktiskt inte motbevisa (eller bevisa för den delen) guds existens” är lite som att inte ta ställning i frågan om hurvida det ligger en tekanna i omloppsbana runt planeten Mars eller ej. Det går inte att bevisa att det inte finns en, men det betyder inte att det är mest rimligt att vara agnostiker i frågan. Precis som Richard Dawkins tar upp i ett intressant TED Talk.

Filmosofiska problem

Postat av
Svara

Spoilervarning utfärdas. Jag kan komma att avslöja ett par mindre viktiga händelser ur mer eller mindre viktiga filmer och tv-serier i detta blogginlägg.

• • • • •

Det finns många saker att störa sig på när man ser en film eller en tv-serie, allt från ”det där är ju inte historiskt korrekt” till ”hur troligt är det där då”. Den senare kommentaren fälls till exempel ofta i lägen likande det när örnen kommer och räddar Gandalf precis när han hoppar från toppen på tornet Orthanc. Samtidigt som man helt skiter i att filmen dräller av alver som kan gå på snö, hela arméer av halvt genomskinliga och neonlysande döda, dvärgar i jätteskägg, stenportar som öppnar sig när man säger lösenordet och orcher som avlas fram ur lera…

Vad jag främst har gått och funderat på är dock problemet med att tittare kan tycka att det är overkligt hur en karaktär, eller flera, klarar sig igenom en hel films strapatser—nu tänker jag mig främst krigsfilmer, actionfilmer och liknande där folk dör, försvinner, hamnar i fängelse eller på annat vis så att säga sätts ur spel (även om man ibland kan undra hur vissa karaktärer känslomässigt kan klara av alla vändningar i ett kärleksdrama…)—utan att just dö, försvinna, hamna i fängelse eller på annat vis sättas ur spel.

Hur overkligt är det liksom inte att det är just major Winters i Band of Brothers, eller killen med filmkameran i Cloverfield, eller Tom Hanks karaktär i Saving Private Ryan, eller …, som överlever ända till slutet när alla dör som flugor runt omkring dem? Och i vissa filmer är det helt overkligt vad huvudkaraktären klarar sig igenom. Tillräckligt overkligt för att det nästan ska kännas löjligt. Jag skulle tro att de flesta som sett fler än tio filmer i sitt liv någon gång har upplevt den känslan.

Men det ligger en paradox i att en verklig (till skillnad från overklig) film där huvudkaraktären dör efter tio minuter naturligtvis aldrig blir en film från första början. Filmer görs antingen om fascinerande verklighetsbaserade historier (The Pianist, Band of Brothers och så vidare) eller om fascinerade fiktiva historier (kanske inte behöver dra några exempel här). Den här typen av filmer görs bara om den där en-på-miljonen-killen som överlevde mot alla odds. Vilket gör att det blir en bra film samtidigt som man stör sig på hur overkligt det är att han överlever. Men när alternativet är att kunna sitta och säga ”fan vilken realistisk film, han dog när han stormade stranden precis som de flesta gjorde på D-Day” om en film som suger röv så får man kanske ta den smällen.

• • • • •

Det är faktiskt lite som den filosofiska och fysikaliska diskussionen kring det finjusterade universumet. Enligt vissa, både forskare och andra, verkar universum vara finjusterat för att möjliggöra uppkomsten av liv. Det är främst sex fundamentala naturkonstanters värden som diskuteras, naturkonstanter som om de, i vissa fall, bara hade varit ett par procent större eller mindre effektivt (enligt vissa, återigen) hade förhindrat all möjlighet till liv i detta universum. Det verkar ju ganska fantastiskt och osannolikt. Att det blivit så här kan förklaras på många sätt. Förespråkarna för Intelligent Design ser det naturligtvis som ett tecken på att Någon har varit där och finjusterat konstanterna.

Parallellen till min filmparadox är den antropiska principen. Den antropiska principen (myntad av Brandon Carter år 1973) säger i det här sammanhanget att upptäckten att universum (eventuellt) är finjusterat naturligtvis bara kan göras i ett universum som är just finjusterat—det vill säga ett universum som tillåter uppkomsten av mänskligt liv. I vilket annat universum som helst där liv inte hade tillåtits uppstå kan man av naturliga skäl inte heller observera att universumet i fråga inte är finjusterat. Med andra ord är det inte alls speciellt fantastiskt och osannolikt att vårt universum verkar vara finjusterat.

• • • • •

I jakt på ett redan existerande namn för mina funderingar kring overkliga filmer hamnade jag på tvtropes.org, en wiki tillägnad alla tricks som används inom tv- och filmberättarkonsten. Jag har sett sidan tidigare men först nu fastnade jag rejält. Garanterat underhållande läsning för den filmintresserade.

Blixtar och dunder

Postat av
Svara

Jag är verkligen ingen naturmänniska—i det hänseende att jag inte springer runt i skogen eller åker runt i skärgården—men ibland fascineras man verkligen av hur små vi människor ändå är på den här jorden. Trots att vi byggt kanaltunnlar, flygplan, gigantiska städer och oljeplattformar(…). Trots att vi kan förklara det mesta, från minsta lilla byggsten till största kontinentalplatta. Trots att vi under tusentals år samlat på oss nästan ofattbar kunskap så finns det ändå naturfenomen som, även om vi kan förklara dem, får en att känna sig precis så där obetydlig som man faktiskt är. Monstervågor, tornados och hagel. Men den allra största favoriten är ändå åsk(o)väder.

Som igår. Oslo:

osloaska

För mig är något av det mäktigaste som finns att vara utomhus en mörk kväll, se blixten slå ned och höra åskan mullra. Men det fascinerande är egentligen inte ljus- och ljudshowen—den gör till exempel Rammstein ganska mycket bättre på Frihamnspiren en sen junikväll—utan snarare vetskapen att det där inte är någonting som människan har skapat. Att naturen av sig självt har förmågan att framkalla den typen av urladdningar är häftigare än det mesta som människan har skapat.

Lika som bär, Malmö under gårdagens åskväder och Mordor från Ringen-trilogin (inga liknelser i övrigt…):

malmoaska
mordor

Utbildning är trams

Postat av
Svara

I alla fall om man har tänkt bli rik. Det är väl i alla fall en slutsats man kan dra efter att ha läst ett intressant debattinlägg på DN:s opinionssidor i dag. I korthet säger artikeln, genom stycket

Korrelationen mellan ackumulerad arbetsinkomst och nettoförmögenhet är i vår studie 0,16 vilket ligger i linje med vad andra studier på området finner. Ett enskilt år är korrelationen mellan arbetsinkomstinkomst och nettoförmögenhet ännu svagare, 0,11. I USA, som ju har en väsentligt mer ojämn inkomstfördelning, är motsvarande korrelation mellan 0,5 och 0,6 enligt tidigare studier på området.

att det i princip är helt irrelevant vad du har för utbildning här i livet om du vill komma någonstans. En korrelation—ett enkelt mått på linjärt samband som löper från -1 (negativt samband) via 0 (inget samband) till 1 (positivt samband)—på 0,16 betyder att det i princip inte finns något samband mellan inkomst och förmögenhet. Om du vill leva riktigt gott spelar det alltså ytterst liten roll hur mycket du tjänar, det är andra faktorer som bestämmer om du är/blir förmögen eller ej. Dags att lägga ner studierna direkt… Eller kanske införa platt skatt och sänka skatterna överlag så att man har möjlighet att ta sig någonstans i Sverige utan att behöva ha rika föräldrar, vilket även är slutsatsen i insändaren.

• • • • •

Ännu mindre hopp om världen och främst utbildningsvärlden får man om man börjar peta lite på alla jävla genusperspektiv som tydligen måste genomsyra vårt samhälle. Södertörns Högskola har en ny rektor, Moira von Wright, en rektor som inte tycker att fysik lärs ut på ett genusvänligt sätt. Att till exempel i en fysiklärobok förklara att regnbågen i verkligheten, till skillnad från i folktron, inte har någon bestämd plats utan är ett optiskt fenomen är enligt von Wright diskriminerande. Detta eftersom den sortens beskrivning som reducerar världen till objektiva beskrivningar tydligen gynnar killars sätt att tänka och missgynnar tjejers sätt att tänka. Samma sak när man avfärdar astronomin som ovetenskaplig. Då är man också ute på djupt vatten eftersom detta också inverkar negativt på tjejers fysikintresse. Vad är det, om inte fördomsfullt? En längre utläggning kan man läsa på Newsmill.

Mer om vansinniga genusperspektiv kan man finna i en gammal insändare hos SvD som behandlar ”trumpeten som genussymbol”. Eller så går man direkt till källan, Tanja Bergkvist, filosofie doktor i matematik vid Stockholms Universitet, som bloggar intressant om just genusgalenskapen som håller på att ta över våra universitetsutbildningar.

• • • • •

Jag stannade uppe och såg Super Bowl XLIV i går. Jag vill inte ha sagt så mycket med det mer än att det gör att jag utan vidare kan bifoga följande lustiga bild.

gay

Så göra vi när vi folkomröstar

Postat av
Svara

Ja, nu sitter vi med världens bästa vinter, precis som en riktig vinter ska vara, och brummar igång våra oljekraftverk här i Sverige för att kärnkraften inte räcker till. Kanske importerar vi även lite härlig tysk, polsk och finsk kolkraft så att vi slipper frysa ihjäl. Allt—inte riktigt men det gör sig bättre i retoriken om man skriver ”allt”—på grund av att man höll en folkomröstning för 30 år sedan om vad man skulle göra med kärnkraftverken. I korta drag fanns följande alternativ att rösta på:

  • vi ska avveckla kärnkraftverken, snart
  • vi ska avveckla kärnkraftverken, snart (dessutom ska kraftverk vara statliga)
  • vi ska avveckla kärnkraftverken, NU!

Uppenbarligen var det inte en själ som brydde sig om att det inte fanns ett enda alternativ för de som faktiskt inte ville avveckla kärnkraftverken. Nu står vi här med resultatet. Hoppas alla som röstade är nöjda. Våra grannar i öster har uppenbarligen förstått vilken energikälla det är som ger minst miljöpåverkan i form av utsläppt koldioxid, och nybygger kärnkraftverk.

Lustigt nog är finländarna mer negativt inställda till nybyggnation än vad vi svenskar är. Under 2008 gjordes undersökningar i både Sverige och Finland om hur befolkningen var inställd till att bygga nya kärnkraftverk. I Finland skulle 34 % godkänna nybyggnation medan 53 % skulle säga nej. I Sverige däremot är siffrorna nästan omvända, 48 % för och 39 % mot. Samtidigt finns det bara ett enda svenskt riksdagsparti, Folkpartiet med mindre än 10 % av väljarstödet, som kan tänka sig att bygga nya reaktorer. Hur går det ihop?

atomkraft-ja-tack

Vanligt jävla hyfs

Postat av
Svara

Steg ut i snön i dag och såg solen för första gången sedan den 25 december. Eller något åt det hållet. Dagarna därefter var det LAN och sedan har det varit jobb och bakfylla som förhindrat alla försök att få sig en dusch av ljuset. Det känns inte riktigt sunt och det är kanske inte så konstigt att jag varit helt död de senaste dagarna. Och jag som undrat vad det varit som saknats…

När jag nu är fast i Carl Sagans tv-serie Cosmos undgår inte längre kosmos storhet mig. Det kändes spännande att kolla på solen och fundera lite mer över den där ljusa cirkelskivan som liksom alltid suttit där uppe. Alla vet att solen är en enorm gasboll som jorden roterar runt, men när man bara ser den i skyn är det ändå utmanande att tänka att den befinner sig 150 miljoner kilometer bort från oss. Det är inte direkt så att den befinner sig någonstans i molnhöjd.

• • • • •

Det finns ett par grundläggande punkter i det som vi kallar ”vanligt hyfs”. Man går inte före i köer, man tackar för sig och främst av allt, man ser till att inte spy på spårvagnen eller bussen. Jag upprepar, man undviker att sålla på lokaltrafikens fordon! Ska det vara så jävla svårt? Och om man nu är en ohyfsad jävel kan man väl åtminstone se till att missa de tio procent av inredningen som är säten och istället försöka pricka övriga nittio procent—golv till exempel—med det maginnehåll av kanapéer, oxfilé, potatisgratäng, crème brulée och champagne man nu inte längre vill kännas vid?

Är man spyfärdig sätter man sig inte på första bästa spårvagn och skakar iväg genom stan, nej då ser man till att uträtta sitt behov av att kaskadspy först. Varför är det just kräkningarna som är så jävla svåra att hålla på en värdig nivå? Rimligen är behovet av att pissa minst lika stort bland allt folk som befinner sig i rörelse klockan tre på nyårsnatten, men inte fan är det speciellt ofta det pissas till höger och vänster på stadens lokaltrafik? Nej då har folk minsann vett nog att ställa sig vid (på fyllan oftare i …) en buske eller runt ett hörn.

• • • • •

Tänk förresten vilket ramaskri det hade blivit om det istället var cannabis som stod för folks ohyfsade beteende på nyår. Men medan alkohol har varit en del av det svenska kulturarvet länge, länge så har cannabis inte varit det. Det är en intressant tankeställare att fundera på vilken inställning man skulle ha till en drog som ger ett ganska begränsat positivt rus men påverkar balanssinne, syn, tal och resonemangsförmåga negativt och dessutom framkallar kräkningar och rejäl huvudvärk lång tid efter att ruset är över. Om drogen nu inte skulle vara alkohol.

Se på snuset som förbjudits i övriga Europa (till och med i Finland!) eftersom det aldrig tillhört något kulturarv där, medan cigaretter och alkohol alltjämt har fotfäste. Nu kanske det verkar som att jag argumenterar för att även alkohol bör förbjudas, när sanningen är det omvända, att jag helst av allt ser en mer liberal lagstiftning kring droger. Varför ska jag själv inte få ta ansvar för vad jag gör med min kropp?

Inte minst hade det kanske inneburit färre fullblodsidioter som spytt ner spårvagnarna och betett sig aggressivt och istället fler fullblodsidioter som svävatt runt och betett sig som glada hippies…

• • • • •

I (x2+y2-1)3-x2y3=0 Science

And it’s all really there!

Postat av
Svara

Efter jul kommer varken påsk eller fastan som i den klassiska julvisan. Efter jul kommer istället det traditionella mellandags-LAN:et som innebär tre–fyra dagars dekadens med energidryck, chips, Billy’s Pan Pizza, alldeles för lite sömn och alldeles för mycket skärmstirrande. Men det är skönt att inte vara så vuxen hela tiden nu när vuxenvärlden tyvärr blir mer och mer reell. Studierna tar slut, vänner börjar jobba, skaffa barn och gifta sig. Då behövs det en liten verklighetsflykt någon gång ibland.

• • • • •

Trots att jag är Chalmersteknolog—därtill med kandidaten (nästan …) i teknisk fysik—är det ytterst sällan som jag sysslar med naturvetenskap eller fysik på min fritid. Jag kollar inte på några vetenskapsprogram och läser ytterst sällan några böcker om fysik eller teknik. Av en slump trillade jag dock in på ett antal YouTube-videos med ett par av världens genom tiderna mest kända fysiker, bland annat Richard Feynman och Carl Sagan (författare till boken Contact som sen blev film). Intervjuer med Feynman och klipp från Sagans tv-serie Cosmos, som egentligen är mer filosofiska än rent fysikaliska. Det är fantastiskt att slås av naturens komplexitet när man hör Feynman berätta om ljus och vågor, hur vi försöker förstå naturen eller när Sagan förklarar universums geometri. Dessutom på ett sätt som nästan vem som helst kan förstå.

• • • • •

Två sköna remixar av dessa herrars och ett par andras vetenskapsprat:

Resa, resa

Postat av
Svara

Efter att Jan Guillou—som det är svårt att veta vad man ska tycka om, han har skrivit en del riktigt bra böcker men är så där förbannat självgod och korkad också—gjorde bort sig ganska rejält i Aftonbladets chatt med honom har jag börjat fundera lite på det här med musikbranschen och dess efterblivenhet igen. Speciellt nu som jag faktiskt sitter hemma och lyssnar på lagligt införskaffad musik genom Spotify för första gången på fyra år. Är det inte ganska talande för hur dåligt branschen är med i svängen, att den senaste musikskivan jag köpte var Rammsteins ”Reise, Reise”, som släpptes 2004?

• • • • •

Och då lyssnade jag på den i cd-spelare kanske två gånger—jag hade ju redan hela albumet på datorn.

• • • • •

Och egentligen köpte jag inte skivan—jag fick den i julklapp.

• • • • •

Och egentligen önskade jag mig inte skivan för musikens skull—jag ville ha den för att skivomslaget var så jävla snyggt.

reise-reise