Efter att Jan Guillou—som det är svårt att veta vad man ska tycka om, han har skrivit en del riktigt bra böcker men är så där förbannat självgod och korkad också—gjorde bort sig ganska rejält i Aftonbladets chatt med honom har jag börjat fundera lite på det här med musikbranschen och dess efterblivenhet igen. Speciellt nu som jag faktiskt sitter hemma och lyssnar på lagligt införskaffad musik genom Spotify för första gången på fyra år. Är det inte ganska talande för hur dåligt branschen är med i svängen, att den senaste musikskivan jag köpte var Rammsteins ”Reise, Reise”, som släpptes 2004?

• • • • •

Och då lyssnade jag på den i cd-spelare kanske två gånger—jag hade ju redan hela albumet på datorn.

• • • • •

Och egentligen köpte jag inte skivan—jag fick den i julklapp.

• • • • •

Och egentligen önskade jag mig inte skivan för musikens skull—jag ville ha den för att skivomslaget var så jävla snyggt.