Filmosofiska problem

Spoilervarning utfärdas. Jag kan komma att avslöja ett par mindre viktiga händelser ur mer eller mindre viktiga filmer och tv-serier i detta blogginlägg.

• • • • •

Det finns många saker att störa sig på när man ser en film eller en tv-serie, allt från ”det där är ju inte historiskt korrekt” till ”hur troligt är det där då”. Den senare kommentaren fälls till exempel ofta i lägen likande det när örnen kommer och räddar Gandalf precis när han hoppar från toppen på tornet Orthanc. Samtidigt som man helt skiter i att filmen dräller av alver som kan gå på snö, hela arméer av halvt genomskinliga och neonlysande döda, dvärgar i jätteskägg, stenportar som öppnar sig när man säger lösenordet och orcher som avlas fram ur lera…

Vad jag främst har gått och funderat på är dock problemet med att tittare kan tycka att det är overkligt hur en karaktär, eller flera, klarar sig igenom en hel films strapatser—nu tänker jag mig främst krigsfilmer, actionfilmer och liknande där folk dör, försvinner, hamnar i fängelse eller på annat vis så att säga sätts ur spel (även om man ibland kan undra hur vissa karaktärer känslomässigt kan klara av alla vändningar i ett kärleksdrama…)—utan att just dö, försvinna, hamna i fängelse eller på annat vis sättas ur spel.

Hur overkligt är det liksom inte att det är just major Winters i Band of Brothers, eller killen med filmkameran i Cloverfield, eller Tom Hanks karaktär i Saving Private Ryan, eller …, som överlever ända till slutet när alla dör som flugor runt omkring dem? Och i vissa filmer är det helt overkligt vad huvudkaraktären klarar sig igenom. Tillräckligt overkligt för att det nästan ska kännas löjligt. Jag skulle tro att de flesta som sett fler än tio filmer i sitt liv någon gång har upplevt den känslan.

Men det ligger en paradox i att en verklig (till skillnad från overklig) film där huvudkaraktären dör efter tio minuter naturligtvis aldrig blir en film från första början. Filmer görs antingen om fascinerande verklighetsbaserade historier (The Pianist, Band of Brothers och så vidare) eller om fascinerade fiktiva historier (kanske inte behöver dra några exempel här). Den här typen av filmer görs bara om den där en-på-miljonen-killen som överlevde mot alla odds. Vilket gör att det blir en bra film samtidigt som man stör sig på hur overkligt det är att han överlever. Men när alternativet är att kunna sitta och säga ”fan vilken realistisk film, han dog när han stormade stranden precis som de flesta gjorde på D-Day” om en film som suger röv så får man kanske ta den smällen.

• • • • •

Det är faktiskt lite som den filosofiska och fysikaliska diskussionen kring det finjusterade universumet. Enligt vissa, både forskare och andra, verkar universum vara finjusterat för att möjliggöra uppkomsten av liv. Det är främst sex fundamentala naturkonstanters värden som diskuteras, naturkonstanter som om de, i vissa fall, bara hade varit ett par procent större eller mindre effektivt (enligt vissa, återigen) hade förhindrat all möjlighet till liv i detta universum. Det verkar ju ganska fantastiskt och osannolikt. Att det blivit så här kan förklaras på många sätt. Förespråkarna för Intelligent Design ser det naturligtvis som ett tecken på att Någon har varit där och finjusterat konstanterna.

Parallellen till min filmparadox är den antropiska principen. Den antropiska principen (myntad av Brandon Carter år 1973) säger i det här sammanhanget att upptäckten att universum (eventuellt) är finjusterat naturligtvis bara kan göras i ett universum som är just finjusterat—det vill säga ett universum som tillåter uppkomsten av mänskligt liv. I vilket annat universum som helst där liv inte hade tillåtits uppstå kan man av naturliga skäl inte heller observera att universumet i fråga inte är finjusterat. Med andra ord är det inte alls speciellt fantastiskt och osannolikt att vårt universum verkar vara finjusterat.

• • • • •

I jakt på ett redan existerande namn för mina funderingar kring overkliga filmer hamnade jag på tvtropes.org, en wiki tillägnad alla tricks som används inom tv- och filmberättarkonsten. Jag har sett sidan tidigare men först nu fastnade jag rejält. Garanterat underhållande läsning för den filmintresserade.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *