Vanligt jävla hyfs

Steg ut i snön i dag och såg solen för första gången sedan den 25 december. Eller något åt det hållet. Dagarna därefter var det LAN och sedan har det varit jobb och bakfylla som förhindrat alla försök att få sig en dusch av ljuset. Det känns inte riktigt sunt och det är kanske inte så konstigt att jag varit helt död de senaste dagarna. Och jag som undrat vad det varit som saknats…

När jag nu är fast i Carl Sagans tv-serie Cosmos undgår inte längre kosmos storhet mig. Det kändes spännande att kolla på solen och fundera lite mer över den där ljusa cirkelskivan som liksom alltid suttit där uppe. Alla vet att solen är en enorm gasboll som jorden roterar runt, men när man bara ser den i skyn är det ändå utmanande att tänka att den befinner sig 150 miljoner kilometer bort från oss. Det är inte direkt så att den befinner sig någonstans i molnhöjd.

• • • • •

Det finns ett par grundläggande punkter i det som vi kallar ”vanligt hyfs”. Man går inte före i köer, man tackar för sig och främst av allt, man ser till att inte spy på spårvagnen eller bussen. Jag upprepar, man undviker att sålla på lokaltrafikens fordon! Ska det vara så jävla svårt? Och om man nu är en ohyfsad jävel kan man väl åtminstone se till att missa de tio procent av inredningen som är säten och istället försöka pricka övriga nittio procent—golv till exempel—med det maginnehåll av kanapéer, oxfilé, potatisgratäng, crème brulée och champagne man nu inte längre vill kännas vid?

Är man spyfärdig sätter man sig inte på första bästa spårvagn och skakar iväg genom stan, nej då ser man till att uträtta sitt behov av att kaskadspy först. Varför är det just kräkningarna som är så jävla svåra att hålla på en värdig nivå? Rimligen är behovet av att pissa minst lika stort bland allt folk som befinner sig i rörelse klockan tre på nyårsnatten, men inte fan är det speciellt ofta det pissas till höger och vänster på stadens lokaltrafik? Nej då har folk minsann vett nog att ställa sig vid (på fyllan oftare i …) en buske eller runt ett hörn.

• • • • •

Tänk förresten vilket ramaskri det hade blivit om det istället var cannabis som stod för folks ohyfsade beteende på nyår. Men medan alkohol har varit en del av det svenska kulturarvet länge, länge så har cannabis inte varit det. Det är en intressant tankeställare att fundera på vilken inställning man skulle ha till en drog som ger ett ganska begränsat positivt rus men påverkar balanssinne, syn, tal och resonemangsförmåga negativt och dessutom framkallar kräkningar och rejäl huvudvärk lång tid efter att ruset är över. Om drogen nu inte skulle vara alkohol.

Se på snuset som förbjudits i övriga Europa (till och med i Finland!) eftersom det aldrig tillhört något kulturarv där, medan cigaretter och alkohol alltjämt har fotfäste. Nu kanske det verkar som att jag argumenterar för att även alkohol bör förbjudas, när sanningen är det omvända, att jag helst av allt ser en mer liberal lagstiftning kring droger. Varför ska jag själv inte få ta ansvar för vad jag gör med min kropp?

Inte minst hade det kanske inneburit färre fullblodsidioter som spytt ner spårvagnarna och betett sig aggressivt och istället fler fullblodsidioter som svävatt runt och betett sig som glada hippies…

• • • • •

I (x2+y2-1)3-x2y3=0 Science

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *