Som alla vet trillar det lite då och då in rapporter om att mycket av det bistånd—inte minst det svenska—som ges till världens utvecklingsländer hamnar i orätta händer. Vi ger bistånd direkt och indirekt till statsapparater som diskriminerar och kränker kvinnliga rättigheter, som hamnar i händerna på den styrande diktaturen, till länder som själva är stora biståndsgivare eller så används tillgängliga resurser och organisationer för att smuggla vapen till rebeller.
Den sista artikeln, som publicerades för drygt ett år sedan, handlar om hur bland annat Norska Folkhjälpen som i sin tur delvis stöttades av svenska Sida—med det svenska folkets skattepengar, så klart—använde sina transporter för att smuggla vapen till den sydsudanska gerillan SPLA.
Sverige fanns med som finansiär av vapensmugglingen. Den organisation som allra mest öppet stödde SPLA var Norska Folkhjälpen. I en norsk dokumentärfilm som visades 1999 berättar piloter om hur de hade fraktat vapen från Lokichoggio till Nubabergen i Folkhjälpens regi. Norska UD beslöt att utreda frågan och anlitade COWI, ett danskt konsultföretag. COWI:s rapport var förödande.
Norska Folkhjälpen sades vara mer upptagen med att hjälpa gerillan än civilbefolkningen i södra Sudan. Gerillan hade försetts med mat, hus och bilar och ett fältsjukhus för sårade gerillasoldater.
Lite historik. Efter 22 år av inbördeskrig, där Sydsudan med sin övervägande kristna och till kulturen sett mer östafrikanska befolkning önskat självstyre från centralmakten i nord med muslimskt styre och nordafrikanskt tankesätt, fick man slutligen fred år 2005. I fredsavtalet ingår att Sydsudan ska 2011 få hålla en folkomröstning om självständighet från Khartoumregeringen. Det kan ju verka som att den sydsudanska gerillan på något sätt kämpade för ett gott syfte (likt det kan verka som att Hamas i Palestina gör…) men det kan naturligtvis aldrig vara rätt att mina och dina skattepengar finansierar dylik verksamhet.
Därför känns det på något konstigt sätt ganska skönt att läsa att Sydsudans regering beslutat att lägga 10 miljarder dollar på att bygga om huvudstaden Juba så att staden från ovan ska likna en noshörning. Skönt eftersom jag med mina skattepengar hellre finansierar galna stadsplaneringsprojekt som aldrig lär bli verklighet än endera sidan i ett av Afrikas genom tiderna blodigaste inbördeskrig. Samtidigt vill jag bara gråta över det faktum att mina pengar förmodligen faktiskt går till dylika projekt.
En hjälparbetare i Juba tycker att resurserna skulle användas annorlunda när befolkningen inte ens får grundläggande behov som sjukvård och rent vatten tillfredsställda.
Duh.
Och oavsett var våra biståndspengar slutligen hamnar blir det en logisk kullerbytta i vilket fall, på ett eller annat sätt. Samtidigt som vi inom EU driver frågan för om jordbrukspolitik med jättelika subventioner för europeiskt jordbruk och hårda skyddstullar för jordbruksvaror så skickar vi högvis med pengar som är menade att utveckla till exempel afrikanskt jordbruk. Istället för att släppa in de afrikanska bönderna på världsmarknaden och på så vis ge dem chansen att konkurrera på lika villkor, vilket naturligtvis skulle driva utvecklingen framåt bra mycket mer än att ge dem bistånd för att de ska klara sig på en marknad som effektivt strypts av de tullar vi samtidigt drivit igenom. Så skruvad är den svenska biståndspolitiken.