And it’s all really there!

Efter jul kommer varken påsk eller fastan som i den klassiska julvisan. Efter jul kommer istället det traditionella mellandags-LAN:et som innebär tre–fyra dagars dekadens med energidryck, chips, Billy’s Pan Pizza, alldeles för lite sömn och alldeles för mycket skärmstirrande. Men det är skönt att inte vara så vuxen hela tiden nu när vuxenvärlden tyvärr blir mer och mer reell. Studierna tar slut, vänner börjar jobba, skaffa barn och gifta sig. Då behövs det en liten verklighetsflykt någon gång ibland.

• • • • •

Trots att jag är Chalmersteknolog—därtill med kandidaten (nästan …) i teknisk fysik—är det ytterst sällan som jag sysslar med naturvetenskap eller fysik på min fritid. Jag kollar inte på några vetenskapsprogram och läser ytterst sällan några böcker om fysik eller teknik. Av en slump trillade jag dock in på ett antal YouTube-videos med ett par av världens genom tiderna mest kända fysiker, bland annat Richard Feynman och Carl Sagan (författare till boken Contact som sen blev film). Intervjuer med Feynman och klipp från Sagans tv-serie Cosmos, som egentligen är mer filosofiska än rent fysikaliska. Det är fantastiskt att slås av naturens komplexitet när man hör Feynman berätta om ljus och vågor, hur vi försöker förstå naturen eller när Sagan förklarar universums geometri. Dessutom på ett sätt som nästan vem som helst kan förstå.

• • • • •

Två sköna remixar av dessa herrars och ett par andras vetenskapsprat:

Äntligen!

Äntligen. Nu är alla inlämningsuppgifter inlämnade, alla rapporter skrivna, alla presentationer gjorda. Det innebär att det är dags för Chalmers underbara nästan en månad långa jullov. Som visserligen avslutas med en jädra massa ångest över att man inte pluggat tillräckligt bra för de omtentor som man naturligtvis har efter sig och som ska skrivas innan vårterminen drar igång. Men i dag tänker vi inte på det.

• • • • •

Vi tänker istället på att det bara är ett par dagar kvar till vintersolståndet som inträffar på måndag nästa vecka. Tänk att det på årets mörkaste och mest jävliga dag i alla fall finns något att glädjas över. Nämligen att härifrån och framåt kan det i alla fall inte bli mörkare. Istället kommer solen att orka sig upp lite högre över horisonten för varje dag som går ända fram till den svenskaste av svenska högtider, Midsommar (med stort M). Skönt.

• • • • •

Så kom då beskedet att Saab Automobile AB kommer att avvecklas som ett led i att General Motors går åt helvete. Förvånande säger vissa. Helt uppenbart att det skulle komma förr eller senare, säger jag. För om man kollar tillbaka på Saab och dess biltillverkning sedan starten 1949 finns det ingenting som tyder på att det någonsin varit en lönsam historia. Saab Automobile AB har inte gjort något vinstår på över två decennier. Två decennier! Det är tveksamt om biltillverkningen ens gjort fler än tio vinstår under de 60 år man hållit på med verksamheten. Förlusterna har genom tiderna dolts av vinster från först flygplanstillverkning och senare med Scanias lastbilstillverkning.

Varför har en sådan verksamhet ett existensberättigande, som väldigt många tyckare verkar påstå? Socialdemokraterna ville rädda Saab, Miljöpartiet ville rädda Saab, Vänsterpartiet ville rädda Saab. Visst, det kommer att kosta staten pengar när tusentals anställda blir utan jobb. Visst, det är oerhört trist att ett traditionstyngt svenskt varumärke går i graven (även om jag alltid varit en Volvokille). Men vad är det som säger att det på lång sikt är bättre? Saab räddades undan nedläggning av General Motors för nästan exakt 20 år sedan. Nästan exakt tjugo år innan det var det Scania som ”räddade” förlustföretaget. Om regeringen hade gått in och räddat Saab i dag, finns det inget som tyder på att man inte skulle behöva göra exakt samma sak, återigen, om ytterligare 20 år. Vad är vitsen med det?

Jag är stolt över att regeringen vågat sätta ner foten och säga ”Nej, vi kommer inte rädda er!”. Det ligger inte i regeringens intresse att driva företag, i min värld, och det ligger definitivt inte i regeringens intresse att driva och/eller rädda företag som går med förlust. Kortsiktigt är det såklart en jätteförlust för Sverige och alla anställda men på lång sikt måste man se det positiva i att det inte lönar sig (i dubbel bemärkelse) att driva en affärsrörelse som inte klarar av att vara självförsörjande. Det är en tuff och hård värld där de starka överlever. Saab har aldrig varit starkt och har behövt konstgjord andning under 60 år. Nu är det äntligen dags att stänga av respiratorn och låta biltillverkaren slippa sitt livslånga lidande.

• • • • •

Jag skrattar just nu för övrigt högt åt Facebooksidan Tjejer i allmänhet och grannsidan Killar i allmänhet. Tack för länken!

Det är häftigt att betala skatt …

sa Mona en gång i tiden. Hon sa oerhört många andra dumma saker också, för den delen. Hur som helst är det sjukt att en politiker överhuvudtaget kan komma på något så absurt att säga. Sverige har ett skattetryck som är ett av de högsta i världen. Dagens Industri publicerade siffror i dag som visar på ett skattetryck på 54,6 procent. Samtidigt är EU-snittet mer än tio procentenheter lägre och jämförbara länder som Danmark, Norge och Finland har ett skattetryck på 29,2, 41,6 och 47,7 procent. Är det någon som kan förklara för mig vad jag får för det extra jag betalar här i Sverige? Finns det en enda svensk som varit i kontakt med statlig sjukvård och varit på det hela nöjd med det? Är svenskt skolväsen något att skryta över i en internationell jämförelse? Har vår äldrevård fått fantastiskt positiva rubriker i tidningarna på det senaste? Vad är det som är så jävla häftigt med att betala skatt?

Dagens Nyheter—för övrigt den enda morgontidning jag någonsin skulle kunna tänka mig att prenumerera på, vilket säger en hel jävla del om hur usel Göteborgs-Posten är—hade för ett par månader sedan en intressant artikelserie på sin opinionsida om fem viktiga punkter inom tio olika områden inför valet nästa år. Det var så att man behövde gnugga sig i ögonen när det var skatternas tur att behandlas. En svensk tidningsledare som propagerar för platt skatt, egen kontroll, reformering och sänkt skatt i allmänhet? Det var svårt att tro att man läste rätt. Och finns det någon som helst anledning till att högre inkomst ska skattas mer brutalt, bortsett från känsloargument, så klart?

Tyvärr övervinner känsloargument allt. TV gör inslag om kompisarna från samma företag där den ena blev tvungen att gå och fick en tusenlapp eller så mindre i plånboken varje månad och den andra behöll jobbet och fick en lönehöjning som översteg den där tusenlappen. Då gör man ett gråtmilt inslag om hur orättvis och osolidarisk världen är. När idioterna inte inser att kompisen som behöll sitt jobb kan visa på äkta solidaritet genom att pröjsa en tusenlapp i månaden till sin polare och ändå ha mer på kontot än tidigare. Men svenskarna har blivit så indoktrinerade i att det är häftigt att betala skatt, att det är orättvist att folk tjänar olika mycket och inte minst att det är fult att tänka logiskt. Indoktrinerade till den milda grad att folk faktiskt på allvar tycker att en rättvis fördelning av fattigdom är bättre än en orättvis fördelning av rikedom (som Churchill en gång påstås ha sagt om kapitalism och socialism).

Det fanns ett par andra förvånande punkter också (i betydelsen att jag aldrig trodde att en svensk tidning skulle våga skriva det), bland annat ett argumenterande för avskaffande av LAS när välståndet behandlades i fem punkter. Läs alla tio artiklar som finns tillgängliga här. Jag håller inte med om exakt allt, men det är en oväntat klarsynt analys för att komma från svensk ”gammelmedia”.

• • • • •

Det känns som att jag har varit alldeles för onördig på det senaste för att vara chalmerist, så jag tänkte kompensera för det nu. Till vänster syns det vackraste som finns på denna jord. Nästan. Men det är inte mycket som slår Eulers identitet. En matematisk formel som är så ofattbart vacker att man inte tror det är sant. Här kombineras fem av matematikens mest fundamentala tal samman—e, basen för den naturliga logaritmen, i, den imaginära enheten, pi, utan närmare introduktion, samt de grundläggande talen 1 och 0—med hjälp av fyra av matematikens mest fundamentala operatorer—potensen, multiplikationen, additionen och likheten—och skapar konst. Vissa tar det möjligen ett steg för långt, men om det finns något jag skulle tatuera in på kroppen (utöver det Blåvittmärke jag redan har förskönat min vänsterarm med) så skulle det vara Eulers identitet.

And I’ll tell it and think it and speak it and breathe it

Angående klimatet förresten. För ett tag sedan blev jag presenterad följande bild. Bilder på ”vardagliga” situationer—i det här fallet ett bröllop—där allt är som vanligt med undantag för någon detalj—att brudpar och gäster bär gasmask och skyddsdräkt—brukar ofta bli lite lagom spökaktiga. Man skulle kunna tro att bilden är arrangerad för att få en speciell och kuslig bild till kanske ett skivomslag (som bilden faktiskt senare använts till) eller liknande. Men det är den faktiskt inte. Den är tagen på ett riktigt bröllop, i Ryssland någon gång strax efter andra världskriget (skulle jag tro, Andrej Zjdanov som tillerkänns bilden dog 1948) där brud, brudgum och alla gäster valt denna utstyrsel för att protestera mot pågående luftförorening.

• • • • •

På detta tema är det svårt att undvika att ha med även nästa bild (klicka för större version). Kanske ännu sjukare och ännu mer kuslig än bröllopsbilden är den här bilden på barn och ungdomar i hundratal, alla med samma gasmask på sig. Här är det däremot inte frågan om någon klimatdemonstration utan om en styrkedemonstration. Bilden kallas Pioneers in Defense Drill och är tagen av Viktor Bulla någonstans i Leningrad (nu Sankt Petersburg) år 1937. Pionjärerna, det kommunistiska systemets scoutorganisation, skulle med bilden säkerligen visa att man minsann var redo för det mesta under den här mörka perioden i europeisk historia. I dag framstår bilden mest som läskig, på gränsen till grotesk.

Tack alla idioter, bara någon betalar

Det pågår ett klimatmöte i Köpenhamn och tydligen har vanligt folk rest (miljövänligt, antar jag…) från hela världen för att demonstrera mot/för/om … eh, demonstrera, i alla fall. Folk har rest för att demonstrera. Jag vet inte riktigt varför, eller till vilken nytta. Mötet som pågår handlar ju om att förhindra och motverka växthuseffekten de kommande åren. Hade det inte varit bättre att demonstrera om det inte hade hållits ett möte? Nåja. Det här var inte någon viktig del i mitt resonemang.

Det intressanta är istället hur folk i svarta huvor tänker när de kastar gatsten på polisen, krossar rutor och tänder eld på bilar. Oavsett vilket syfte en demonstration har, må det vara mot växthuseffekten (eller nåt sånt), för återtagandet av gatorna (öhhh) eller mot EU, verkar det som att det alltid finns en grupp idioter som tror att det nog är en bra idé att bete sig som just idioter om man vill få fram sin ståndpunkt. I många fall är det bara att säga tack och nöjt se på när meningsmotståndare—och i överraskande många fall är det just demonstrationer som anordnas av ”mina” meningsmotståndare, både till höger och vänster—förstör för sig själva.

Tydligen finns det även tillräckligt många idioter för att fixa lite action även när det handlar om klimatfrågan. Lustigt. Och tragiskt. Sen har viss media konstigt nog fått för sig att vända detta mot polisen. Aftonbladet, som jag lovat att aldrig mer länka till, går ut med rubriker som Nedtvingade på marken i timmar och ”Polisens agerande skrämmer” i någon form av sympati med stenkastarna.

Det är inte något nytt. För ett par år sedan skrev jag en krönika på BaraBen.com om fotbollsvåldet och hur det beskrevs i media. I samma veva kom jag över en artikel från Näringslivets medieinstitut med titeln ”Mediernas dubbelmoral om huliganerna”. Den har fler år på nacken än min krönika men är fortfarande läs- och begrundansvärd. Det är skrämmande läsning om journalister som på fullaste allvar efter en Reclaim the Streets-demonstration skriver att

”[n]u kommer det att talas om vandalisering och förstörelse. Viss sådan förekom. Klotter på fasader, en del glaskrossning. Förbannat onödigt och dumt. För detta stod ett fåtal. Att koncentrera uppmärksamheten till detta är att göra bisak till huvudsak.”

eller om ursäktar Osynliga partiets fascistoida metoder:

OK, osynliga partiet kastade den där stenen i rutan på Växjöcenterns lokal. Dumt, fel och olagligt. Men besinning, Sverige, det var ett stycke glas i en tom lokal som krossades.

De har stora problem med demokratiska värden och politiska uttrycksmedel. Men de har också sagt saker före och tyngre än alla andra. Hur tror ni att det hade sett ut i det här landet om inte anarkisterna hade jagat bort nazisterna från gatorna? Inse vilken bisarrt konungarike Sverige hade varit om nynazister kunnat heila ostörda på Karl XII-hästen Bruntes grav. Det var unga anarkister som stoppade dem.

Frågan är vem som ska stoppa de unga anarkisterna. För polisen ska tydligen inte få göra det.

• • • • •

En annan intressant vinkling är vem som ska betala för kalaset. När vi i fotbollspöbeln—det vill säga alla de som gillar att kolla på fotboll—pekas ut som huliganer hela bunten och gemensamt anses vara grottmongon på grund av att en liten klick idioter gillar att slåss är det annat ljud i skällan. När kommer en journalist någonsin att skriva att ”nu kommer det att talas om bengaler och slagsmål. Viss sådan förekom. Rusningar mot polisen, en del glaskastning. Förbannat onödigt och dumt. För detta stod ett fåtal. Att koncentrera uppmärksamheten till detta är att göra bisak till huvudsak.”? Förmodligen inte under min livstid. Inte nog med det så pekas även föreningarna ut som medskyldiga och ”vänner av ordning” kräver att polisinsatserna ska bekostas av fotbollen själv.

Var är kraven på att klimatkämparna ska betala för polisinsatsen i Köpenhamn?

• • • • •

Intressant nog visar siffror att temperaturen sjunkit snarare än stigit under 2000-talet.

• • • • •

Det är skrämmande hur dagens vänsterextremister speglar Hitlers hejdukar. Gatorna ”återtas” (då från socialister och regering, nu från nazister och regering), oönskade element attackeras (då judar och socialister, nu israeler och nazister), butiksrörelser vandaliseras (då judiska sådana, nu kapitalistiska sådana) och företagare sätts i blockad (då judiska sådana, nu kollektivavtalslösa sådana).

Etnisk rensning i Nobelprisets spår

Jag är ytterst ointresserad av Nobelpriset i litteratur, egentligen. Inte ens när min favoritförfattare och kanske favoritperson överhuvudtaget, Peter Englund, inte bara sitter bland De Aderton utan dessutom är dess ständige sekreterare och som sådan har den stora äran att presentera vinnaren, orkar jag bry mig. Men när årets litteraturprisvinnare, rumänientyska Herta Müller, faktiskt får en av de stora kvällstidningsdrakarna att skriva lite om historiens kanske mest undanskuffade etniska rensning så har ändå Nobelpriset i litteratur fått en mening för mig.

För när folkmordet på sex miljoner judar och ytterligare minst sex miljoner homosexuella, utvecklingsstörda, oliktänkande, romer, polska och sovjetiska civila och andra ”undermänniskor” (som ofta glöms bort i skuggan av judarna av för mig okända anledningar) har gåtts igenom under historialektionerna, hur mycket tid finns det kvar för övriga folkmord och etniska rensningar? De flesta känner säkert till att Stalin inte var så överdrivet solidarisk mot sina medborgare i alla lägen och många har säkert hört om Pol Pots dårskap i Kambodja. De allra flesta har säkert även grundläggande kunskap om försöken till etnisk rensning under jugoslavienkrigen eftersom det ligger nära till hands.

Men hur många kan nämna, eller känner ens till, den etniska rensning som dödade runt två miljoner människor och som är historiens genom tiderna största folkfördriving? Det vill säga fördrivningen av tyskar från östeuropa i slutskedet av och efter andra världskrigets slut. Man kan slingra sig hit och dit och peka på alla de brott som tyskarna utförde under andra världskriget, men det rättfärdigar varken en fördrivning eller nedtystandet av densamma. En remarkabel bedrift av det gemensamma världsmedvetandet ändå, att förtiga två, kanske tre, miljoner människors död och ytterligare 12 miljoner människors fördrivning från sina tidigare hem i Polen, Tjeckoslovakien, Rumänien, Jugoslavien, Sovjetunionen och de delar av Tyskland som efter kriget föll i polsk och sovjetisk ägo.

En intressant koppling till dagens läge är Tjeckiens segdragna process fram till att skriva under Lissabonfördraget. Under krigsslutet instiftade dåvarande Tjeckoslovakiens president (i exil under kriget och i hemlandet därefter) Edvard Beneš ett antal dekret, de så kallade Benešdekreten, som utöver att de helt avkriminaliserade alla brott utförda mot folktyskar som ”rättfärdiga vedergällningar” (dekret 115) bland annat gav den tjeckoslovakiska staten rätt att beslagta all egendom från tyskar och ungrare i landet och därtill utvisa dem (dekret 5, 12, 33 och 108). Merparten av dessa dekret äger fortfarande laga kraft i både Tjeckien och Slovakien och står i kontrast till EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Först när Tjeckien garanterades undantag för sina dekret i rädsla för att behöva kompensera de tyskar och ungrare som staten stulit från, valde man att ratificera fördraget.

Kanske bryr du dig inte, kanske tycker du att tyskarna förtjänade det, kanske blev du intresserad nog att läsa mer. Huvudsaken är att du åtminstone känner till vad som faktiskt skedde. Och att Sverige och övriga EU-länder i tysthet och i efterhand har godkänt att det skedde.

• • • • •

On a lighter note, så verkar författaren Gerda Antti ha lite för lite saker att göra på dagarna nuförtiden…

Att handla i matbutik

Jag jobbade extra i dag för att folk på Hemköp är utbrända. Inte så jävla konstigt när nya butiken är dubbelt så stor med dubbelt så många kunder och dubbelt så mycket att göra, men inte speciellt många nyanställningar. Det är en fantastisk ekvation som leder till garanterat kaos. Hur som helst är det en fantastisk miljö att vistas i om man vill studera mänskligheten och dess beteende.

Man tycker ju att folk ska vara proffs på att handla i butik. Ärligt, sen du var småtting och för första gången skickades ensam till butiken av mamma för att handla en liter mjölk, till dess att du köper det där kaffebrö’t du tänkt servera på din egen begravning så har du handlat i livsmedelsbutiker kanske 10 000 gånger (tre gånger i veckan i 65 år). Tio tusen gånger! Rimligen borde alltså folk veta hur man beter sig i butik. Så jävla många debutanthandlare går det liksom inte omkring i butiken en given dag, kan man tänka sig. Ändå beter sig folk som om de aldrig sett en kundkorg tidigare, aldrig läst en karta tidigare, aldrig tagit instruktioner tidigare, aldrig kört en kundvagn tidigare.

De frågar efter äggen som står helt synligt bredvid dem. De tar inte fram plånboken förrän efter kassörskan sagt beloppet och sen ska de gräva efter de där småmynten de tänkt betala med. De ställer kundvagnar tvärs över gången. De påstår att de gått omkring i butiken en timma och letat efter pappersavdelningen. De envisas med att ställa läskflaskorna upp på rullbandet trots att de förmodligen hundratals gånger gjort samma sak och märkt att flaskorna ramlar så fort bandet körs igång. De lägger vispgräddpaketen i frysdiskarna när de kommer på att de inte vill ha vispgrädde. Men mest av allt lär de sig aldrig av sina misstag. Trots att de handlat i butik tusentals gånger. Fascinerande.

Tur då att det ibland dyker upp en ljusglimt i form av en människa som faktiskt går att prata med, annars hade jag knaprat piller hela dagarna. I dag fick jag ett intressant recept på en italiensk korvsoppa av en äldre dam som handlade för en matbjudning och som undrade om jag inte blev galen av alla dessa frågor. Då spräcktes bubblan och jag insåg att hoppet om mänskligheten kanske inte är helt förlorat ändå.

Första luckan …

och kanske sista. Jag funderade på att försöka publicera ett läsvärt inlägg om dagen fram till julafton, men jag tror inte att så kommer bli fallet då jag helt enkelt inte har tillräckligt mycket läsvärt att skriva om. Och om det finns något som jag stör mig på är det människor som bloggar (”kolla vad jag har på mig i dag”), twittrar (”jag åt gröt till frukost”) och uppdaterar sin facebookstatus (”jag såg nyss en bra film”) med helt ointressant sörja som de förväntar sig att andra människor ska tycka är intressant läsning. Den dagen jag hamnar i det träsket får ni som känner mig mer än gärna sätta in mig på nätavgiftning. Som redan skrivet för ett år sedan sade en gång en mycket vis vän att

ett av internets största brott var fanimig att det lyckades inbilla hur mycket människor som helst att de hade en plattform, något att säga, och en publik[.]

• • • • •

I dag är det i alla fall december månads ölsläpp på systemet—Systembevakningsagenten är din vän—och om det är en enda sak jag lärt mig att uppskatta som vuxen människa är det god öl. Jag dricker inte kaffe, jag brukar ytterst sällan tobak, jag har aldrig fastnat för whisk[e]y och jag kan inte påstå att choklad med hög kakaohalt är något jag suktar efter. Öl tilltalade mig aldrig riktigt när jag var ”ung”, åtminstone inte som njutningsmedel. Det torde finnas ytterst få tonåringar som faktiskt uppskattar smaken hos den där sjukommatvåan de sänker på någon parkbänk i Slottsskogen under Valborg. Jag kan inte påstå att jag var något undantag och smaken av Lapin Kulta och Sort Guld kommer jag aldrig glömma (i negativ bemärkelse).

Sen introducerades jag för en helt annan värld för ett par år sedan, en värld där ölsortimentet inte bara består av ljus lager, ljusare lager och den där Guinness som man äter med sked [höhö]. Det finns fortfarande tillfällen när det liksom inte är värt det att lägga ner ett par extra kronor för ett bättre öl, till exempel på nattklubb eller om man använder öl som törstsläckare en varm sommardag—i vilket fall jag hellre dricker vatten—, men i alla andra fall förstår jag mig inte längre på drickandet av blaskig öl som en form av njutning. Och nej, det spelar ingen roll om det är den finare Mariestads Export eller den fulare Norrlands Guld du dricker. Det är ändå samma sak.

Gå till systembolaget i dag. Köp en flaska Slottskällans Slottslager för 14:90 eller en Nils Oscar God Lager för 18:20 och jämför med din vanliga ljusa lager du brukar köpa för tre, fyra kronor mindre per flaska. Återkom sen och påstå att Slottslager eller God Lager inte gav dig valuta för de där kronorna du ändå inte gör något vettigt av. Jag kan inte påstå att jag gillar all ”finöl”, det finns en hel del tung stout och pale ale som jag tycker är alldeles för tjocka eller bittra för att det ska gå att njuta av dem. Men att sätta sig i fåtöljen och påstå sig njuta när man lika gärna hade kunnat dricka Ramlösa Citron, det håller bara inte.

När du ändå är igång kan du köpa julölet Samichlaus, en tysk dubbelbock (en sorts lager) på 14 alkoholprocent, och fråga dig hur i helvete det går till att få den att smaka bra när svenska bryggerier brygger öl på halva alkoholprocenten som smakar skit.