Det kommer kanske jätteoväntat från en så liberal gosse som jag att stötta Mona Sahlin i någonting hon tar sig för och ännu mer jätteoväntat i en fråga där jag skulle tro att 99,99 % av alla killar har åsikten ”vem fan lägger ner så mycket pengar på en väska?”, men just nu känns det helrätt. Det handlar naturligtvis om Monas sextusenkronorsväska som t ex Göran Greider (extremt osund kille för övrigt) tycker är ett hot mot socialdemokratin. Tydligen har någon upptäckt att Mona bär en Louis Vuitton-väska för så många kronor på något partiledarfoto. Och då börjar folk rasa, för hur kan man ha sådana dyra saker när man är företrädare för ett arbetareparti?
För det första var väskan tydligen en 50-årspresent. För det andra spelar det väl ingen jävla roll vad Mona lägger sina pengar på om det nu hade varit så att hon köpt den själv. En väska, en Big Mac-meny var tredje dag under ett år, en flygresa tur och retur Göteborg-Stockholm med jättedyra SAS eller en tiondel av Reinfeldts armbandsur. Det borde de socialdemokratiska väljarna ge själva fan i. Om de nu ska rasa mot något torde det väl snarare vara att Mona Sahlin i så fall lyfter den lön som gör att ett köp av en Vuitton-väska inte är någon stor sak. Men som vanligt i ankdammen Sverige så upprörs man över massvis småsaker utan att se de verkliga problemen.
• • • • •
Ligger och lyssnar på ”Keops pyramid” med Hoola Bandoola Band och tycker att det hade varit jättelustigt om det hade funnits en musikgenre med högermusik—eller snarare liberal musik—som istället för att ha kritiska texter om kapitalism, USA och annat hade haft kritiska texter om socialism, Sovjet och annat.
Var sådan musik måhända populär i Sovjet, Cuba och Kina under 70-talet? Eller vänta nu, det hade kanske inte varit så hälsosamt…