Kategoriarkiv: Vardag

Liket lever

Postat av
1

Det har visat sig vara ohållbart att hålla igång någon form av blogg på min egen webbserver, så nu ger jag upp tanken på det och väljer istället att kalla det här för min samling av texter skrivna med skönsmässiga uppehåll i tidsdimensionen. Avståndet mellan texterna i den vertikala av de två spatiala dimensionerna på din skärm—givet att du inte har den ståendes på högkant—kommer dock att förbli densamma.

I tisdags satt jag för övrigt på Chalmers ända till klockan sju på kvällen, vilket är rekord för det här läsåret. Inte för att det hjälpte speciellt mycket, då jag spenderade tiden med att göra för studierna helt irrelevant statistik kring publiksiffrorna i Allsvenskan. Men kul var det. Och däri har jag ett litet moment 22. Att sitta länge i skolan är inga problem. Bara jag inte behöver plugga. Börjar jag plugga blir jag däremot less efter en halvtimme och åker hem istället. Det känns inte som en hållbar lösning.

Det här var kanske den tråkigaste texten jag skrivit här så läs den för fan inte. Jag återkommer när jag har något att säga.

Gå, gå

Postat av
2

Brukar ni också gå olika vägar mellan två ställen, beroende på åt vilket håll ni går åt? Det gör i alla fall jag. Ett alldeles utmärkt exempel är vägen jag tar till och från den mytomspunna baguetterian ”Gunillas baguetter” på Gibraltargatan. Gunillas som för övrigt drivs av tre personer av manligt kön med ursprung i Turkiet eller motsvarande. Jag är osäker på varför stället heter Gunillas. Hur som helst, vägen jag tar från Bulten till Gunillas och vägen från Gunillas till Bulten överlappar inte. Varför är det så? Se den väldigt fina bifogade bilden för exakta rutter.

gangvag

• • • • •

Bilden är för övrigt tagen från hitta.se:s 3D-karta. Det är sååååååååå coolt. Jag skulle kunna sitta i timmar och bara kolla runt på allt möjligt i alla möjliga vinklar, om det inte vore för att jag behöver studera och göra annat tråkigt. Vilket i och för sig aldrig hindrat mig från att skita i att göra det och göra det roliga istället…

En av mina favoritbloggar är för övrigt Strange Maps som samlar på historier kring konstiga och intressanta kartor från alla jordens hörn. En solklar favorit bland inläggen är From Pickin’ Cotton to Pickin’ Presidents, som lyckas spåra röstresultatet i det senaste presidentvalet via bomullsplantager och slavtäthet ända tillbaka till Kritaperiodens kustlinjer. Sådant är fantastiskt att läsa om.

Det här är en beskrivning av inlägget på under tolv ord

Postat av
1

Kyla och bensin. Minusgrader och den fräna doften av bensin är kanske inte direkt vad gemene man förknippar med ljuva minnen, men för mig är det så. Det var i fredags, och känslan slog till helt oväntat. Kyla och bensin är så intimt förknippat med snöskoterkörning som det bara går. Jag saknar det där, att dra på sig overallen, fylla tanken och bara gasa ut i ingenstans. Jag minns särskilt en gång för kanske tio år sedan. Vi firade som vanligt jul uppe hos mormor i en norrländsk småby—som precis som alla andra norrländska småbyar en gång i tiden hade skola (två till och med, norrsidan och sörsidan hade varsin), bensinstation, lanthandel, idrottsförening, såg, dansplats och byaslagsmål med grannbyn men som om 50 år förmodligen är lika levande som Pripjat (sorgligt)—och som vanligt var snötäcket över en meter tjockt.

Jag minns inte varför, men av någon anledning blev jag förbannad på min familj en sen kväll och gick i vredesmod ut till skotern i overall, fodrade stövlar, handskar och hjälm och bestämde mig för att bara köra i väg. Det är en fantastisk känsla att i 30 minusgrader och under månsken som lyser upp ett till synes oändligt vitt täcke, helt ensam köra i 40–50 km/h ut i ingenstans på en smal, smal skoterled, med granstammar så nära att man skulle bli av med handen om man sträckte ut den. Fantastisk ända till dess att man kör ner skotern i ett osynligt dike ute på ett fält och man plötsligt inser att man måste få upp 200 kg metall och plast ur två meter snö, ett par kilometer från närmsta hjälp (och att pulsa bara några hundra meter i meterdjup snö är kanske värre än att springa en halvmara), utan mobiltelefon och naturligtvis utan att man sagt till någon vart man åkte. Då kände jag att jag levde. Med klump i halsen och tårar som stelnade innan de lämnade tårkanalen uppbådades krafter nog att jobba upp skotern ur diket och vända om hemåt.

Men den där känslan av att vara helt ensam i världen, förbannad, med en förbannad snöskoter i ett förbannat dike ute på ett förbannat fält, saknar jag nu. Det är sådana där ögonblick som inte känns ett dugg roliga i presens, men som på något sätt blir magiska i det som kallades imperfekt när jag gick i högstadiet—nu heter det tydligen preteritum.

Ge mig en utdöende norrländsk by, en snöskoter och några kvadratkilometer snötäckt skogsterräng och jag ska visa dig vad livet har att erbjuda.

n öl

Postat av
Svara

Förutom att det finns så mycket fantastiskt på internet så kan man förmodligen heller aldrig sluta förundras över all dumhet som uppenbarligen försigår här i världen. Flashbacktråden om hurvida 0.999… = 1 eller ej har sedan april i våras uppbådat respektabla ettusensjuhundrasextiosju inlägg. Varje vecka eller så hittar någon ny stolle till tråden och vägrar förstå allt vad som heter decimalutveckling, bråktal och oändliga serier. Fantastiskt. Det är som en liten dokusåpa fast med matematiker och idioter istället för idioter och idioter.

• • • • •

Ett oändligt antal matematiker går in i en bar. Den första beställer en öl. Den andra beställer en halv öl. Den tredje, en kvarts öl. Bartendern säger ”Ni är idioter allihopa”, och häller upp två öl.

• • • • •

Idioti verkar man dock inte bara hitta hos idioter utan även hos personer, grupper och organisationer som borde veta bättre. Jag trillade över artikeln om den akustiska katten, ett CIA-projekt som gick ut på att operera in en mikrofon tillsammans med batteri i en katt, med en antenn i svansen, för att kunna tjuvlyssna på hemliga samtal. Man verkar dock haft lite problem och var tvungna att operera bort kattens hungerkänsla eftersom den lätt distraherades (duh…). Första testet ute i den riktiga världen gick inte heller så bra eftersom katten blev överkörd av en taxi och dog på direkten. Projektkostnaden? Över 20 miljoner dollar.

Konstant

Postat av
Svara

Jahapp, nu är det lite mindre än en månad sedan som jag skrev här senast. För drygt hundra år sedan upptäckte Einstein att det enda som var konstant på jorden var ljusets hastighet. I dag upptäckte jag att även röran i mitt lilla kök är konstant. Den 8 oktober skrev jag om hur mitt kök ser ut som ett bombnedslag, inte fan har det ändrats sen dess. Vad gör jag för fel?

• • • • •

Appropå bombnedslag, varför kan man dels använda uttrycket om något som ser förjävligt ut, dels om något som ser fantastiskt ut? ”Det blonda bombnedslaget” borde rimligen inte vara en blondin som är så snygg att alla blir chockade, utan en blondin som är så ful att alla blir chockade. ”She is nice from far, but far from nice!”, så att säga.

• • • • •

Ovanstående är för övrigt en antanaclasis, precis som Groucho Marx klassiker ”Time flies like an arrow. Fruit flies like a banana.” Mycket lär man sig genom att planlöst surfa runt på Wikipedia. Jag förstår inte riktigt hur jag överlevde pre-Wikipedia, lika lite som jag förstår hur människan kunde klara sig pre-mobiltelefon, pre-skivat bröd och pre-E=mc².

Fy fan gånger tre

Postat av
Svara

Först och främst, den sista idioten är inte född, inte för att någon trodde det heller, men … Anna Takel sträckte sig efter sin mobil som trillat ner mellan bilsätena och råkade köra av vägen. Hon mejade ner två brevlådor innan hon fick stopp på bilen. Hon dömdes för vårdslöshet i trafik och fick dagsböter på 2 000 kronor. Och nu har hon fräckheten att ”tala ut” i Aftonbladet och klaga på det hela. Är hon helt jävla pantad eller? Hon ska bara vara förbannat glad över att hon kom undan med 2 000 kronor i böter och två förstörda brevlådor, istället för att ha ett liv på sitt samvete. Fy fan, vilken idiot.

• • • • •

I dag jobbade jag min vanliga ojämna söndag. Förra gången hade jag varit ute och festat vilket slutade på en svartklubb i Gamlestaden, som jag inte lämnade förrän vid 4-snåret. Hann sova en timme hemma innan jag jobbade. Det var inte kul. I dag jobbade jag inte bakfull vilket fick mig att inte tycka att det var så jobbigt. Fast mest av allt började jag inse hur bra jag hade det när jag läste den här texten i GT, om Shirin Shaker som först förlorade sin lillebror när hon var nio år gammal, vid 13 förlorade hon sina båda systrar i Backabranden (10 år sedan nu) och det senaste nyåret gick hennes mamma bort. Och så stod hon helt ensam i livet (pappan antar jag är borta sedan tidigare) vid 23 års ålder, utan några nära familjemedlemmar att vända sig till när livet är jobbigt, när det är livet lever, aldrig. Fy fan, vilket öde.

• • • • •

Jag fick en invite till Spotify i går. Det är ett program som streamar musik till dig, och där du kan söka bland en oerhörd mängd artister och album. Trevligt, och ett steg på vägen från musikbranchens förlegade metoder att sälja sina artister. Till priset av en reklamspot då och då är det ett väldigt prisvärt (om det ens går att säga det när det är gratis) program. Men. Även om det finns en oerhörd mängd artister och album så inkluderas, för tillfället åtminstone, inte Rammstein i en ”oerhörd mängd”. Vilket gör det omöjligt att skapa en bra playlist och därmed måste jag ändå använda andra metoder för att lyssna på musik. Fy fan, I-landsproblem.

Kaffe och annat beroendeframkallande

Postat av
1

Avellan frågade just om jag provat på ”sådant där kaffe” någon gång. Jag har aldrig förstått mig på kaffet och dess vidunderliga effekter. Svenskar är väl bland det folk i världen som dricker mest kaffe per person och år, men jag har efter 24 år ännu inte förstått vitsen. Visst kan en kopp kaffe vara gott efter maten, men herregud, det dricks ju kaffe till höger och vänster. Och inte fasen kan någon egentligen förklara varför. ”Det är gott”, yeah right, du har lärt dig gilla det. Varm choklad är minst lika gott.

Jag sitter här med kebabkoma efter den ojämna läsveckans obligatoriska kebabfredag. I dag var vi sexton personer som ockuperade Gibraltar Pizzeria—och som vanligt äter man alldeles för mycket. Fy fan. Aldrig mer. Förrän om två veckor då. Då sitter jag där igen och tar den maffigaste kebabpizzan. Men det kan vara bra att ladda upp med mycket mat inför kvällens Oktoberfest på Chalmers. Det blir nog bara ett par finare öl innan jag går hem och njuter av helgen med en film.

Att inse sina begränsningar

Postat av
Svara

Det var faktiskt ett tag sedan jag sov på en föreläsning, men i veckan hände det igen. Anledningen till att det var ett tag sedan är naturligtvis inte att jag lyckats övervinna sömnkänslan eller att föreläsningarna på något magiskt vis har blivit intressantare, nej anledningen är att jag insåg att det är skönare att sova hemma istället för i en för sömn icke särskilt lämpad—varken ergonomiskt eller ljusmässigt—föreläsningslokal. Jag insåg detta någon gång i under första året på Chalmers då jag för kanske femte föreläsningen i rad gick upp på morgonen, gick till någon sal i V-huset för en programmeringsföreläsning, och lade mig för att sova.

Men nu under masterprogrammets första trevande veckor har jag haft som mål att gå på alla föreläsningar. Detta gav slutligen resultat. Sömnmässigt då. Funktionalanalysen kan vara det tråkigaste jag någonsin läst (även om det är spännande att se Peter Kumlin rabbla upp fyra timmars oförståeligt svår matematik utan antydan till minnesanteckningar), och nu har jag gett upp. I måndags hade vi ett extrainsatt tvåtimmarspass, klockan 08:00–10:00. Jag somnade in strax efter rasten. Tisdagens mastodontpass 08:00–12:00 valde jag att sova hemma på istället. I dag gick jag efter halva passet.

Jag känner mig oerhört smutsig, men det känns som att en tyngd har lättat från mina axlar. Återigen är jag fri att hoppa över föreläsningar jag helt enkelt inte orkar med. Great success!

Den andra kursen jag läser är mycket roligare, den ger faktiskt något konkret, jag har lärt mig saker jag vet att jag kommer ha nytta av, och sist men inte minst, Patrik Albin är det största originalet som skådats på denna jord. Mer om honom någon annan dag kanske. Hur som helst känns det bra att veta att tidigare studenter som läst EMACS (Engineering Mathematics and Computational Science, jäääävligt flashigt namn) har börjat jobba som riskanalytiker i Sverige i något år innan de åkt till London och cashat in £10 000 i månaden på samma jobb…

Inte för att jag tror att det kommer sluta så för mig, men att drömma är gratis. Än så länge.

Om berusningskleptomani

Postat av
Svara

I lördags gick jag upp klockan 04:00, eller ja, det är fel att säga eftersom jag var vaken hela natten. Hur som helst, klockan 04:00 började jag göra mig i ordning för avfärd till Solna med en buss som gick 05:00. I Solna såg jag en fotbollsmatch och sen åkte jag hem igen. Har som sagt lovat att det inte ska vara för mycket fotboll här så jag håller det kort.

Jag ska däremot berätta om alkohol och vad det har för inverkan på människans vilja att stjäla saker. Gärna helt onödiga saker. Låt oss kalla det berusningskleptomani. Jag har hittills arrangerat tre bussresor (med så kallad långfärdsbuss) för den där bloggen jag skriver på. Förra året tog vi en tripp till Helsingborg/Helsingör och en resa till Solna. I år alltså ytterligare en resa till Solna.

Folk blir lätt berusade (båda betoningsvarianterna…) på fotbollsresor. Den första resan, till ”Danmark” gick ganska bra ur kleptomansynvinkel. Det enda jag kan minnas att någon stal var ett billigt tetrapack vitt vin, av någon outgrundlig anledning. Det dracks inte upp utan lämnades istället på en parkering om jag minns rätt. Ska man stjäla något får man väl se till att ta något dyrare i alla fall, kan man tycka. Men nej, för berusningskleptomanin är sådan. Oförklarlig. Outgrundlig.

Den andra resan, den till Solna 2007, var värre. Det började redan på väg upp på en större rastplats vid Nyköpingsbro. Två av resenärerna var ovanligt hungriga (och berusade) och bestämde sig för att ta sig något rejält att äta. Att beställa en hamburgertallrik som alla andra var dock inte att tänka på. Man hade nämligen fått syn på en smörgåstårta inne i storköket. Så medan den ene försökte distrahera kökspersonalen smög sig den andre oerhört smidigt in genom dörren till köket… Vilket naturligtvis inte slutade med någon smörgåstårta (en jävla smörgåstårta!) men väl med en rejäl utskällning av en barsk kökstant.

Samma kille som försökte smyga sig in i köket valde sen att snatta lite från den intilliggande bensinmackens servicebutik. Så vad blev det? Något dyrbart? Kanske godis, dricka, eller något användbart? Nja. Det blev två porrtidningar (i dessa dagar då internetporren finns tillgänglig överallt). Två porrtidningar och en dunk motorolja. Ja, en dunk motorolja. Jag har än i dag inte fått någon förklaring för vad den var tänkt att användas till. Jag vill nog inte ha en förklaring heller. Väl hemma vid urstädningen av bussen fann vi ytterligare stöldgods. Det var en Shellflagga på två gånger tre meter. Användbart…

Lördagens resa började ganska lugnt med tanke på avresetiden, och jag noterade inga berusningskleptomaner på vägen upp. På vägen ner stannade vi till vid ett McDonalds utanför Norrköping för att käka lite. Där drog det igång. Ett par resenärer fick för sig att en röd matta som låg vid ingången, samt ett sådant där rött rep med öglor i mässing, nog var något de kunde ha användning för i framtiden. Visst låter det logiskt. Det slutade med att personalen ringde polisen och inom fem minuter var två polisbilar och en polisvan på plats (ytterligare en polisbil anlände några minuter senare) för att reda ut denna grova stöld. Som tur var löste det sig utan repressalier för någon.

Men jag förstår fortfarande inte det här med berusningskleptomanin. Den är uppenbarligen inte begränsad till fotbollssupportrar. Patrik-med-skägget har ju tagit med sig en ölkanna från en pub bara för att lämna in den i garderoben på nästa ställe, och sen hämta ut den igen(!), och om jag inte minns fel så lyckades Pissmannen en gång hitta en cykellampa i innerfickan på jackan, som han tydligen hade stulit under föregående kvälls utgång. Varför? Har någon något bra svar?