Klagar ni på videokvaliteten? There is no need for amazing quality to see amazing skills.
Det är svårt att inte få gåshud när man ser Zidane leka fotboll. Men att påstå att Zidane tillhör världens genom tiderna bästa för att han var grym på att dribbla är en förolämpning mot Zidane och mot fotbollen. Zizou var så mycket mer än en dribbler. Zidane tillhör världens genom tiderna bästa för att han visste exakt när han skulle släppa bollen.
Nu har fotbolls-VM varit slut ett tag och fotbollen har åter blivit en sak för dem som verkligen bryr sig. Men under en månad vartannat år (EM och VM) blir fotbollen plötsligt allmängods och var och varannan människa är en fullfjädrad fotbollsdåre med Pippiflätor, gulblåmålade kinder och Sverigetröja. Flertalet blir dessutom inte bara intresserade av fotboll utan verkar även för en stund tro att de är experter på sporten.
Det är egentligen inget fel i att svenskar intresserar sig, speciellt inte om Sverige är med, det behövs lite mer glädjepatriotism i det här landet, där det bara är ok att vifta med en svensk flagga så länge du inte är en WASP. Men ibland går det till överdrift. Man måste inte spöka ut sig med vikingahjälmar, patetiska rosa löshår från Aftonbladet, kycklingdräkter eller blågul kroppsstrumpa för att visa att man är en supporter. Men det kanske är just det som är grejen, att dessa attiraljer kompenserar för ett i övrigt bristande fotbollsintresse?
Gå på en allsvensk match. Kolla runt omkring dig och försök räkna antalet maskeradklädslar. Du kommer inte behöva använda alla fingrar på din högra hand, inte ens om du amputerat hela handen. Visst finns det ett par riktiga original i kepsar från 50-talet och västar med tygmärken från alla fotbollsresor men du kommer inte hitta en enda människa som spökat ut sig som en dansare på gay pride-festivalen. Och här pratar vi om människor som brinner för sitt lag, som hade valt IFK i Champions League-final framför Sverige i VM-final, som åkt på 39 europeiska bortamatcher, som åker minibuss till Sundsvall för att se Blåvitt.
Och så finns det de där personerna som inte nödvändigtvis klär ut sig men som istället får det att framstå som att de är fotbollsexperter medan de i verkligheten inte sett en match live sedan deras systerson sparkade fotboll i knatteturneringen på midsommarafton för tre år sedan. Som inte riktigt förstår hur offside fungerar men ändå självsäkert berättar för omgivningen hur han tolkar regeln, naturligtvis utan att använda ordet ”tolkar”.
Elitistiskt? Ja, för fan. Jag är en jävla elitist. Å andra sidan skulle jag aldrig få för mig att låtsas vara intresserad av hästhoppning när Gothenburg Horse Show drar igång och än mindre skulle jag få för mig att—utan att egentligen kunna det—förklara hur man bäst virkar en kudde om samtalsämnet någon gång skulle råka bli virkning (fråga mig inte hur). Jag håller mig till det jag kan och förstår och i en bra värld så gör även min omgivning det. I en dålig värld går de omkring i Pippiflätor och blågul gycklarutstyrsel.
För att parafrasera vad en vis man en gång sade om bloggandet, ”ett av VM:s största brott var fanimig att det lyckades inbilla hur mycket människor som helst att de hade en plattform, något att säga, och en publik”.
• • • • •
Jag drar till Nederländerna om sex timmar för att se IFK spela mot AZ i Alkmaar strax norr om Amsterdam. Där vet man att man definitivt slipper alla ”posers”, för ingen kan vara idiot nog att åka ned för att ha kul om man inte är idiot nog att ha fastnat rejält i skiten…
Idag—söndag—drar Almedalsveckan igång vilket på något sätt får ses som starten för kampanjandet inför höstens riksdagsval. Även om man börjar undra om inte allt egentligen bara är en ursäkt för politikerna för att få supa till riktigt ordentligt en gång per år.
Hur som helst har det redan kastats skit lite fram och tillbaka och valfläsket har börjat pumpas ut till oss. Här kommer ett par av vänsterns argument och attacker—översatt till femåringens perspektiv:
• • • • •
Deutschland, Deutschland über alles… Det är ganska intressant att den så välkända inledningen på första strofen till ”Das Deutschlandlied” inte alls sjungs i någon tysk nationalsång, eftersom det sedan 1991 är lagstadgat att det bara är den tredje strofen som är nationalsång. Kanske inte så konstigt å andra sidan då första strofen fortsätter med (de översatta) textraderna ”från Maas till Memel” och ”från Etsch till Belt”. Floden Maas (Meuse) flyter fram en bra bit in i Belgien och Frankrike, Memel (Neman) flyter genom Litauen, Etsch (Adige) flyter genom norra Italien och med Belt åsyftas danska Lilla Bält. Kanske inte helt politiskt korrekt att lovsjunga ett stortyskt rike…
Alla verkar så förbannade nuförtiden när tågen inte går som de ska och när det är en massa snö ute. Själv njuter jag av en riktig vinter där snön ligger djup och husen är snötyngda (ok, inte fullt så tyngda som på vissa ställen) för att parafrasera Adolphson & Falk. Även om det drabbar även mig i form av förseningar och en jävla halkande är det ändå roligt att betrakta det hela med lite perspektiv. Hur hela samhället förändras. Vissa delar förfaller totalt, transporterna slutar fungera och bilarna beter sig som att alla förare vore rattfulla och Västtrafik är fullkomligt fantastiska på att inte meddela hur dåliga de är. Det var lite komiskt att höra på söndagsmorgonen på väg till jobbet att endast tre av Göteborgs tolv spårvagnslinjer var i drift. På eftermiddagen hade antalet ökats till fem. Bra jobbat. Men sådan information får man ju inte från Västtrafik själva utan det är helt enkelt bitar av information man får pussla ihop på ryktesvägen. Och då kommer vi till delarna som inte förfaller utan istället blir till något bättre. Folk börjar prata med varandra som de aldrig gjort förut. Fast det är å andra sidan ganska typiskt för oss svenskar. Att den enda gången vi pratar med främlingar är om vi har något att klaga på…
• • • • •
Jag måste såklart skriva något om OS också. Först och främst måste man ju imponeras något oerhört av vissa svenskar/svenskor, till exempel Charlotte Kalla och Anna Haag i längdskidåkningen. Vilka vinnarskallar, även om det nu ”bara” blev silver i dagens sprintstafett. Och som en kompis uttryckte det, otroligt sköna tjejer som fnittrar ikapp som om de tillhörde ett F12-lag i någon sport. Sen finns det mindre lyckade tävlande också. Typ damhockeylandslaget. Helt ofattbart att den sporten är med i OS när Sverige har god chans på en bronsmedalj när man får stryk med 13–1 mot Kanada. Samtidigt vinner man mot Slovakien med 6–2, ett Slovakien som i sin tur slog Bulgarien med… 82–0 i kvalet till detta OS. Varför är inte bandy med på vinter-OS-programmet där det faktiskt är hela tre lag som slåss om guldet?</end rant>
Det pågår ett klimatmöte i Köpenhamn och tydligen har vanligt folk rest (miljövänligt, antar jag…) från hela världen för att demonstrera mot/för/om … eh, demonstrera, i alla fall. Folk har rest för att demonstrera. Jag vet inte riktigt varför, eller till vilken nytta. Mötet som pågår handlar ju om att förhindra och motverka växthuseffekten de kommande åren. Hade det inte varit bättre att demonstrera om det inte hade hållits ett möte? Nåja. Det här var inte någon viktig del i mitt resonemang.
Det intressanta är istället hur folk i svarta huvor tänker när de kastar gatsten på polisen, krossar rutor och tänder eld på bilar. Oavsett vilket syfte en demonstration har, må det vara mot växthuseffekten (eller nåt sånt), för återtagandet av gatorna (öhhh) eller mot EU, verkar det som att det alltid finns en grupp idioter som tror att det nog är en bra idé att bete sig som just idioter om man vill få fram sin ståndpunkt. I många fall är det bara att säga tack och nöjt se på när meningsmotståndare—och i överraskande många fall är det just demonstrationer som anordnas av ”mina” meningsmotståndare, både till höger och vänster—förstör för sig själva.
Tydligen finns det även tillräckligt många idioter för att fixa lite action även när det handlar om klimatfrågan. Lustigt. Och tragiskt. Sen har viss media konstigt nog fått för sig att vända detta mot polisen. Aftonbladet, som jag lovat att aldrig mer länka till, går ut med rubriker som Nedtvingade på marken i timmar och ”Polisens agerande skrämmer” i någon form av sympati med stenkastarna.
Det är inte något nytt. För ett par år sedan skrev jag en krönika på BaraBen.com om fotbollsvåldet och hur det beskrevs i media. I samma veva kom jag över en artikel från Näringslivets medieinstitut med titeln ”Mediernas dubbelmoral om huliganerna”. Den har fler år på nacken än min krönika men är fortfarande läs- och begrundansvärd. Det är skrämmande läsning om journalister som på fullaste allvar efter en Reclaim the Streets-demonstration skriver att
”[n]u kommer det att talas om vandalisering och förstörelse. Viss sådan förekom. Klotter på fasader, en del glaskrossning. Förbannat onödigt och dumt. För detta stod ett fåtal. Att koncentrera uppmärksamheten till detta är att göra bisak till huvudsak.”
eller om ursäktar Osynliga partiets fascistoida metoder:
OK, osynliga partiet kastade den där stenen i rutan på Växjöcenterns lokal. Dumt, fel och olagligt. Men besinning, Sverige, det var ett stycke glas i en tom lokal som krossades.
De har stora problem med demokratiska värden och politiska uttrycksmedel. Men de har också sagt saker före och tyngre än alla andra. Hur tror ni att det hade sett ut i det här landet om inte anarkisterna hade jagat bort nazisterna från gatorna? Inse vilken bisarrt konungarike Sverige hade varit om nynazister kunnat heila ostörda på Karl XII-hästen Bruntes grav. Det var unga anarkister som stoppade dem.
Frågan är vem som ska stoppa de unga anarkisterna. För polisen ska tydligen inte få göra det.
• • • • •
En annan intressant vinkling är vem som ska betala för kalaset. När vi i fotbollspöbeln—det vill säga alla de som gillar att kolla på fotboll—pekas ut som huliganer hela bunten och gemensamt anses vara grottmongon på grund av att en liten klick idioter gillar att slåss är det annat ljud i skällan. När kommer en journalist någonsin att skriva att ”nu kommer det att talas om bengaler och slagsmål. Viss sådan förekom. Rusningar mot polisen, en del glaskastning. Förbannat onödigt och dumt. För detta stod ett fåtal. Att koncentrera uppmärksamheten till detta är att göra bisak till huvudsak.”? Förmodligen inte under min livstid. Inte nog med det så pekas även föreningarna ut som medskyldiga och ”vänner av ordning” kräver att polisinsatserna ska bekostas av fotbollen själv.
Var är kraven på att klimatkämparna ska betala för polisinsatsen i Köpenhamn?
• • • • •
Intressant nog visar siffror att temperaturen sjunkit snarare än stigit under 2000-talet.
• • • • •
Det är skrämmande hur dagens vänsterextremister speglar Hitlers hejdukar. Gatorna ”återtas” (då från socialister och regering, nu från nazister och regering), oönskade element attackeras (då judar och socialister, nu israeler och nazister), butiksrörelser vandaliseras (då judiska sådana, nu kapitalistiska sådana) och företagare sätts i blockad (då judiska sådana, nu kollektivavtalslösa sådana).
I lördags gick jag upp klockan 04:00, eller ja, det är fel att säga eftersom jag var vaken hela natten. Hur som helst, klockan 04:00 började jag göra mig i ordning för avfärd till Solna med en buss som gick 05:00. I Solna såg jag en fotbollsmatch och sen åkte jag hem igen. Har som sagt lovat att det inte ska vara för mycket fotboll här så jag håller det kort.
Jag ska däremot berätta om alkohol och vad det har för inverkan på människans vilja att stjäla saker. Gärna helt onödiga saker. Låt oss kalla det berusningskleptomani. Jag har hittills arrangerat tre bussresor (med så kallad långfärdsbuss) för den där bloggen jag skriver på. Förra året tog vi en tripp till Helsingborg/Helsingör och en resa till Solna. I år alltså ytterligare en resa till Solna.
Folk blir lätt berusade (båda betoningsvarianterna…) på fotbollsresor. Den första resan, till ”Danmark” gick ganska bra ur kleptomansynvinkel. Det enda jag kan minnas att någon stal var ett billigt tetrapack vitt vin, av någon outgrundlig anledning. Det dracks inte upp utan lämnades istället på en parkering om jag minns rätt. Ska man stjäla något får man väl se till att ta något dyrare i alla fall, kan man tycka. Men nej, för berusningskleptomanin är sådan. Oförklarlig. Outgrundlig.
Den andra resan, den till Solna 2007, var värre. Det började redan på väg upp på en större rastplats vid Nyköpingsbro. Två av resenärerna var ovanligt hungriga (och berusade) och bestämde sig för att ta sig något rejält att äta. Att beställa en hamburgertallrik som alla andra var dock inte att tänka på. Man hade nämligen fått syn på en smörgåstårta inne i storköket. Så medan den ene försökte distrahera kökspersonalen smög sig den andre oerhört smidigt in genom dörren till köket… Vilket naturligtvis inte slutade med någon smörgåstårta (en jävla smörgåstårta!) men väl med en rejäl utskällning av en barsk kökstant.
Samma kille som försökte smyga sig in i köket valde sen att snatta lite från den intilliggande bensinmackens servicebutik. Så vad blev det? Något dyrbart? Kanske godis, dricka, eller något användbart? Nja. Det blev två porrtidningar (i dessa dagar då internetporren finns tillgänglig överallt). Två porrtidningar och en dunk motorolja. Ja, en dunk motorolja. Jag har än i dag inte fått någon förklaring för vad den var tänkt att användas till. Jag vill nog inte ha en förklaring heller. Väl hemma vid urstädningen av bussen fann vi ytterligare stöldgods. Det var en Shellflagga på två gånger tre meter. Användbart…
Lördagens resa började ganska lugnt med tanke på avresetiden, och jag noterade inga berusningskleptomaner på vägen upp. På vägen ner stannade vi till vid ett McDonalds utanför Norrköping för att käka lite. Där drog det igång. Ett par resenärer fick för sig att en röd matta som låg vid ingången, samt ett sådant där rött rep med öglor i mässing, nog var något de kunde ha användning för i framtiden. Visst låter det logiskt. Det slutade med att personalen ringde polisen och inom fem minuter var två polisbilar och en polisvan på plats (ytterligare en polisbil anlände några minuter senare) för att reda ut denna grova stöld. Som tur var löste det sig utan repressalier för någon.
Men jag förstår fortfarande inte det här med berusningskleptomanin. Den är uppenbarligen inte begränsad till fotbollssupportrar. Patrik-med-skägget har ju tagit med sig en ölkanna från en pub bara för att lämna in den i garderoben på nästa ställe, och sen hämta ut den igen(!), och om jag inte minns fel så lyckades Pissmannen en gång hitta en cykellampa i innerfickan på jackan, som han tydligen hade stulit under föregående kvälls utgång. Varför? Har någon något bra svar?
Att blogga är ju ganska 2005, eller så. Så varför börja nu? Jo, det här är det fina i kråksången. Jag har inte alls börjat blogga nu. Faktum är att jag bloggat sen just 2005, eller så. Till råga på allt så finns den bloggen kvar, och det är dessutom en väldigt populär blogg. Det säger jag utan att skryta, för det är faktiskt sant. Saken är dock den att det inte är min blogg, utan en samlingsblogg där ett antal hängivna supportrar till fotbollföreningen IFK Göteborg skriver krönikor, postar bilder och skriver rapporter, gemensamt och ofta utan att ha diskuterat igenom det med varandra.
I dag lade jag på just den bloggen—som för övrigt heter Bara Ben på Glenn Hysén, kort och gott Baraben, och har mellan 2 000 och 4 000 unika läsare per dag—upp en krönika om den utveckling som sker i fotbollseuropa för tillfället. Om den moderna fotbollen som riskerar att förstöra det som brukar förknippas med sporten, det vill säga folklighet och tillgänglighet. Har ni det minsta intresse för sport så rekommenderar jag faktiskt att ni läser den (shameless self-promotion), det är en av de bättre texter jag skrivit.
Men nu lovade jag Kristina tidigare i dag när jag berättade om mina planer att börja skriva på en helt egen blogg att det inte bara skulle handla om fotboll, så now for something completely different. Jag såg Arn – Riket vid vägens slut på bio i kväll. Tyvärr lever filmerna inte alls upp till bokserien, även om filmerna i sig egentligen inte är dåliga. Det är fint filmat, rekvisita och miljöer är riktigt bra, men det är liksom något med svensk film som gör att det inte funkar när det ska slås på den stora trumman. Gunvald kan briljera i en Beck-rulle och Josef Fares kan regissera en hyfsad nutidskomedi, men mer än så klarar inte svensk filmindustri av innan det blir fel, så fel. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men tacka vet jag Hollywood.