Utbildning är trams

I alla fall om man har tänkt bli rik. Det är väl i alla fall en slutsats man kan dra efter att ha läst ett intressant debattinlägg på DN:s opinionssidor i dag. I korthet säger artikeln, genom stycket

Korrelationen mellan ackumulerad arbetsinkomst och nettoförmögenhet är i vår studie 0,16 vilket ligger i linje med vad andra studier på området finner. Ett enskilt år är korrelationen mellan arbetsinkomstinkomst och nettoförmögenhet ännu svagare, 0,11. I USA, som ju har en väsentligt mer ojämn inkomstfördelning, är motsvarande korrelation mellan 0,5 och 0,6 enligt tidigare studier på området.

att det i princip är helt irrelevant vad du har för utbildning här i livet om du vill komma någonstans. En korrelation—ett enkelt mått på linjärt samband som löper från -1 (negativt samband) via 0 (inget samband) till 1 (positivt samband)—på 0,16 betyder att det i princip inte finns något samband mellan inkomst och förmögenhet. Om du vill leva riktigt gott spelar det alltså ytterst liten roll hur mycket du tjänar, det är andra faktorer som bestämmer om du är/blir förmögen eller ej. Dags att lägga ner studierna direkt… Eller kanske införa platt skatt och sänka skatterna överlag så att man har möjlighet att ta sig någonstans i Sverige utan att behöva ha rika föräldrar, vilket även är slutsatsen i insändaren.

• • • • •

Ännu mindre hopp om världen och främst utbildningsvärlden får man om man börjar peta lite på alla jävla genusperspektiv som tydligen måste genomsyra vårt samhälle. Södertörns Högskola har en ny rektor, Moira von Wright, en rektor som inte tycker att fysik lärs ut på ett genusvänligt sätt. Att till exempel i en fysiklärobok förklara att regnbågen i verkligheten, till skillnad från i folktron, inte har någon bestämd plats utan är ett optiskt fenomen är enligt von Wright diskriminerande. Detta eftersom den sortens beskrivning som reducerar världen till objektiva beskrivningar tydligen gynnar killars sätt att tänka och missgynnar tjejers sätt att tänka. Samma sak när man avfärdar astronomin som ovetenskaplig. Då är man också ute på djupt vatten eftersom detta också inverkar negativt på tjejers fysikintresse. Vad är det, om inte fördomsfullt? En längre utläggning kan man läsa på Newsmill.

Mer om vansinniga genusperspektiv kan man finna i en gammal insändare hos SvD som behandlar ”trumpeten som genussymbol”. Eller så går man direkt till källan, Tanja Bergkvist, filosofie doktor i matematik vid Stockholms Universitet, som bloggar intressant om just genusgalenskapen som håller på att ta över våra universitetsutbildningar.

• • • • •

Jag stannade uppe och såg Super Bowl XLIV i går. Jag vill inte ha sagt så mycket med det mer än att det gör att jag utan vidare kan bifoga följande lustiga bild.

Så göra vi när vi folkomröstar

Ja, nu sitter vi med världens bästa vinter, precis som en riktig vinter ska vara, och brummar igång våra oljekraftverk här i Sverige för att kärnkraften inte räcker till. Kanske importerar vi även lite härlig tysk, polsk och finsk kolkraft så att vi slipper frysa ihjäl. Allt—inte riktigt men det gör sig bättre i retoriken om man skriver ”allt”—på grund av att man höll en folkomröstning för 30 år sedan om vad man skulle göra med kärnkraftverken. I korta drag fanns följande alternativ att rösta på:

  • vi ska avveckla kärnkraftverken, snart
  • vi ska avveckla kärnkraftverken, snart (dessutom ska kraftverk vara statliga)
  • vi ska avveckla kärnkraftverken, NU!

Uppenbarligen var det inte en själ som brydde sig om att det inte fanns ett enda alternativ för de som faktiskt inte ville avveckla kärnkraftverken. Nu står vi här med resultatet. Hoppas alla som röstade är nöjda. Våra grannar i öster har uppenbarligen förstått vilken energikälla det är som ger minst miljöpåverkan i form av utsläppt koldioxid, och nybygger kärnkraftverk.

Lustigt nog är finländarna mer negativt inställda till nybyggnation än vad vi svenskar är. Under 2008 gjordes undersökningar i både Sverige och Finland om hur befolkningen var inställd till att bygga nya kärnkraftverk. I Finland skulle 34 % godkänna nybyggnation medan 53 % skulle säga nej. I Sverige däremot är siffrorna nästan omvända, 48 % för och 39 % mot. Samtidigt finns det bara ett enda svenskt riksdagsparti, Folkpartiet med mindre än 10 % av väljarstödet, som kan tänka sig att bygga nya reaktorer. Hur går det ihop?

Det är häftigt att betala skatt …

sa Mona en gång i tiden. Hon sa oerhört många andra dumma saker också, för den delen. Hur som helst är det sjukt att en politiker överhuvudtaget kan komma på något så absurt att säga. Sverige har ett skattetryck som är ett av de högsta i världen. Dagens Industri publicerade siffror i dag som visar på ett skattetryck på 54,6 procent. Samtidigt är EU-snittet mer än tio procentenheter lägre och jämförbara länder som Danmark, Norge och Finland har ett skattetryck på 29,2, 41,6 och 47,7 procent. Är det någon som kan förklara för mig vad jag får för det extra jag betalar här i Sverige? Finns det en enda svensk som varit i kontakt med statlig sjukvård och varit på det hela nöjd med det? Är svenskt skolväsen något att skryta över i en internationell jämförelse? Har vår äldrevård fått fantastiskt positiva rubriker i tidningarna på det senaste? Vad är det som är så jävla häftigt med att betala skatt?

Dagens Nyheter—för övrigt den enda morgontidning jag någonsin skulle kunna tänka mig att prenumerera på, vilket säger en hel jävla del om hur usel Göteborgs-Posten är—hade för ett par månader sedan en intressant artikelserie på sin opinionsida om fem viktiga punkter inom tio olika områden inför valet nästa år. Det var så att man behövde gnugga sig i ögonen när det var skatternas tur att behandlas. En svensk tidningsledare som propagerar för platt skatt, egen kontroll, reformering och sänkt skatt i allmänhet? Det var svårt att tro att man läste rätt. Och finns det någon som helst anledning till att högre inkomst ska skattas mer brutalt, bortsett från känsloargument, så klart?

Tyvärr övervinner känsloargument allt. TV gör inslag om kompisarna från samma företag där den ena blev tvungen att gå och fick en tusenlapp eller så mindre i plånboken varje månad och den andra behöll jobbet och fick en lönehöjning som översteg den där tusenlappen. Då gör man ett gråtmilt inslag om hur orättvis och osolidarisk världen är. När idioterna inte inser att kompisen som behöll sitt jobb kan visa på äkta solidaritet genom att pröjsa en tusenlapp i månaden till sin polare och ändå ha mer på kontot än tidigare. Men svenskarna har blivit så indoktrinerade i att det är häftigt att betala skatt, att det är orättvist att folk tjänar olika mycket och inte minst att det är fult att tänka logiskt. Indoktrinerade till den milda grad att folk faktiskt på allvar tycker att en rättvis fördelning av fattigdom är bättre än en orättvis fördelning av rikedom (som Churchill en gång påstås ha sagt om kapitalism och socialism).

Det fanns ett par andra förvånande punkter också (i betydelsen att jag aldrig trodde att en svensk tidning skulle våga skriva det), bland annat ett argumenterande för avskaffande av LAS när välståndet behandlades i fem punkter. Läs alla tio artiklar som finns tillgängliga här. Jag håller inte med om exakt allt, men det är en oväntat klarsynt analys för att komma från svensk ”gammelmedia”.

• • • • •

Det känns som att jag har varit alldeles för onördig på det senaste för att vara chalmerist, så jag tänkte kompensera för det nu. Till vänster syns det vackraste som finns på denna jord. Nästan. Men det är inte mycket som slår Eulers identitet. En matematisk formel som är så ofattbart vacker att man inte tror det är sant. Här kombineras fem av matematikens mest fundamentala tal samman—e, basen för den naturliga logaritmen, i, den imaginära enheten, pi, utan närmare introduktion, samt de grundläggande talen 1 och 0—med hjälp av fyra av matematikens mest fundamentala operatorer—potensen, multiplikationen, additionen och likheten—och skapar konst. Vissa tar det möjligen ett steg för långt, men om det finns något jag skulle tatuera in på kroppen (utöver det Blåvittmärke jag redan har förskönat min vänsterarm med) så skulle det vara Eulers identitet.

And I’ll tell it and think it and speak it and breathe it

Angående klimatet förresten. För ett tag sedan blev jag presenterad följande bild. Bilder på ”vardagliga” situationer—i det här fallet ett bröllop—där allt är som vanligt med undantag för någon detalj—att brudpar och gäster bär gasmask och skyddsdräkt—brukar ofta bli lite lagom spökaktiga. Man skulle kunna tro att bilden är arrangerad för att få en speciell och kuslig bild till kanske ett skivomslag (som bilden faktiskt senare använts till) eller liknande. Men det är den faktiskt inte. Den är tagen på ett riktigt bröllop, i Ryssland någon gång strax efter andra världskriget (skulle jag tro, Andrej Zjdanov som tillerkänns bilden dog 1948) där brud, brudgum och alla gäster valt denna utstyrsel för att protestera mot pågående luftförorening.

• • • • •

På detta tema är det svårt att undvika att ha med även nästa bild (klicka för större version). Kanske ännu sjukare och ännu mer kuslig än bröllopsbilden är den här bilden på barn och ungdomar i hundratal, alla med samma gasmask på sig. Här är det däremot inte frågan om någon klimatdemonstration utan om en styrkedemonstration. Bilden kallas Pioneers in Defense Drill och är tagen av Viktor Bulla någonstans i Leningrad (nu Sankt Petersburg) år 1937. Pionjärerna, det kommunistiska systemets scoutorganisation, skulle med bilden säkerligen visa att man minsann var redo för det mesta under den här mörka perioden i europeisk historia. I dag framstår bilden mest som läskig, på gränsen till grotesk.

Politisk idioti

Mindre än ett år kvar till nästa val, och efter jul börjar valpropagandan så smått att trappas upp. Och som vanligt kommer vi att matas med information om att rösta på det ena eller det andra. Och som vanligt kommer alla att sitta i sina små lådor och kika ut genom den lilla öppningen som vätter mot något av de sju etablerade partierna, i realiteten något av de två blocken. Som det ”alltid” har varit. Visst, Sverigedemokraterna kommer med stor sannolikhet att ta plats i riksdagen och på något sätt bryta monopolet som S, V, MP, C, FP, M och KD haft de senaste åren, men precis som Ny Demokrati en gång i tiden och precis som Miljöpartiet och Kristdemokraterna tog sig in, är det inte direkt på någon bred politisk grund man lockar sina väljare. Och det stör mig.

Vi har på nästan hundra år inte fått ett enda nytt parti i Sverige som kommit med några revolutionerande—pun intended, syftandes på Sveriges Kommunistiska Parti (numera Vänsterpartiet)—fräscha ideologiska tankar som utgår från mer än en enda fråga. Varken Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Ny Demokrati, Sverigedemokraterna eller Piratpartiet, för all del, lockar väljare på någon bred ideologisk grund. I princip har vi inget val av färg längre, det är inte rött eller blått utan mest en fråga om vilken nyans av lila vi ska rösta på. Eller om vi ska rösta på något enfrågeparti. Och det stör mig.

Röstar du på Vänsterpartiet eller Miljöpartiet i dag får du i bästa fall en socialliberal regering med någon mörkröd eller grön plutt i och röstar du på Kristdemokraterna, Centerpartiet eller Folkpartiet får du i bästa fall en socialliberal regering med någon mörkblå, grön eller gul plutt i. Folk har sedan länge slutat tänka på vad de egentligen har för åsikter och har istället kravlat sig längre in i sin lilla låda för att den är så bekväm. Hade man frågat om befolkningens åsikter i ett stort antal frågor och sedan jämfört dessa med ställningstagandet för det parti varje individ röstat på skulle det inte förvåna mig ett dugg om man skulle få en mycket låg korrelation mellan faktiska åsikter och faktiskt röstande. Och det stör mig.

Och partierna är inte mycket bättre. Det handlar inte längre om att stå för en politik och genomföra den, utan det handlar instället om att 1) som parti i opposition hitta så många punkter som möjligt som kan locka väljare och sedan 2) som sittande parti undvika att genomföra punkterna och istället förändra så lite som möjligt för att inte stöta sig med någon. Det handlar inte om att stå för sin ideologi utan istället om att stå för sin idioti. Ärligt talat, vem har märkt någon större skillnad i livet före och efter maktskiftet 2006? Inte jag. Och det stör mig.

Men det som stör mig mest. Det som får mig att känna mig allra mest uppgiven. Det som gör att jag tappar all tro på det här landets befolkning. Det som slutligen fått mig att inse vilka idioter alla är. Det är att jag sitter här, med alla dessa insikter, med allt klart för mig vad som är fel med vårt politiska system. Men inte gör något åt det. Jag röstar inte på något klassiskt liberalt parti som står för de politiska åsikter jag egentligen har. Jag kommer väl som vanligt att slänga min röst på det block som påstår att de ligger i närheten av vad jag tycker men som sen fortsätter med samma politik vi haft i det här landet de senaste 15 åren. Och det stör mig så jävla mycket.

• • • • •

Länge kan man skratta åt uttrycket ”det var bättre förr”, men när det gäller en sak finns det inget tvivel om att det faktiskt var bättre förr. Valaffischernas utformning, slagkraft och ohämmade budskap…

• • • • •

Jag måste lämna ett litet tack till Kristina, Björn och Rickard för den fantastiskt ordnade tacksägelsemiddagen också. Kalkon med fyllning, potatismos med bacon och lök, transbärssås, sötpotatis, majsbröd och pumpapaj. Det var roligt att testa på lite mat man inte vanligtvis sätter i sig, och testa på en annan traditionstyngd mat än de svenska påsk-, midsommar- och julvarianterna.

Gå, gå

Brukar ni också gå olika vägar mellan två ställen, beroende på åt vilket håll ni går åt? Det gör i alla fall jag. Ett alldeles utmärkt exempel är vägen jag tar till och från den mytomspunna baguetterian ”Gunillas baguetter” på Gibraltargatan. Gunillas som för övrigt drivs av tre personer av manligt kön med ursprung i Turkiet eller motsvarande. Jag är osäker på varför stället heter Gunillas. Hur som helst, vägen jag tar från Bulten till Gunillas och vägen från Gunillas till Bulten överlappar inte. Varför är det så? Se den väldigt fina bifogade bilden för exakta rutter.

• • • • •

Bilden är för övrigt tagen från hitta.se:s 3D-karta. Det är sååååååååå coolt. Jag skulle kunna sitta i timmar och bara kolla runt på allt möjligt i alla möjliga vinklar, om det inte vore för att jag behöver studera och göra annat tråkigt. Vilket i och för sig aldrig hindrat mig från att skita i att göra det och göra det roliga istället…

En av mina favoritbloggar är för övrigt Strange Maps som samlar på historier kring konstiga och intressanta kartor från alla jordens hörn. En solklar favorit bland inläggen är From Pickin’ Cotton to Pickin’ Presidents, som lyckas spåra röstresultatet i det senaste presidentvalet via bomullsplantager och slavtäthet ända tillbaka till Kritaperiodens kustlinjer. Sådant är fantastiskt att läsa om.

Resa, resa

Efter att Jan Guillou—som det är svårt att veta vad man ska tycka om, han har skrivit en del riktigt bra böcker men är så där förbannat självgod och korkad också—gjorde bort sig ganska rejält i Aftonbladets chatt med honom har jag börjat fundera lite på det här med musikbranschen och dess efterblivenhet igen. Speciellt nu som jag faktiskt sitter hemma och lyssnar på lagligt införskaffad musik genom Spotify för första gången på fyra år. Är det inte ganska talande för hur dåligt branschen är med i svängen, att den senaste musikskivan jag köpte var Rammsteins ”Reise, Reise”, som släpptes 2004?

• • • • •

Och då lyssnade jag på den i cd-spelare kanske två gånger—jag hade ju redan hela albumet på datorn.

• • • • •

Och egentligen köpte jag inte skivan—jag fick den i julklapp.

• • • • •

Och egentligen önskade jag mig inte skivan för musikens skull—jag ville ha den för att skivomslaget var så jävla snyggt.

Inflation

Jag trillade av en slump över följande bild på Wikipedia i dag, som dels visar tre fingrar av en hand (den ointressanta delen av bilden), dels en zimbabwisk hundramiljonerdollarsedel tillsammans med de tre ägg som man kan köpa för samma sedel(!). Varför gör man inte något åt det då, kanske bara ta bort ett par nollor på sedlarna? Hallå, det har man ju redan gjort. Den 1 augusti i år bestämde man sig helt enkelt för att stryka de tio sista nollorna i valutan, för att förenkla saker och ting. Visst, det var ju en smart idé skulle man kunna tro, om det inte vore för att inflationen ligger på sisådär 80 miljarder procent. Per månad. Lycka till med att få det skeppet på rätt köl.

• • • • •

Något annat det har gått inflation i ganska länge är antalet meningslösa bloggar. Eller som en journalistkompis i två meningar så fint sammanfattade det:

signal to noise ration är ju helt fuckad eftersom varenda jävel som kan stava befinner sig därute och hojtar till en likgiltig omvärld att han tycker illa om FRA-lagen

ett av internets största brott var fanimig att det lyckades inbilla hur mycket människor som helst att de hade en plattform, något att säga, och en publik

Och därmed är jag nödd och tvungen, för att citera Biskop Brask, att påpeka att jag inte alls inbillar mig att jag har en plattform, något att säga, och en publik. Jag är tvärt om helt säker på att jag inte har någon publik. En plattform har jag åtminstone. Om den kvarvarande punkten tvistar di lärde…

Bombnedslag och tidningsuppslag

Varför, varför, varför, varför är det omöjligt att laga mat utan att köket sedan ser ut som en miniatyrversion av Dresden den 16 februari 1945? Jag städade lite halvhjärtat i köket nu i helgen vilket ändå gav resultat i och med att det såg helt ok ut nu i början av veckan. Men så i dag bestämde jag mig för att göra minipizzor på polarbröd (så gott!), vilket i efterhand var ett enormt misstag. Det är tomatsås överallt, ostsmulor överallt, skinkbitar överallt och inte minst disk överallt. Ressel tycker att det inte är något problem för det är ju bara att fixa allt direkt efter att man ätit. RIGHT. Som om man orkar göra någonting alls när man sitter efter maten och pizza(/köttfärssås-/lasagne-/whatever-)koman slår in.

• • • • •

Appropå Dresden, så kan det här vara ett av mest tragikomiska, sorgliga och ironiska fotografier som någonsin tagits. Den totaldemolerade staden i bakgrunden som ser ut att sträcka sig mot oändligheten är Dresden. Fotot är taget av Richard Peter någon gång 1946, och troligen har över ett år passerat sedan det nazityska Dresden bombades sönder och samman av britter och amerikaner i deras strategiska bombkrig som nådde till staden natten den 13/14 samt den 15 februari, vilket kostade runt 30 000 civila livet utan att nämnvärt inverka på tyskarnas militära eller industriella förmåga. Tragiskt och sorgligt. Vad är då det komiska och ironiska? August Schreitmüllers sandstensstaty i förgrunden, uppe på rådhusets torn, som blickar mot—och som med vänsterarmen gör en gest ut över—förödelsen, heter Güte – Godhet. Ironiskt så det förslår.

• • • • •

I morgon tar jag en day off från funktionalanalysen. Tisdagens 8–12-pass gick ganska bra fram till dess att föreläsningen drog igång. Då började jag bläddra i min fotbollsmagasinet Offside som jag hade tagit med utifall att jag skulle känna mig uttråkad. Jag blev sedan lite orolig när Kumlin plötsligt blev tyst och var tyst i säkert två minuter utan att varesig säga eller skriva något. Då trodde jag att om jag kollade upp från magasinet så skulle Kumlin och hela klassen stirra på mig. Som tur var hade han bara fastnat i ett av de trettiotal bevis som kursen tydligen innehåller. Phew.

Graph Jam

Ett av mina stora intressen på Chalmers är att prokrastinera. Detta är en syssla som kräver att man har något som håller en borta från andra—oftast viktigare—sysslor. Thank god for the internet. Här är ett par vanliga sysslor:

  • Kolla om det kommit en ny stripp på xkcd.com.
  • Kolla om det kommit nya citat på warpdrive.se.
  • Äta kebab.
  • Kolla om det kommit nya fail moments på failblog.org.
  • Surfa planlöst ett par minuter för att hitta en ny punkt till den här listan.
  • Kolla om det kommit nya grafer på graphjam.com.

Ibland är det så illa att man inte hittar något att göra, och då måste man typ studera, eller så. Det är ganska dumt.

Här är ett möjligt bidrag till Graph Jam, som avslutning på dagen: