månadsarkiv: november 2008

Resa, resa

Postat av
Svara

Efter att Jan Guillou—som det är svårt att veta vad man ska tycka om, han har skrivit en del riktigt bra böcker men är så där förbannat självgod och korkad också—gjorde bort sig ganska rejält i Aftonbladets chatt med honom har jag börjat fundera lite på det här med musikbranschen och dess efterblivenhet igen. Speciellt nu som jag faktiskt sitter hemma och lyssnar på lagligt införskaffad musik genom Spotify för första gången på fyra år. Är det inte ganska talande för hur dåligt branschen är med i svängen, att den senaste musikskivan jag köpte var Rammsteins ”Reise, Reise”, som släpptes 2004?

• • • • •

Och då lyssnade jag på den i cd-spelare kanske två gånger—jag hade ju redan hela albumet på datorn.

• • • • •

Och egentligen köpte jag inte skivan—jag fick den i julklapp.

• • • • •

Och egentligen önskade jag mig inte skivan för musikens skull—jag ville ha den för att skivomslaget var så jävla snyggt.

reise-reise

Inflation

Postat av
1

Jag trillade av en slump över följande bild på Wikipedia i dag, som dels visar tre fingrar av en hand (den ointressanta delen av bilden), dels en zimbabwisk hundramiljonerdollarsedel tillsammans med de tre ägg som man kan köpa för samma sedel(!). Varför gör man inte något åt det då, kanske bara ta bort ett par nollor på sedlarna? Hallå, det har man ju redan gjort. Den 1 augusti i år bestämde man sig helt enkelt för att stryka de tio sista nollorna i valutan, för att förenkla saker och ting. Visst, det var ju en smart idé skulle man kunna tro, om det inte vore för att inflationen ligger på sisådär 80 miljarder procent. Per månad. Lycka till med att få det skeppet på rätt köl.

hundred-billion-dollars-and-eggs

• • • • •

Något annat det har gått inflation i ganska länge är antalet meningslösa bloggar. Eller som en journalistkompis i två meningar så fint sammanfattade det:

signal to noise ration är ju helt fuckad eftersom varenda jävel som kan stava befinner sig därute och hojtar till en likgiltig omvärld att han tycker illa om FRA-lagen

ett av internets största brott var fanimig att det lyckades inbilla hur mycket människor som helst att de hade en plattform, något att säga, och en publik

Och därmed är jag nödd och tvungen, för att citera Biskop Brask, att påpeka att jag inte alls inbillar mig att jag har en plattform, något att säga, och en publik. Jag är tvärt om helt säker på att jag inte har någon publik. En plattform har jag åtminstone. Om den kvarvarande punkten tvistar di lärde…

Det här är en beskrivning av inlägget på under tolv ord

Postat av
1

Kyla och bensin. Minusgrader och den fräna doften av bensin är kanske inte direkt vad gemene man förknippar med ljuva minnen, men för mig är det så. Det var i fredags, och känslan slog till helt oväntat. Kyla och bensin är så intimt förknippat med snöskoterkörning som det bara går. Jag saknar det där, att dra på sig overallen, fylla tanken och bara gasa ut i ingenstans. Jag minns särskilt en gång för kanske tio år sedan. Vi firade som vanligt jul uppe hos mormor i en norrländsk småby—som precis som alla andra norrländska småbyar en gång i tiden hade skola (två till och med, norrsidan och sörsidan hade varsin), bensinstation, lanthandel, idrottsförening, såg, dansplats och byaslagsmål med grannbyn men som om 50 år förmodligen är lika levande som Pripjat (sorgligt)—och som vanligt var snötäcket över en meter tjockt.

Jag minns inte varför, men av någon anledning blev jag förbannad på min familj en sen kväll och gick i vredesmod ut till skotern i overall, fodrade stövlar, handskar och hjälm och bestämde mig för att bara köra i väg. Det är en fantastisk känsla att i 30 minusgrader och under månsken som lyser upp ett till synes oändligt vitt täcke, helt ensam köra i 40–50 km/h ut i ingenstans på en smal, smal skoterled, med granstammar så nära att man skulle bli av med handen om man sträckte ut den. Fantastisk ända till dess att man kör ner skotern i ett osynligt dike ute på ett fält och man plötsligt inser att man måste få upp 200 kg metall och plast ur två meter snö, ett par kilometer från närmsta hjälp (och att pulsa bara några hundra meter i meterdjup snö är kanske värre än att springa en halvmara), utan mobiltelefon och naturligtvis utan att man sagt till någon vart man åkte. Då kände jag att jag levde. Med klump i halsen och tårar som stelnade innan de lämnade tårkanalen uppbådades krafter nog att jobba upp skotern ur diket och vända om hemåt.

Men den där känslan av att vara helt ensam i världen, förbannad, med en förbannad snöskoter i ett förbannat dike ute på ett förbannat fält, saknar jag nu. Det är sådana där ögonblick som inte känns ett dugg roliga i presens, men som på något sätt blir magiska i det som kallades imperfekt när jag gick i högstadiet—nu heter det tydligen preteritum.

Ge mig en utdöende norrländsk by, en snöskoter och några kvadratkilometer snötäckt skogsterräng och jag ska visa dig vad livet har att erbjuda.

n öl

Postat av
Svara

Förutom att det finns så mycket fantastiskt på internet så kan man förmodligen heller aldrig sluta förundras över all dumhet som uppenbarligen försigår här i världen. Flashbacktråden om hurvida 0.999… = 1 eller ej har sedan april i våras uppbådat respektabla ettusensjuhundrasextiosju inlägg. Varje vecka eller så hittar någon ny stolle till tråden och vägrar förstå allt vad som heter decimalutveckling, bråktal och oändliga serier. Fantastiskt. Det är som en liten dokusåpa fast med matematiker och idioter istället för idioter och idioter.

• • • • •

Ett oändligt antal matematiker går in i en bar. Den första beställer en öl. Den andra beställer en halv öl. Den tredje, en kvarts öl. Bartendern säger ”Ni är idioter allihopa”, och häller upp två öl.

• • • • •

Idioti verkar man dock inte bara hitta hos idioter utan även hos personer, grupper och organisationer som borde veta bättre. Jag trillade över artikeln om den akustiska katten, ett CIA-projekt som gick ut på att operera in en mikrofon tillsammans med batteri i en katt, med en antenn i svansen, för att kunna tjuvlyssna på hemliga samtal. Man verkar dock haft lite problem och var tvungna att operera bort kattens hungerkänsla eftersom den lätt distraherades (duh…). Första testet ute i den riktiga världen gick inte heller så bra eftersom katten blev överkörd av en taxi och dog på direkten. Projektkostnaden? Över 20 miljoner dollar.

Konstant

Postat av
Svara

Jahapp, nu är det lite mindre än en månad sedan som jag skrev här senast. För drygt hundra år sedan upptäckte Einstein att det enda som var konstant på jorden var ljusets hastighet. I dag upptäckte jag att även röran i mitt lilla kök är konstant. Den 8 oktober skrev jag om hur mitt kök ser ut som ett bombnedslag, inte fan har det ändrats sen dess. Vad gör jag för fel?

• • • • •

Appropå bombnedslag, varför kan man dels använda uttrycket om något som ser förjävligt ut, dels om något som ser fantastiskt ut? ”Det blonda bombnedslaget” borde rimligen inte vara en blondin som är så snygg att alla blir chockade, utan en blondin som är så ful att alla blir chockade. ”She is nice from far, but far from nice!”, så att säga.

• • • • •

Ovanstående är för övrigt en antanaclasis, precis som Groucho Marx klassiker ”Time flies like an arrow. Fruit flies like a banana.” Mycket lär man sig genom att planlöst surfa runt på Wikipedia. Jag förstår inte riktigt hur jag överlevde pre-Wikipedia, lika lite som jag förstår hur människan kunde klara sig pre-mobiltelefon, pre-skivat bröd och pre-E=mc².