Författararkiv: elisson

And I’ll tell it and think it and speak it and breathe it

Postat av
Svara

Angående klimatet förresten. För ett tag sedan blev jag presenterad följande bild. Bilder på ”vardagliga” situationer—i det här fallet ett bröllop—där allt är som vanligt med undantag för någon detalj—att brudpar och gäster bär gasmask och skyddsdräkt—brukar ofta bli lite lagom spökaktiga. Man skulle kunna tro att bilden är arrangerad för att få en speciell och kuslig bild till kanske ett skivomslag (som bilden faktiskt senare använts till) eller liknande. Men det är den faktiskt inte. Den är tagen på ett riktigt bröllop, i Ryssland någon gång strax efter andra världskriget (skulle jag tro, Andrej Zjdanov som tillerkänns bilden dog 1948) där brud, brudgum och alla gäster valt denna utstyrsel för att protestera mot pågående luftförorening.

and-i-tell-it-and-think-it-and-speak-it-and-breath-it

• • • • •

På detta tema är det svårt att undvika att ha med även nästa bild (klicka för större version). Kanske ännu sjukare och ännu mer kuslig än bröllopsbilden är den här bilden på barn och ungdomar i hundratal, alla med samma gasmask på sig. Här är det däremot inte frågan om någon klimatdemonstration utan om en styrkedemonstration. Bilden kallas Pioneers in Defense Drill och är tagen av Viktor Bulla någonstans i Leningrad (nu Sankt Petersburg) år 1937. Pionjärerna, det kommunistiska systemets scoutorganisation, skulle med bilden säkerligen visa att man minsann var redo för det mesta under den här mörka perioden i europeisk historia. I dag framstår bilden mest som läskig, på gränsen till grotesk.

pioneers

Tack alla idioter, bara någon betalar

Postat av
Svara

Det pågår ett klimatmöte i Köpenhamn och tydligen har vanligt folk rest (miljövänligt, antar jag…) från hela världen för att demonstrera mot/för/om … eh, demonstrera, i alla fall. Folk har rest för att demonstrera. Jag vet inte riktigt varför, eller till vilken nytta. Mötet som pågår handlar ju om att förhindra och motverka växthuseffekten de kommande åren. Hade det inte varit bättre att demonstrera om det inte hade hållits ett möte? Nåja. Det här var inte någon viktig del i mitt resonemang.

Det intressanta är istället hur folk i svarta huvor tänker när de kastar gatsten på polisen, krossar rutor och tänder eld på bilar. Oavsett vilket syfte en demonstration har, må det vara mot växthuseffekten (eller nåt sånt), för återtagandet av gatorna (öhhh) eller mot EU, verkar det som att det alltid finns en grupp idioter som tror att det nog är en bra idé att bete sig som just idioter om man vill få fram sin ståndpunkt. I många fall är det bara att säga tack och nöjt se på när meningsmotståndare—och i överraskande många fall är det just demonstrationer som anordnas av ”mina” meningsmotståndare, både till höger och vänster—förstör för sig själva.

Tydligen finns det även tillräckligt många idioter för att fixa lite action även när det handlar om klimatfrågan. Lustigt. Och tragiskt. Sen har viss media konstigt nog fått för sig att vända detta mot polisen. Aftonbladet, som jag lovat att aldrig mer länka till, går ut med rubriker som Nedtvingade på marken i timmar och ”Polisens agerande skrämmer” i någon form av sympati med stenkastarna.

Det är inte något nytt. För ett par år sedan skrev jag en krönika på BaraBen.com om fotbollsvåldet och hur det beskrevs i media. I samma veva kom jag över en artikel från Näringslivets medieinstitut med titeln ”Mediernas dubbelmoral om huliganerna”. Den har fler år på nacken än min krönika men är fortfarande läs- och begrundansvärd. Det är skrämmande läsning om journalister som på fullaste allvar efter en Reclaim the Streets-demonstration skriver att

”[n]u kommer det att talas om vandalisering och förstörelse. Viss sådan förekom. Klotter på fasader, en del glaskrossning. Förbannat onödigt och dumt. För detta stod ett fåtal. Att koncentrera uppmärksamheten till detta är att göra bisak till huvudsak.”

eller om ursäktar Osynliga partiets fascistoida metoder:

OK, osynliga partiet kastade den där stenen i rutan på Växjöcenterns lokal. Dumt, fel och olagligt. Men besinning, Sverige, det var ett stycke glas i en tom lokal som krossades.

De har stora problem med demokratiska värden och politiska uttrycksmedel. Men de har också sagt saker före och tyngre än alla andra. Hur tror ni att det hade sett ut i det här landet om inte anarkisterna hade jagat bort nazisterna från gatorna? Inse vilken bisarrt konungarike Sverige hade varit om nynazister kunnat heila ostörda på Karl XII-hästen Bruntes grav. Det var unga anarkister som stoppade dem.

Frågan är vem som ska stoppa de unga anarkisterna. För polisen ska tydligen inte få göra det.

• • • • •

En annan intressant vinkling är vem som ska betala för kalaset. När vi i fotbollspöbeln—det vill säga alla de som gillar att kolla på fotboll—pekas ut som huliganer hela bunten och gemensamt anses vara grottmongon på grund av att en liten klick idioter gillar att slåss är det annat ljud i skällan. När kommer en journalist någonsin att skriva att ”nu kommer det att talas om bengaler och slagsmål. Viss sådan förekom. Rusningar mot polisen, en del glaskastning. Förbannat onödigt och dumt. För detta stod ett fåtal. Att koncentrera uppmärksamheten till detta är att göra bisak till huvudsak.”? Förmodligen inte under min livstid. Inte nog med det så pekas även föreningarna ut som medskyldiga och ”vänner av ordning” kräver att polisinsatserna ska bekostas av fotbollen själv.

Var är kraven på att klimatkämparna ska betala för polisinsatsen i Köpenhamn?

• • • • •

Intressant nog visar siffror att temperaturen sjunkit snarare än stigit under 2000-talet.

• • • • •

Det är skrämmande hur dagens vänsterextremister speglar Hitlers hejdukar. Gatorna ”återtas” (då från socialister och regering, nu från nazister och regering), oönskade element attackeras (då judar och socialister, nu israeler och nazister), butiksrörelser vandaliseras (då judiska sådana, nu kapitalistiska sådana) och företagare sätts i blockad (då judiska sådana, nu kollektivavtalslösa sådana).

Etnisk rensning i Nobelprisets spår

Postat av
1

Jag är ytterst ointresserad av Nobelpriset i litteratur, egentligen. Inte ens när min favoritförfattare och kanske favoritperson överhuvudtaget, Peter Englund, inte bara sitter bland De Aderton utan dessutom är dess ständige sekreterare och som sådan har den stora äran att presentera vinnaren, orkar jag bry mig. Men när årets litteraturprisvinnare, rumänientyska Herta Müller, faktiskt får en av de stora kvällstidningsdrakarna att skriva lite om historiens kanske mest undanskuffade etniska rensning så har ändå Nobelpriset i litteratur fått en mening för mig.

För när folkmordet på sex miljoner judar och ytterligare minst sex miljoner homosexuella, utvecklingsstörda, oliktänkande, romer, polska och sovjetiska civila och andra ”undermänniskor” (som ofta glöms bort i skuggan av judarna av för mig okända anledningar) har gåtts igenom under historialektionerna, hur mycket tid finns det kvar för övriga folkmord och etniska rensningar? De flesta känner säkert till att Stalin inte var så överdrivet solidarisk mot sina medborgare i alla lägen och många har säkert hört om Pol Pots dårskap i Kambodja. De allra flesta har säkert även grundläggande kunskap om försöken till etnisk rensning under jugoslavienkrigen eftersom det ligger nära till hands.

Men hur många kan nämna, eller känner ens till, den etniska rensning som dödade runt två miljoner människor och som är historiens genom tiderna största folkfördriving? Det vill säga fördrivningen av tyskar från östeuropa i slutskedet av och efter andra världskrigets slut. Man kan slingra sig hit och dit och peka på alla de brott som tyskarna utförde under andra världskriget, men det rättfärdigar varken en fördrivning eller nedtystandet av densamma. En remarkabel bedrift av det gemensamma världsmedvetandet ändå, att förtiga två, kanske tre, miljoner människors död och ytterligare 12 miljoner människors fördrivning från sina tidigare hem i Polen, Tjeckoslovakien, Rumänien, Jugoslavien, Sovjetunionen och de delar av Tyskland som efter kriget föll i polsk och sovjetisk ägo.

En intressant koppling till dagens läge är Tjeckiens segdragna process fram till att skriva under Lissabonfördraget. Under krigsslutet instiftade dåvarande Tjeckoslovakiens president (i exil under kriget och i hemlandet därefter) Edvard Beneš ett antal dekret, de så kallade Benešdekreten, som utöver att de helt avkriminaliserade alla brott utförda mot folktyskar som ”rättfärdiga vedergällningar” (dekret 115) bland annat gav den tjeckoslovakiska staten rätt att beslagta all egendom från tyskar och ungrare i landet och därtill utvisa dem (dekret 5, 12, 33 och 108). Merparten av dessa dekret äger fortfarande laga kraft i både Tjeckien och Slovakien och står i kontrast till EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Först när Tjeckien garanterades undantag för sina dekret i rädsla för att behöva kompensera de tyskar och ungrare som staten stulit från, valde man att ratificera fördraget.

Kanske bryr du dig inte, kanske tycker du att tyskarna förtjänade det, kanske blev du intresserad nog att läsa mer. Huvudsaken är att du åtminstone känner till vad som faktiskt skedde. Och att Sverige och övriga EU-länder i tysthet och i efterhand har godkänt att det skedde.

• • • • •

On a lighter note, så verkar författaren Gerda Antti ha lite för lite saker att göra på dagarna nuförtiden…

Att handla i matbutik

Postat av
Svara

Jag jobbade extra i dag för att folk på Hemköp är utbrända. Inte så jävla konstigt när nya butiken är dubbelt så stor med dubbelt så många kunder och dubbelt så mycket att göra, men inte speciellt många nyanställningar. Det är en fantastisk ekvation som leder till garanterat kaos. Hur som helst är det en fantastisk miljö att vistas i om man vill studera mänskligheten och dess beteende.

Man tycker ju att folk ska vara proffs på att handla i butik. Ärligt, sen du var småtting och för första gången skickades ensam till butiken av mamma för att handla en liter mjölk, till dess att du köper det där kaffebrö’t du tänkt servera på din egen begravning så har du handlat i livsmedelsbutiker kanske 10 000 gånger (tre gånger i veckan i 65 år). Tio tusen gånger! Rimligen borde alltså folk veta hur man beter sig i butik. Så jävla många debutanthandlare går det liksom inte omkring i butiken en given dag, kan man tänka sig. Ändå beter sig folk som om de aldrig sett en kundkorg tidigare, aldrig läst en karta tidigare, aldrig tagit instruktioner tidigare, aldrig kört en kundvagn tidigare.

De frågar efter äggen som står helt synligt bredvid dem. De tar inte fram plånboken förrän efter kassörskan sagt beloppet och sen ska de gräva efter de där småmynten de tänkt betala med. De ställer kundvagnar tvärs över gången. De påstår att de gått omkring i butiken en timma och letat efter pappersavdelningen. De envisas med att ställa läskflaskorna upp på rullbandet trots att de förmodligen hundratals gånger gjort samma sak och märkt att flaskorna ramlar så fort bandet körs igång. De lägger vispgräddpaketen i frysdiskarna när de kommer på att de inte vill ha vispgrädde. Men mest av allt lär de sig aldrig av sina misstag. Trots att de handlat i butik tusentals gånger. Fascinerande.

Tur då att det ibland dyker upp en ljusglimt i form av en människa som faktiskt går att prata med, annars hade jag knaprat piller hela dagarna. I dag fick jag ett intressant recept på en italiensk korvsoppa av en äldre dam som handlade för en matbjudning och som undrade om jag inte blev galen av alla dessa frågor. Då spräcktes bubblan och jag insåg att hoppet om mänskligheten kanske inte är helt förlorat ändå.

Första luckan …

Postat av
Svara

och kanske sista. Jag funderade på att försöka publicera ett läsvärt inlägg om dagen fram till julafton, men jag tror inte att så kommer bli fallet då jag helt enkelt inte har tillräckligt mycket läsvärt att skriva om. Och om det finns något som jag stör mig på är det människor som bloggar (”kolla vad jag har på mig i dag”), twittrar (”jag åt gröt till frukost”) och uppdaterar sin facebookstatus (”jag såg nyss en bra film”) med helt ointressant sörja som de förväntar sig att andra människor ska tycka är intressant läsning. Den dagen jag hamnar i det träsket får ni som känner mig mer än gärna sätta in mig på nätavgiftning. Som redan skrivet för ett år sedan sade en gång en mycket vis vän att

ett av internets största brott var fanimig att det lyckades inbilla hur mycket människor som helst att de hade en plattform, något att säga, och en publik[.]

• • • • •

I dag är det i alla fall december månads ölsläpp på systemet—Systembevakningsagenten är din vän—och om det är en enda sak jag lärt mig att uppskatta som vuxen människa är det god öl. Jag dricker inte kaffe, jag brukar ytterst sällan tobak, jag har aldrig fastnat för whisk[e]y och jag kan inte påstå att choklad med hög kakaohalt är något jag suktar efter. Öl tilltalade mig aldrig riktigt när jag var ”ung”, åtminstone inte som njutningsmedel. Det torde finnas ytterst få tonåringar som faktiskt uppskattar smaken hos den där sjukommatvåan de sänker på någon parkbänk i Slottsskogen under Valborg. Jag kan inte påstå att jag var något undantag och smaken av Lapin Kulta och Sort Guld kommer jag aldrig glömma (i negativ bemärkelse).

Sen introducerades jag för en helt annan värld för ett par år sedan, en värld där ölsortimentet inte bara består av ljus lager, ljusare lager och den där Guinness som man äter med sked [höhö]. Det finns fortfarande tillfällen när det liksom inte är värt det att lägga ner ett par extra kronor för ett bättre öl, till exempel på nattklubb eller om man använder öl som törstsläckare en varm sommardag—i vilket fall jag hellre dricker vatten—, men i alla andra fall förstår jag mig inte längre på drickandet av blaskig öl som en form av njutning. Och nej, det spelar ingen roll om det är den finare Mariestads Export eller den fulare Norrlands Guld du dricker. Det är ändå samma sak.

Gå till systembolaget i dag. Köp en flaska Slottskällans Slottslager för 14:90 eller en Nils Oscar God Lager för 18:20 och jämför med din vanliga ljusa lager du brukar köpa för tre, fyra kronor mindre per flaska. Återkom sen och påstå att Slottslager eller God Lager inte gav dig valuta för de där kronorna du ändå inte gör något vettigt av. Jag kan inte påstå att jag gillar all ”finöl”, det finns en hel del tung stout och pale ale som jag tycker är alldeles för tjocka eller bittra för att det ska gå att njuta av dem. Men att sätta sig i fåtöljen och påstå sig njuta när man lika gärna hade kunnat dricka Ramlösa Citron, det håller bara inte.

När du ändå är igång kan du köpa julölet Samichlaus, en tysk dubbelbock (en sorts lager) på 14 alkoholprocent, och fråga dig hur i helvete det går till att få den att smaka bra när svenska bryggerier brygger öl på halva alkoholprocenten som smakar skit.

Politisk idioti

Postat av
3

Mindre än ett år kvar till nästa val, och efter jul börjar valpropagandan så smått att trappas upp. Och som vanligt kommer vi att matas med information om att rösta på det ena eller det andra. Och som vanligt kommer alla att sitta i sina små lådor och kika ut genom den lilla öppningen som vätter mot något av de sju etablerade partierna, i realiteten något av de två blocken. Som det ”alltid” har varit. Visst, Sverigedemokraterna kommer med stor sannolikhet att ta plats i riksdagen och på något sätt bryta monopolet som S, V, MP, C, FP, M och KD haft de senaste åren, men precis som Ny Demokrati en gång i tiden och precis som Miljöpartiet och Kristdemokraterna tog sig in, är det inte direkt på någon bred politisk grund man lockar sina väljare. Och det stör mig.

Vi har på nästan hundra år inte fått ett enda nytt parti i Sverige som kommit med några revolutionerande—pun intended, syftandes på Sveriges Kommunistiska Parti (numera Vänsterpartiet)—fräscha ideologiska tankar som utgår från mer än en enda fråga. Varken Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Ny Demokrati, Sverigedemokraterna eller Piratpartiet, för all del, lockar väljare på någon bred ideologisk grund. I princip har vi inget val av färg längre, det är inte rött eller blått utan mest en fråga om vilken nyans av lila vi ska rösta på. Eller om vi ska rösta på något enfrågeparti. Och det stör mig.

Röstar du på Vänsterpartiet eller Miljöpartiet i dag får du i bästa fall en socialliberal regering med någon mörkröd eller grön plutt i och röstar du på Kristdemokraterna, Centerpartiet eller Folkpartiet får du i bästa fall en socialliberal regering med någon mörkblå, grön eller gul plutt i. Folk har sedan länge slutat tänka på vad de egentligen har för åsikter och har istället kravlat sig längre in i sin lilla låda för att den är så bekväm. Hade man frågat om befolkningens åsikter i ett stort antal frågor och sedan jämfört dessa med ställningstagandet för det parti varje individ röstat på skulle det inte förvåna mig ett dugg om man skulle få en mycket låg korrelation mellan faktiska åsikter och faktiskt röstande. Och det stör mig.

Och partierna är inte mycket bättre. Det handlar inte längre om att stå för en politik och genomföra den, utan det handlar instället om att 1) som parti i opposition hitta så många punkter som möjligt som kan locka väljare och sedan 2) som sittande parti undvika att genomföra punkterna och istället förändra så lite som möjligt för att inte stöta sig med någon. Det handlar inte om att stå för sin ideologi utan istället om att stå för sin idioti. Ärligt talat, vem har märkt någon större skillnad i livet före och efter maktskiftet 2006? Inte jag. Och det stör mig.

Men det som stör mig mest. Det som får mig att känna mig allra mest uppgiven. Det som gör att jag tappar all tro på det här landets befolkning. Det som slutligen fått mig att inse vilka idioter alla är. Det är att jag sitter här, med alla dessa insikter, med allt klart för mig vad som är fel med vårt politiska system. Men inte gör något åt det. Jag röstar inte på något klassiskt liberalt parti som står för de politiska åsikter jag egentligen har. Jag kommer väl som vanligt att slänga min röst på det block som påstår att de ligger i närheten av vad jag tycker men som sen fortsätter med samma politik vi haft i det här landet de senaste 15 åren. Och det stör mig så jävla mycket.

• • • • •

Länge kan man skratta åt uttrycket ”det var bättre förr”, men när det gäller en sak finns det inget tvivel om att det faktiskt var bättre förr. Valaffischernas utformning, slagkraft och ohämmade budskap…

1950-1
1944-1
1932-1
1928-1
1928-2
1914-1

• • • • •

Jag måste lämna ett litet tack till Kristina, Björn och Rickard för den fantastiskt ordnade tacksägelsemiddagen också. Kalkon med fyllning, potatismos med bacon och lök, transbärssås, sötpotatis, majsbröd och pumpapaj. Det var roligt att testa på lite mat man inte vanligtvis sätter i sig, och testa på en annan traditionstyngd mat än de svenska påsk-, midsommar- och julvarianterna.

Rörmokar’n

Postat av
2

”Hej, hej, det var rörmokar’n!” ”Men jag, jag har inte ringt någon rörmokare?” ”Det stämmer, det är de’ ingen som gör nuförtiden.” Problemet är att det är en jävla massa andra hantverkare som jämnt och ständigt ska komma och tränga sig på. I går insåg jag sent om sider att i dag skulle det bytas dörrar på lägenheterna i mitt hus. ”Men vad klagar du på, det tar ju bara någon minut” tänker du innan du nu läser att det ska ta tre jävla timmar att byta dörren. Någon ny tyst och tät säkerhetsdörr som tydligen kräver att hela hallen förvandlas till byggarbetsplats och att dörrkarmarna massakreras till oigenkännlighet. Jaja. Det jobbigaste med sådana här besök är väl annars att den där lappen man får ett par dagar i förväg innehåller så underbara formuleringar som ”utföra arbete i din lägenhet någon gång 12-15 JUNI klockan 7-16” så att man egentligen inte alls har någon aning om när man ska förvänta sig ett besök. Lappen för dagens besök innehöll inte ens någon tidsangivelse. Och naturligtvis är det nästan säkert att om man inte är vaken tidigt kommer de plinga på dörren kl 8, om man däremot är uppe tidigt, eller inte ens hemma på morgonen, kommer besöket att ske på eftermiddagen. I dag skedde det förstnämnda. Om ytterligare ett par dagar ska det pillas på termostaterna på alla element i lägenheten. Score!

• • • • •

Frågan är vad tusan jag kommer tjäna på den här nya tysta och täta dörren. Jag tycker att min (tydligen) otysta och otäta dörr är alldeles tillräckligt tyst och tät för mig. Man hör ingenting av vad som händer i trappuppgången utanför. Ibland händer det visserligen att man gör det—att varje trappsteg och varje barnskrik och varje annan öppnad och stängd lägenhetsdörr hörs väldigt väl. Men då visar det sig att man inte stängt dörren ordentligt efter sig när man kom hem och att den sakta men säkert svängt upp för att till sist stå på vid gavel i den halvtimme eller så som man undrar varför dörren blivit så otät på det senaste… En bra sak kanske dörrbytet för med sig, att man hör ett tydligt ”katschunk” när man vrider om nyckeln och låskolven slår ut ut dörren. Mmm, ett härligt ljud som helt saknas i min nuvarande dörr.

Liket lever

Postat av
1

Det har visat sig vara ohållbart att hålla igång någon form av blogg på min egen webbserver, så nu ger jag upp tanken på det och väljer istället att kalla det här för min samling av texter skrivna med skönsmässiga uppehåll i tidsdimensionen. Avståndet mellan texterna i den vertikala av de två spatiala dimensionerna på din skärm—givet att du inte har den ståendes på högkant—kommer dock att förbli densamma.

I tisdags satt jag för övrigt på Chalmers ända till klockan sju på kvällen, vilket är rekord för det här läsåret. Inte för att det hjälpte speciellt mycket, då jag spenderade tiden med att göra för studierna helt irrelevant statistik kring publiksiffrorna i Allsvenskan. Men kul var det. Och däri har jag ett litet moment 22. Att sitta länge i skolan är inga problem. Bara jag inte behöver plugga. Börjar jag plugga blir jag däremot less efter en halvtimme och åker hem istället. Det känns inte som en hållbar lösning.

Det här var kanske den tråkigaste texten jag skrivit här så läs den för fan inte. Jag återkommer när jag har något att säga.

Att förstöra för sig själv

Postat av
4

I del femhundraarton i serien om livets små mysterier går vi nu över på varför man inte bör lyssna på sin favoritmusik, egentligen. Till skillnad från det mesta andra här i livet; filmer, maträtter, kompisar, datorer och tentamensresultat, som ju blir bättre med tiden, så har bra musik den förunderliga förmågan att aldrig vara lika bra som första gången man lyssnar på den.

Den där känslan när man lyssnar på en låt för första gången och känner att den här låten är den bästa man någonsin hört, att man alltid kommer att älska just den här låten mest, för evigt. Sen lyssnar man på den ett femtiotal gånger de kommande dagarna och efter en vecka är låten ungefär lika spännande som ”Sommartider”.

Sen försöker man medvetet att inte lyssna på låten på en månad eller så, vilket inte är allt för svårt eftersom den faktiskt inte är så bra längre. Och efter en gången månad av andra låtar som man utnämner till den här låten återvänder man så till den ursprungliga låten. Man skulle kunna tro att man åter skulle imponeras, men icke. Den är precis lika alldaglig som senast man hörde den.

Ett uppehåll på flera decennier är det enda som visat sig hållbart i längden. Att åter lyssna på en låt från barndomen som man inte hört på 20 år kan framkalla den där den här låten-känslan för en stund. Sen, dagen efter, har den likt alla andra jävla favoritlåtar reducerats till en sommarhit. Det är inte hållbart att lyssna på sin favoritlåt en gång vart tjugonde år.

Fan.

Gå, gå

Postat av
2

Brukar ni också gå olika vägar mellan två ställen, beroende på åt vilket håll ni går åt? Det gör i alla fall jag. Ett alldeles utmärkt exempel är vägen jag tar till och från den mytomspunna baguetterian ”Gunillas baguetter” på Gibraltargatan. Gunillas som för övrigt drivs av tre personer av manligt kön med ursprung i Turkiet eller motsvarande. Jag är osäker på varför stället heter Gunillas. Hur som helst, vägen jag tar från Bulten till Gunillas och vägen från Gunillas till Bulten överlappar inte. Varför är det så? Se den väldigt fina bifogade bilden för exakta rutter.

gangvag

• • • • •

Bilden är för övrigt tagen från hitta.se:s 3D-karta. Det är sååååååååå coolt. Jag skulle kunna sitta i timmar och bara kolla runt på allt möjligt i alla möjliga vinklar, om det inte vore för att jag behöver studera och göra annat tråkigt. Vilket i och för sig aldrig hindrat mig från att skita i att göra det och göra det roliga istället…

En av mina favoritbloggar är för övrigt Strange Maps som samlar på historier kring konstiga och intressanta kartor från alla jordens hörn. En solklar favorit bland inläggen är From Pickin’ Cotton to Pickin’ Presidents, som lyckas spåra röstresultatet i det senaste presidentvalet via bomullsplantager och slavtäthet ända tillbaka till Kritaperiodens kustlinjer. Sådant är fantastiskt att läsa om.