Det är inte alltid lätt att ha en åsikt, speciellt inte om det är en åsikt byggd på förnuftsgrund snarare än på känslomässig grund. Som att vara för en helt förändrad droglagstiftning (avkriminalisering och förhållningssätt av den typ Portugal införde för 14 år sedan) eftersom det uppenbarligen leder till en mycket bättre situation för alla, droganvändare så väl som icke-droganvändare. Men det är inte lätt att ha den åsikten när motargumentet kommer i form av ett känslomässigt ”men min [släkting/vän] dog av en överdos”.

Speciellt jobbigt blir det när åsikten delas av andra som man i övrigt inte vill ha något att göra med. Som att tycka att det faktiskt är en bra idé att främst hjälpa utsatta människor i deras närområde där man kan hjälpa fler till en lägre kostnad än att för dyra pengar hjälpa ett fåtal långt från närområdet. Men det är nästan omöjligt att ha den åsikten i dag utan att bli stämplad som Sverigedemokrat. Genom guilt by association blir man snabbt rasist (årtiondets mest urvattnade ord?) om man skulle få för sig att yppa något om ”hjälp på plats”. Som om det skulle vara något dåligt. Men när det politiska klimatet handlar om att den som kastar mest skit på kortast tid vinner, så är det känsloargumenten som biter. Och att kunna utmåla någon som rasist biter så klart allra bäst.

Vill man vara en del av åsiktskorridoren—och det vill man om man råkar ha en karriär–är det en dödssynd att yppa en åsikt som på något sätt kan sammankopplas med Sverigedemokraterna. Det är lite som Goodwins lag, bara att istället för att man förlorar diskussionen när man drar en Hitler-liknelse, så vinner man numera diskussionen när man drar en SD-liknelse. Att sakna vettiga argument och istället övergå i känsloargument är i dag inte längre något dåligt. Så upp-och-ned-vänd är vår värld att den som argumenterar med grund i fakta och förnuft riskerar att bli mediesamhällets paria.

SD har vuxit rekordartat och fortsätter att växa. Inom åsiktskorridoren verkar man tro att ju mer man kallar människor för rasister, nazister och fascister, desto mer motverkar man SD. Jag tror att det har precis motsatt effekt. Många drar sig förmodligen från att rösta på SD just för att det är ett parti med väldigt många skumma människor i sina led som man helst inte vill sammankopplas med. Men när en åsikt som att man bör koncentrera sig på att hjälpa flyktingar i närområdet av en konflikt snarare än i Sverige (en åsikt jag tror att väldigt många icke-Sverigedemokrater har) innebär att man blir kallad rasist/nazist/fascist, så finns det liksom inte längre något hinder för att faktiskt också rösta på SD. Man är redan stämplad, så då kan man lika gärna ta steget fullt ut.

Och så skördar åsiktskorridoren ännu ett offer.