Det är alltid roligt när man får kommentarer på det man skriver. Mitt förra inlägg fick nyligen en kommentar. Den lyder:

Bilden En Svensk Tiger skyddas av upphovsrätt. Upphovsrätten tillhör Beredskapsmuseet. Du har inte sökt eller erhållit tillstånd att använda bilden. Vänligen avlägsna bilden omedelbart från din sida.

Vill du använda bilden, kontakta undertecknad för information.

Marie Andrée
PAX Juristbyrå

Jag betvivlar inte seriositeten i den här ”cease and desist”:eska kommentaren. Marie Andrée, som driver Beredskapsmuseet som i sin tur äger upphovsrätten till bilden—som övertogs från dödsboet till skaparen Bertil Almqvist—, är uppenbart anal vad det gäller att försvara sin upphovsrätt. En sammanfattning av detta finns att läsa på svenska Wikipedia.

Nu hade hon på något sätt hittat hit till min lilla blogg. Troligen söker hon på ”en svensk tiger” ett par gånger om dagen på Google för att kunna skriva liknande kommentarer och mail till folk som råkar använda bilden. Den här gången hittade hon min header-bild som vid den tidpunkten kommentaren skrevs såg ut så här (om du i framtiden läser det här inlägget och bilden är borta från bildlagringssidan—som på intet sätt är kopplad till mig, har heller ingen aning om hur min header-bild hamnade där—så förstår du hur anal Marie Andrée är).

Naturligtvis ett fruktansvärt brott mot upphovsrätten som allvarligt minskar Beredskapsmuseets möjligheter att tjäna pengar på bilden. Det är ungefär på den nivån som man kan tycka att upphovsrätten bör användas. Visst, det är möjligt att jag hade fått fortsätta ha bilden kvar om jag hade gjort mig till och skrivit ett tiggeribrev till Marie eller om jag hade varit korrekt (och skitnödig) och bett om lov att använda bilden redan innan jag startade bloggen. Men herregud.

För det första är det så otroligt oförståeligt hur man kan se något positivt i att skicka kommentaren eftersom det inte finns någon rimlig anledning till att Beredskapsmuseet skulle förlora på att halva bilden ligger som header på min blogg. Så i grund och botten kan man tycka att en vettig människa hade låtit upphovsrättsbrottet passera utan åtgärd. För det andra skapar kommentaren bara negativ publicitet för Marie och Beredskapsmuseet. Inte för att min blogg läses av speciellt många (hej Björn och Kristina och Mathias och Michael och någon till!) men med tanke på att engångsbesökare kommer till bloggen genom Googlesökningar på allt från ”teewurst i sverige” via ”taco bell stockholm” till ”tjeckernas syn på Benešdekreten” så skulle det inte förvåna om framtida sökningar på ”en svensk tiger”, ”marie andrée” och ”beredskapsmuseet” får ett antal personer att hitta det här inlägget.

• • • • •

En av de frågor där åsikterna går skiljer sig åt väldigt mycket inom liberala kretsar är för övrigt patent och upphovsrätt. Vissa anser att det är lika självklart att dina tankar och idéer ska kunna skyddas precis som dina ägodelar och fysiska kreationer. Andra anser att bara fysiska saker kan ägas och att det är ohållbart att tvinga av någon en tanke bara för att den har tänkts tidigare. Jag är av ungefär samma åsikt som Ayn Rand som i Capitalism: The Unknown Ideal skriver att

[p]atents and copyrights are the legal implementation of the base of all property rights: a man’s right to the product of his mind. Every type of productive work involves a combination of mental and of physical effort: of thought and of physical action to translate that thought into a material form. The proportion of these two elements varies in different types of work. At the lowest end of the scale, the mental effort required to perform unskilled manual labor is minimal. At the other end, what the patent and copyright laws acknowledge is the paramount role of mental effort in the production of material values; these laws protect the mind’s contribution in its purest form the origination of an idea. The subject of patents and copyrights is intellectual property. … Thus the law establishes the property right of a mind to that which it has brought in existence.

men även att

If it were held in perpetuity, it would lead to the opposite of the very principle on which it is based: it would lead, not to the earned reward of achievement, but to the unearned support of parasitism. It would become a cumulative lien on the production of unborn generations, which would ultimately paralyze them. Consider what would happen if, in producing an automobile, we had to pay royalties to the descendants of all the inventors involved, starting with the inventor of the wheel and on up. Apart from the impossibility of keeping such records, consider the accidental status of such descendants and the unreality of their unearned claims.

Med andra ord ett godkännande av patent och upphovsrätt, men med någon form av tidsbegränsning (kortare än den vi har i dag, som dessutom går att förlänga). Det är helt okej med mig att en skapare av ett verk eller en idé ska ha rätten att tjäna pengar på detta verk eller denna idé. Vad som stör mig är att någon (läs: Marie Andrée och Beredskapsmuseet) ska ha denna rätt till verket/idén (läs: bilden ”En svensk tiger”) ett stort antal år sedan upphovsmannen (läs: Bertil Almqvist) skapade verket (läs: 1941, 69 år sedan) och/eller dog (läs: 1972, 38 år sedan). Bertil hade gott om tid på sig att utnyttja sin upphovsrätt och jag hoppas att han gjorde det. Däremot är det för mig helt oförståeligt hur någon annan än Bertil sedan ska ha ensamrätt på att kunna profitera på hans skapelse. Varför ska Marie och hennes museum ha större rätt till bilden än någon annan?

• • • • •

Kort och gott, jag vägrar förhandla med utpressare (även om de i lagens mening möjligen råkar ha rätt) och därför består min header-bild från och med nu av fem guldgula vertikala ränder med varierande höjd. All likhet med ryggen på tigern på bilden ”En svensk tiger” är en slump. Sue me!